Aftonbladet – 23 april 1866, sida 7

Cyntia gjorde sig största besvär med Mollys klädsel, som bon åtagit sig tillika med sin egen, lemnande kommarpigan uteslutande till sin mors disposition. Mrs Gibson var också vida mera angelägen om attvara väl klädd än någon af hennes döttrar. Hon hade åt sin klädsel egnat djupa tankar och icke så få djupa suckar. Slutligen hade hon, efter mogen öfverläggning bestämdt sig för att bära sin brudklädning af perljärgadt sidensars, garnerad med en massa spetsar och hvita och blå syrener. Molly tänkte med en viss bäfvan på, att hon skulle kläda sig till sin första bal; det föreföll henne nästan högtidligt. Cyntia tog för sin del saken lätt, men för Mollys räkning var hon nästan lika orolig som Molly sjelf. Den sednare var emellertid blott angelägen om att vara ordentligt och passande klädd, då Cyntia deremot ville att Mollys personliga fördelar skulle göras gällande så mycket som möjligt — hennes fna, hvita hy, rika, svarta, lockiga hår och stora mandelformade ögon med den blyga, milda blicken. Hon använde så mycken tid på att kläda Molly efter sin smak att hon sjelf H största hast måste göra sin toilett. Molly satt redan färdigklädd på en låg stol och såg på den vackra flickans hastiga rörelser, der hon stod framför spegeln och lade upp sitt hår, snabbt och säkert, viss på att hon gjorde det väl. Slutligen drog Molly en un suck och sade: tJag skulle önska att jag vore vacker! Kors, Molly —4 sade Cyntia och vände sig om med ett utrop på läpparne, som hon dock tillbakahöll vid åsynen af det oskyldiga, längtansfulla uttrycket i Mollys ånsigte; hon sade blott balft småleende åt sin egen bild i spegeln: de franska flickorna skulle säga dig att om du blott ville tro