Aftonbladet – 24 april 1866, sida 3

Upsala och Lund. Det är en känd sak, att af de studerande vid de svenska universiteten uppehålla GR tre fjerde delar i Upsala och endast en fjerdedel i Lund. Lärarnes antal är deremot ungefärligen lika JR begge ställena: De akademiska göromålen, fö så vidt de, hvilket är förhållandet med de flesta, bero af de studerandes mängd, måste således vara betydligt trägnare i Upsala än i Lund. De flesta tjenstemannalönerna på det sednare stället, ehuru lefnadskostnaden der är billigare, äro bättre än i Upsala. Man kan derföre med säkerhet antaga, att en studerandes uppfostran kostar staten tre g .nger mera i Lund än i Upsala. Emot allt detta är intet att invända. Det kan anses bero af vårt lands geografiska beskaffenhet och de inkräktade provinsernäs privilegium attinom sitt område ega en högskola. Endast den förut ofta jorda anmärkningen är här på sitt ställe, att, tre fjerdedelar af de studerande bildas i Upsala, borde också under vanliga förhållanden tre jerdedelar af de akademiska tjenstemännen i verge framgå ur dessa sednares sköte, hvaraf följer, att, under förutsättning af lika förmågor och skicklighet vid begge universiteten, halfva ärarepersonalen i Lund borde komma från Upsala. Ett närmande till ett sådant förhållande synes också i sednare tider velat inträda, oaktadt vissa vederbörande i Lund, efter hvad som är allmänt bekant, anse Lunds universitet såsom ett ?provins-universitet? (ehuru underhållet med statsmedel!) och att således främlingar der icke hafva något att göra, till följd hvaraf också mången hellre nöjer sig med en ringare befordran i Upsala, än att söka en med obehag förkmippad vid syster-universitetet. Mån om vanans makt gör, att man förliker sig ned förhållanden, som datera sig från äldre tiler, emedan man tycker att det ej kan vara på tt annat sätt, är det dock en helt olika sak med le förfoganden, som i sednare tider vidtagits med fseende på de begge universiteten, eller dem om nu äro i fråga. . Till dessa sednare hörer regeringens proposiion om anslag åt universitetens docenter. Man jar följt den grundsatsen, att då det ena uniersitetet fått anslag till löner eller institut öner, war det andra kommit i åtnjutande af dylika örmåner. Denna i allmänhet rättvisa grundsats r dock oriktig, om den tillämpas på docenterna.