Aftonbladet – 20 april 1866, sida 3

Uutskoltels iörs:ag EET I. MS PropoSsiTon ae den sistnämnda bifallen med 24 röster mot 20. Poetpourri Innehåll: Arbeten för Pariser-expositionen. — Två vi nämningar. -— Lurei rg-parken ännu en brä nande fråga. — Hr Miris ännu em gång. — begge blinde. — Familjen Orleans och familjen Rethschild. — Longehamps-promenaden och Långfredagen Vietorien Sardous författareandelar för La Famil!e Benbiton,. — Ännu en ny teater i Paris. — Ira Aldridge lefver ännu. — Bouffes Parisiens och Italienska Operan i Köp nhemn. — Aktrisen ml Claron såsom den botfäcdiga Magdalena — Hvad Vietor Bugos förfärliga hafsmonster egentligen är. — En ny Sköna Helenå kan väctas — göra lyeka. För expositionen nästa år i Paris arbetas otroligt, stora byggnader äro påbörjade och en hop arbetare äro ifrigt sysselsatte. En stor pulsäder bildas som bäst i hjertat af staden, nemligen genom utsträckningen af Rue Turbigo, en jättegata som går från kyrkan 5:t Eustache ända till Bastillen. Expropriationerna skulle börja den 15 April och de hus som skola rifvas äro ännu bebodda, men planen för nämnda gata är fastställd och man tvistar om tomterna krivg densamma; de flesta tomterna ha sålts och blifvit betalda med omkring 950 fres pr qvadratmötre. Till ledamot af franska akademien efter Dupin blef åen 13 April utsedd journglisten Cuvillier-Fleury, född 1802. Hans medtäflare var historieskrifvaren Martip. — Hr Perrin harblifvit utnämnd tillvdirektör för Stora Operan, Fråga om Luxembourg-parkens styckande sysselsätter ännu lifligt parisarne, och baron Haussmans förslag fär allt flera motståndare. 1 Luxembourg-qvarteret cirkulerar för närvarande en petition till underskrift, i hvilken en stor mängd damer vänder sig till kejsarinnan och anropar hennes mäktiga beskydd för att tå parken bibehållen. Patrie meddelar texten till petitionen, som lyder på följande sätt: Madame! I våra åldriga fränders, i våra barns namn bönfalla vi hos Er, stt ni ville hos H. M. kejsaren använda Ert inflytande för att få bibehållen i sitt nuvarande utrymme Luxembourg-parken, så nödvändig för deras helsa och sä omtyckt af Paris hela befolkning. Mottag, madame, våra tacksägelser och försäkringar om den tillgifvenhet, hvarmed vi hafva äran? o. 8. v. Hr Mirds, den bekante bankiren, hade härom dagen sammanträde med sina fordringsegare i Cirque des Champs Elystes? — han behöfde stort utrymme, ty kreditorerna voro legio, närmare — 3000. Mires mottogs af sina ärade affärsvänner?, ungefär som när Czoesarerne segerrike återkommo till Rom. Hvilka sinnesrörelser, hvilket ömt medlidande, hvilken entusiasm! Alla klappade händerna, i mäånget affärsmansöga glänste en tår! Mires höll tal till sina kreditorer och yttrade ungefär följande ord: Mina vänner! Det belopp, som återstår efter så många katastrofer, utgör en fordringssumma af sju millioner fres (Sorl af beundran blandadt med brevorop). Jag begär iogenting af er — (Oerhörda bifallsrop). Jag begär blott ert tillständ att bandla och vandla såsom jag för godt finner under ett år (Gör allt hvad ni vill!). Jag skall efter denna frists utgång lemna redogörelse för de disponibla tillgångarne (Nej! det behöfs inte!). — Efter detta tal fattade de församlade följande tre beslut, som försäkra Mirds om 1. fri disposition öfver en summa stör 1.500,000 fres under ett år; 2. rättighet att återfå 600 aktier i Marseill:s hamnobyggnad; 3 en summa af 150,000 fres till ersättning för de rättegångskostnader han utgifvit under Prod ae med sina fordringsegare. — vad kan han väl begära mera? För närvarande vistas i Paris en artist, som är ganska märklig. Det är konungens af Hannover pianist; han heter Labor och är blind. Konungen, hans herre, är blind han också och dessa begge blinde trösta hvarandra under mörkrets dacar, den ena spelar, den andra lyssnar till den vackra musiken. — Labor är född blind och har aldrig sett sitt piano, så vida man ej får söga att han sett det med sina händer. Hvad musiken beträffar bar han ej inhemtat ens de första elementerna deraf. Huru skulle han också kunnat det, arme man, då han aldrig sett en not? Det är genom en utomordentlig instinkt, cu allde!es särskild fallenhet som han kommit så långt som han gjort, ty han är en pianist hors ligne, en virluos med sällsynt styrka, en blind Liszt. — Se bär bur han Järt sig sina första stycken, säger ?Evånement, Hans syster, som är en utmärkt musikidkerska, satte sig fill pianot, brodren bredvid henne, med hela sin själ koncentrerad för att höra på; hon spelade. det valda stycket en -gång, två gånger och den blinde: behöll det som spelats