Aftonbladet – 17 april 1866, sida 3

Är det öfverensstämmande med klok hushållniog att för den närmaste framtiden inszeränvka byggandet af Jernvägar I Sverge? Då de beslutna stambansanläggningarne nu alltmera nalkas sin fullbordan uppstår sjelfmant den frågen: hvad är att göra för att befordra trafiken å dessa banor, så att desamma må lemna en mot anläggningskostnaden svarande inkomst? Vi veta väl att måvga finnas, som anse att det är omöjligt att våra på statens bekostnad anlagda jernvägar någonsin, eller åtminstone icke förr än i en långt aflägsen framtid, kunna gifva en afkastning, tillräcklig att betäcka ränta och amortering af anlöggningskostnaden och att man får vara nöjd om de bära sitt eget underhåll. när detta föreställningssätt grundar sig å bristande eller ofullständig rännedom icke blott om den nuvarande trafiken å stambanorna, utan ock om de utvägar viega att kunna mångdubbla denna trafik, skola vi söka att i någon mån bidraga till utredning af denna fråga, som för hela vår ekonomiska framtid är af oberäknelig vigt. Såsom de flesta torde hafva sig bekant utgöras de nu färdigbyggda stambanorna af tvenne hufvudlivier, nemligen linien Stockholm—Falköpiog—Göteborg, eller den så kallade vestra stambanan; som, med inberäkning af sidolinien Hallsberg— Örebro, har en längd af . g 45. mil samtlinien Falköping—Jönköping— Malmö, eller den så kallade södra stambanan, hvilken har en längd af 35,6 mil, eller tillhopa 80,6 mil.