Aftonbladet – 17 april 1866, sida 2

— Christina Nilsson. Med anledning af den firade sångerskans förestående uppträdande i ?Don Juan? berättas i Dagbladet: Ehuru Christiove Nitsson sjunger blott donna Elviras parti, är man dock viss att hvarje opera, der hon uppträder, blir en grand success. Den svenska sångerskans rykte är i ständig tillväxt, och hon är en firad gäst inom de förnämsta kretsar i Paris samt af alla omtyckt ej blott för sin röst och sitt konstnärskap i allmänhet, utan äfven för sitt älskvärda och enkla väsende, som framgången ej kunnat förkonstla. Den svenska landsbygdens enkla blomma har icke förlorat sin friska doft i den parisiska atmosferen, som så ofta likväl berusar och bedöfvar. Och den ej blott eleganta, utan äfven förnäma societeten i verldsstaden förstår, underligt nog, att uppskatta en företeelse, som dock i så mycket är deras egen olik. Den har ej annat än berömmande ord för denna artist och tröttnar aldrig att tala om hedrande drag af henne: Så tyckes det hafva kommit på modet, att äfven berätta om Christine Nilssons stora frikostighet, och då rår ej välviljan för att den går utom sanningens område och läter fantasien förgylla verkligheten. Om den godhbjertade artisten till något ändamål skänkt 50 fr., och sjelfva saken blifvit bekant, mångdubblas summan i ryktets mun. Gud vet om ej Christine Nilssons landsmän också hafva förkärlek för att bistå de vackra pariserryktena och äfven sjelfva hitta på en och annan rund summa. Det kan nemligen ligga en viss patriotism i begäret att skryta med huru rik och frikostig en landsman är. Och är det väl af den orsaken, som för någon tid sedan spriddes ett rykte, att mamsell Nilsson skänkt nela tjugutusen francs till en person i hennes hembygd, hos hvilken hon ansåg sig stå i förbindelse. Se, det kan taga sig näågot ut! Verkliga förhållandet är dock, vi veta det med bestämdhet, att hon af sina några och tjugutusen fr., som hon hariårlig lön vid teatern och hvilket arvode är hennes enda rikedom, ett belopp, som just ej räcker långt i Paris, skickade ett tusen fr. hem till Sverge till eh person, hos hvilken hennes goda hjerta ansäg sig stå i skuld. Vi äro öfvertygade att mamsell Nilsson sjelf funnit sig högligen öfverraskad, om hon fått höra att det välvilliga ryktet tjugudubblat hennes lilla gåfva, ehuru hon, derom äro vi äfven öfvertygade, skulle känt sig lycklig, ifall hennes tillgångar medgifvit henne att göra det öfverdrifna ryktet till en sanning.? —