Aftonbladet – 21 april 1866, sida 2

STOCKHOLM des 21 April Tullbetänkandets behandlivg bar i dag börjat i riksstånden. På riddarhuset uppstod en allvarsam förpostfäktning redan vid den punkt, som med anledning af franska traktatens godkännande afstyrker bifall till de motioner, som velat rätt och slätt återupplifva antingen 1854 års eller 1863 års tulltaxa. Protektionisternas banrförare menade, att traktaten icke hindrade ständerna att besluta hvilka tullsatser som helst i en allmän tariff. De i traktaten bestämda tullsatserna blefve då gällande såsom differentialtullar för införseln från Frankrike och de länder, som enligt traktater måste lika med Frankrike behandlas. andra sidan visades, att då dyli:ra traktater tillförbunde Sverge att lika med Frankrike behandla flere andra länder, ekulle de mot traktatstariffen stridande bestämmelgerna få en högstringa tillämpning och lätteligen kunna eluderas. P:otektionisterna iosägo också att ingenting stod i denna punkt att vinna, hvirföre de afstodo från yrkandet om återremiss; men i stället yrkades att man skulle gifva sitt ogillande tillkänna genom att låta bero vid utskottets hemställan. Då de, som yrkade bifall till utskottets mening, drefvo saken till votering, fingo de båda partierna ett tillfälle att mäta sina krafter, och det visade sig dervid, att det nu, såsom ofta tillförene i dessa frågor, kommer att på riddarhuset hänga på nägra få röster. I denna votering lägo protektionisterna under, i det utskottets af den liberala sidan försvarade mening segrade med 39 röster mot 84. Vid den punkt, som handlar om åsättande af tull å fläsk, den första punkt der frågan om lifsmedelstullarne beröres, började deremot sjelfva hufvuddrabbningen. Den öppnades af justitiestatsministern frih. De Geer, som dock icke tog ordet för att yttra sig för egen räkning, utan för att uppläsa följande Statsrådet friherre Gripenstedts anförande rörande tullbevillningen: Hindrad att personligen deltaga i öfverläggningen angående den nu förekommande frågan om tullbevillningen, anhåller jag att åtminstone på detta sätt få till ridderskapet och adelns protokoll anföra några ord rörande bevillningsutskottets i ämnet afgifna betänkande. Innan jag öfvergår till de frågor, som i betänkandet förekomma, nödgas jag emellertid göra anmärkning mot det sätt, på hvilket utskottet, såsom inledning till sina egna förslag, redogör för regeringess åtgärd att till ärendets beredning förordna en komite och såsom ledning för dess arbete anvisa len riktning, i hvilken detsamma borde utföras. Utskottet har nemligen omförmält, att K. M:t väl, enbgt rikets sednast församade ständers önskan, behagat tillsätta en komit af sakkunniga personer för utarbeande af förslag tillny tulltaxa, men att i råga om de allmänna grunderna för tullegleringen, komiterade skola hafva erhållit öreskrift att, ?under fortsatt tillämpning af iandelsfrihetens grundsatser, iakttaga att förattningen måtte vinna erforderlig enkelhet ch tydlighet till lättnad och säkerhet vid illämpninger, men jemväl att införselsullarne för fabriks: och handtverksvaror, vilka utgöra föremål för tillverkning inom andet, måtte i de fall, der det finnes er-) orderligt, så jemkas, att dessa förbrukningsrtiklar icke blifva öfver höfvan fördyrade?, ch att komiterade således förständigats tillägagå i en alldeles motsatt syftning emot en, som af rikeis ständer blifvit angifven. Det är onekligen ganska sannt, att i afeende på sjelfva riktningen eller grunden ör tullagstiftnimgen, den åsigt som K. M:t! ttalat icke öfverensstämmer med den som kets ständer uppgifvit, enär rikets ständer som målet för denna lagstiftning uppställt.