Aftonbladet – 16 april 1866, sida 3

på det sätt, att den åt afgående föreståndaren mköpte en dyrbar silfverkanra samt dito oljefärgstafla och hängde föreståndaren på väggen för att såmedelst uttrycka sin erkänsla för hans nit om institutet. Hr Wistrand: Den gamla goda hushållsregeln: PMan bör rätta mun efter matsäcken?, ansåg tal. styrelsen vid Alnarp icke hafva lärt sig eller ock glömt. Landtbruksinstituten vore ej inrättade för att vara granna anstalter attse på, utan för att utveckla och befrämja en sannt vetenSeplig insigt uti allt söm till Jandtbruket hör. Men de lemnade sannerligen inga vackra exempel, då de blott tyckas vilja lära oss, huru det får till att genom slöseri skuldsätta sig, samt onsten att söka undandraga sig betalning af en sådan skuld. Det låge ej blott svaghet utan jemväl ett uppenbart trots i styrelsens försvar. Utskottet hade ej heller lemnat en nöjaktig och behöflig utredning at frågan, hvilket utgjorde ett ytterligare sorgligt bevis derpå, att ärendena inom utskotten denna riksdag behandlas oftast med mera skyndsamhet än grundlighet. Ståndet borde bifalla betänkandet, men under uttryckligt och bestämdt vgillande af styrelsens handlingssätt och ej med ett sådant der hartass-yttrande som utskottet begagnat. Efter företagen votering befunnos rösterna för bitall och atfslag vara till antalet lika. Den förseglade sedeln måste alltså bestämma utgången, och blef genom densamma det äskade anslaget af ståndet afslaget. Bendeståndet. (El. 6 e. m.) Föredragningen af riksstatens sjette hufvudtitel fortsattes och började i detta plenum med 22:dra punkten rörande anslagen till Alnarps landtbruksinstitut. En liflig diskussion, som räckte under trenne timmars tid, uppstod nu rörande frågan huruvida staten borde betaia det belopp af 50,000 rår, som institutets direktion på eget bevåg upplånat för institutets bästa, hvilket utskottet föreslagit, eller om direktionens medlemmar sjelfva skulle få ikläda sig risken för denna egenmäktiga åtgärd. ; Lars Ersson från Södermanland, Kjellman, Rydström, Forsbeck, Bjerkander, Nils Pettersson. Nettelbladt, Lundqvist, Östman och Rundbäck talade för afslag å utskottets hemställan, dervid framhållande såsom skäl, att direktionen öfverträdt sin befogenhet, då den skuldsatte utskottet utan ständernas hörande, samt att ifall detta åtgörande på sätt och vis fodktindes genom att nu betala institutets skuld, uppkomme ett farligt prejudikat, som i en mängd andra fall kunde i framtiden åberopas. I afseende å de emtalade inkomsterna på Alnarp, ådagalade den sistnämnde talaren: att tegelbruket derstädes går med förlust, samt att icke heller åkerbruket ger den afkastning, man af den rika skånska jorden eger rätt förvänta. Svensen. Direktionen har användt större delen, eller 140.000 rdr af de anslagna 175,000, till uppförande af ett boningshus. Om en styrelse egde rätt att åsamka sig skulder, då den)! icke finge sina begärda anslag bifallna, skulle våra anstalter komma i en. ganska tvetydig ställ: ning. Tal. hade sig bekant att styrelsemedlemmarne vid Alnarp icke fästa så mycket vigt vid huru det går med denna fråga samt att de äro beredda att i värsta fall sjelfva betala skuldsumman. Om denna summa nu af ständerna betalades, skulle helt visst direktionens exempel locka till förnyade öfverträdelser på flera håll och tal. fann sig derföre 1iöranlåten att lägga sitt nej i urnan. Det väckte derjemte tal:s föråning att, ehuru lifsförnödenheterna icke äro synnerligen dyrare i Skåne än i Upland, hafva ( dock lefnadskostnaderna för en elev på Alnarp 4 upptagits till 1 rdr 25 öre pr dag, då de deremot i Ultuna ej kosta mer än 82 öre. L Sv. Bergström. Alnarpsstyrelsen har handlat å samma sätt som en viss nykterhetsstyrelse, vilken med egna exempel ville visa dryckenskapens skadliga följder.. Genom sitt exempel af misshushållning och slöseri har nemligen styrelsen gifvit de närboende en varning huru det år, då man glömmer att hushålla. Tal. yrade ej blott afslag, utan äfven att direktionens. medlemmar skulle afsättas. För bifall till utskottets förslag talade deremot C. Ifvarsson, Per Nilsson från Kristianstads län, Jöns Andersson från Malmöhus län, Rosenberg, Medin, Sven Nilsson, Lönnberg och Jonas Andersson. Dessa talare kunde väl icke frångå att styrelsen handlat egenmäktigt, men framhöllo detnit och den omtanka styrelsen städse visat för institutets bästa, samt att de nu upplånta pengarne blifvit använda till utgifter, som för institutet voro oundgängligen nödvändiga såvida undervisningen der skulle motsvara tidens fordringar, Ola Jönsson upplyste, att då institutet skulle börja sin verksamhet var allting på Alnarp i förfall, och det vore derföre ej underligt att man behöfde penningar för att ställa det I ordning. Af de inrättningar, som skötas för statens räkning, finnes ingen, hvilken lemnar den inkomst som i privat mans hand deraf skulle kunna dragas. Öm derföre icke inkomsterna från Alnarp voro så stora som man önskat, kunde direktionen de Fl anses mer tadelvärd än andra direktioner. Tal. yrkade bifall samt tillade, att om styrelsen icke fär tillbaka sina utbetalade penningar, kommer den naturligtvis att återtaga de för dessa summor inköpta inventarier. Per Nilsson i Espö, Om dicektionen fe uti, att den användt mera penningar derna anslagit, så har den å andra sidan 1y ständerna, då den öppnat undervisningen på den y bestämda tiden. Detta sednare hade icke kun-r nat låta sig göra utan skuldsättning, ty man l hade ej pengar till att aflöna lärare eller upp-: odla jorden. En tal, har sagt, att direktionen hädat ständernas beslut. Det vore ett både skarpt och orättvist tillmäle, då det är allmänt kändt att direktionen består af högst aktningsfulla män, som handlat oegennyttigt och uppoffrande samt endast genom de största ansträngningar kunnat uppdrifva institutets verksamhet till den punkt det nu innehar. Man hade tillvitat direktionen att den byggt trädgårdshus m. m. Orsaken härtill var den att Malmö läns hushållningssällskap anslagit till institutet 3000 rdr att årligen utgå mot vilkor att institutet skulle inrätta en trädplanteringsskola samt derifrån sälja trädplantor till bestämdt pris. Om nu icke direktionen vidtagit de anordningar som för en sådan skola äro nödvändiga, hade natarligtvis hushållningssällskapet återtagit sitt anslag. En annan talare hade sagt att Ålnarp gifvit 20,000 rdr i årligt arrende. Det tr ingen konst menade talaren att rycka sifftor ur luften, svårare är att framvisa verkliga fakta till grund för desamma. Arrendet utgjorde nemligen 1000 tunnor säd af olika slag och dessa kunde icke på ångt när uppskattas till den nu omnämnda summan. Ått arrendatorn emellertid ej skördade behållning af sitt arrende visade sig i det kärda förhållandet att han nödgades till kreditorerna fstå sina tillgångar. Betraktar man frågan i sin helhet, skall man lj snart nödgas erkänna att det var nödigt sätta ;gendomen i ett. ordentligt skick och något hvar af ståndets ledamöter känna troligen de pennin-g seuppoffringar som måste göras för att kunna ståndsätta en landtegendom. Talaren yrkade bifall. Carl Anders Larsson. Om Alnarps instituts räkenskaper varit af statens revisorer granskade och befunnits utan anmärkning, är det uppenbart att den skuld, hvari institutet står är en star ( tens skuld. En sådan granskning hade egt rum vid föregående revisioner och inga anmärkningar hade då framställts. Det enda vi kunna göra vore att återremittera frågan för att få reda på huruvida de nu omnämnda medlen blifvit använda på ett luxuriöst och olämpligt sätt. Detta sednare ansåg dock talaren icke vara händelsen ; och ville derföre bifalla utskottets förslag, hvarjemte talaren varnade för att sätta alltför mycken tillit till reservanten i denna fråga, ty Han är som talaren utlät sig lika vänligt stämd emot bondeståndet och dess intressen som bondeståndet är mot prestersapet och dess löneinkomster. Sedan diskussionen förklarats afslutad tillkännagaf talmannen att han icke ansåg sig kunna framställa den yrkade propositionen, att direktionsmedlemmarne skulle afsättas, emedan denna fråga icke varit föremål för utskottsbehandling: Vid derefter framställd proposition och verkställd omröstning blef utskottets förslag ogilladt med 57 nej mot 35 ja, hvadan alltså ståndet beslutit att staten ej skulle ikläda sig betalningsskyldighet för de 50,000 rår Alnarps direktion upplånat. ! Derefter afslutades plenum ki. 9 e. m. 7 j Rättegångsoch Polissaker. a er a pve