Aftonbladet – 19 april 1866, sida 2

svårligen lyckas. Den utländska diplomatien begabbade först försöket, men börjar nu behandla det något allvarsammare och är isynnerhet förskräckt för de krigiska faror, som det döljer uti sig. För ögonblicket och för såvidt, rustningsfrågan mellan Preussen och Österrike beträffar har ett visst stillestånd inträdt. Österrike besvarade ab irato i en depesch af den 7 dennes Preussens af spetsiga anmärkningar och ironiska vändningar flödande svar af den 6; den österrikiska depeschen framlemnades här den 9 och lät ganska krigisk. Dokumentet meddelades ätven de tyska hofven och de utländska makterna; den aftryckes för öfrigt i dag i Kölnische Zeitung, och jag åtnöjer mig med att hänvisa dit. Genom att sätta konungen i valet mellan ett krig, om han ej ville afväpna, och grefve Bismarcks afsked hoppades Österrike störta den hatade premierministern. Då detta icke lyckades, utan konungen tvärtom blef misslynt öfver, att man utifrån ville tvinga honom till en ministerförändring, fick grefve Karolyi i uppdrag att genom muntliga förklaringar mildra -den storordiga depeschen af der. 7 dennes. Samtidigt rådde Baiern, sem gerna vill visa betydelsen af sin tillvaro genom att öfvertaga medlarekallet, Preussen och Österrike att på samma gång afväpna, hvarigenom den militära äran å ömse sidor skulle häfdas och freden kunde upprätthållas. Utgången kan man ännu ej bedöma, men en detente de la situation, såsom diplomaterna säga, har inträdt åtminstone till det yttre. Man får blott aldrig glömma, att det är fråga om en fredsparentes, hvilken kan förlängas genom grefve Bismarcks reumatiska nervsjukdom, som försvårar hans deltagande i göromålen. Men håller han sig qvar i spetsen för ministåren, skall parlamentsförslagets brandfackla förstoras och kriget endast bli en fråga om tiden. —