Aftonbladet – 24 april 1866, sida 3

Article Image
Presteständet. Behandlingen af tullbetänkandet. Presteståndet, som i lördagens förmiddagsplenum började behandlingen af tulltaxan, afslutade i gårdagens aftonplenum diskussionen härom. Att fullständigt redogöra för denna vidlyftiga förhandling lönar ej mödan, då den ej erbjöd något nytt, utan endast utgjorde ett upprepande af de ensidiga argumenter och fraser, Ivaraf våra argaste protektionister begagnat sig under hela den strid. som nu en lång tid förts mellan dessa och anhängarne af en friare tulllagstiftning. Vi åtnöja oss alltså med att i största korthet karakterisera presternas ställning till denna vigtiga fråga. Under den förberedande diskussionen om tull: taxan i lördagens förmiddagsplenum : yttrade sig endast några få talare till förmån för den friare tullagstiftningen, men desto flere mot densamma. Prosten Melen, som öppnade debatten, var fribandelsvän. Han beklagade att ståndet vid denna riksdag insatt idel protektionister i bevillningsutskottet samt varnade ståndet för att beträda den reaktionära väg bevillningsutskottet anvisat. Derigenom skulle ståndet, som inom kort afträdde från den politiska skådeplatsen, endast öka den ovilja, för hvilken det förut vore föremål i följd af sina åtgöranden vid denna riksdag. Han uppdrog för öfrigt en liten historik öfver behandlingen af tulltaxan vid föregående riksdagar, blottande åtskilliga små intriger, som dervid bedrifvits. Han protesterade mot tullars åsättande å lifstörnödenbeter i allmänhet och särskildt ladugårdsprodukter, hvaremot han ur finansiel synpunkt förordade tullen å salt, helst denna tull ej på något kännbart sätt fördyrade denna vara för den fattige. Doktor Säve fann naturligt, att en reaktion nu inträdt, då den sednaste tulltaxan tillkommit i strid med föregående ständers beslut. I sina åsigter var han emellertid temligen moderat, ty han motsatte sig tull på omalen spannmål, smör, lin och kött, men ansåg en måttlig skyddstull äå mjöl, gryn och ost, lämplig såsom ett soulagement för den inhemska tillverkaren, hvaremot salt borde vara tullfritt. Bevillningsutskottets postscriptum ansåg talaren gerna kunna stå der, såsom en erinran, att regeringen öfverträdt 57, Srärering ÖR srandla en samt såsom en berihan mn ; varken för folk eller nd: hvilken ej är nyttig Doktor Sandberg vände sig till den förste talaren och upplyste honom om, att tillräckligt många frihanc lare funnits i utskottet, af hvilka man varit i tillfälle att få höra vida bättre skäl anföras för frihandeln, än dem förste talaren nu lyckats åstadkomma. Han ansåg presterna vara e mest opartiska i denna fråga. Frihandlarne försvarade konsumenternas rätt, protektionisterna produeenternas, och då presterna voro konsumenter, men ej prodäcenter, hade de sjelfva inga protektionistiska intressen att bevaka. Han erände den grundsats riktighet, hvarpå frihandlarne stödja sig, eller att konsumenten bör få köpa sin vara dör han kan få den för bästa priset, och illustrerade denna grundsats med åtskilliga slående exempel, men gick man till erfaren

24 april 1866, sida 3

Thumbnail