Aftonbladet – 16 april 1866, sida 2

till 31 Dec. 1841. derifrån till? Dec. 1844. Fisk, saltad, Lax pr t:a1 rår 20 sk. 1rdr 28 sk. Fläsk csn 1 Og UR Rör ött saltadt -nta3 8, 3, 2 , Råg från Wasa eller Nyland högst 6000 tunnor ... vn Ry —, Ry SMÖR oossosssssssree 0 ,Sist.— 32 1844 års liberale och förtjuste utverkade att ingen ny öfverensstämmelse skulle träffas, utan Finland anses såsom utlandet i allmänhet, för hvilket den allmänna tulltaxan kraftigt skyddade oss med gina dryga bestämmelser. Dessa till olaga trafik uppmuntrande bestämmelser voro gällande till år 1855, då alla dylika varor blefvo tullfria; en tidrymd lång nog att intvinga handeln inya mindre naturliga kanaler, lång nog att vidga svalget emellan tvenne folk, såm i lust och nöd under århundraden varit trofast förenade och om änvu åtskilda i det politiska så oändligen väl kunde fortfarande hafva varit såsom goda grannar gemensamt arbetande på sin ekonomiska utveckling och förkofran. När denna olycksbringande traktat af år 1838 åstadkoms, hvyilkens ärender gingo väl, jemte sina egna,l våra protektionister, om ej den ryska statskonstens? Det hade måhända blifvit deniha makt ganska svårt, att afvänja finnarne från den förtroliga.e samfärdseln med Svyerge utan det kraftiga bistånd som erhölls af de svenska protektionisterna. Mhn kan emellertid under den långa följden af förhandlingar alltifrån 1509 till och ilned 1835 omisskännveligen spåra en oaflåtllig sträfvan att försvåra afsättningen af findka produkter i Sverge. Utom det politiska målet ingick häruti rena ekonomiska frågår. Man visste att Finland till en väsentlig Idel varit svenska hafvudstadens visthus; mjan ville stänga igen den gamla dörren på visthuset för att få den nya som vette östkrut mera begagnad. Detta lyckades så,l att när efter 1855 ärs krig de finska proldukterna ånyo kunde i Sverge tullfritt afylttras, så hade vanans makt redan gjort sig fi så hög grad gällande, att det fordrades fen följd af år för att besegra densamma. . För att våra läsare må kunna göra sig en föreställning om hvilken näringsgren som blifvit skyddad genom tullsatsfer på födoämnena bedja vi få fästa nppmärlksamheten på de betydliga qvantiteter smör fsom från nor:land synnerligast från Norrb till hufvudstaden under tiden var ju särdeles tillfredsställankde finna boskapsskötseln, i Norrland ploffsligen hafva utvecklat sig och uppnått en fölrvänande hög grad. Ändiligen, sade man, häefva nortänningarne omfattat den naturlighaste oci mest gagnoande näringsgrenen. Om iljharsortginge på den lyckligt beträdda banr så skulle måhända skogen ja till och med kronoparkerpa få stå i fred, under det att boskapsskötseln uppblomstrade till en af landets mäkligaste näringsgrenar. Illusionerna räckte ej särdeles länge, man infordrade trovärdige mäns yttrande och man fick veta att den stora smörtillverkningen i Norrland var ingenting annat än oärliga smörtillverkningsattester). Hvilken näringsgren främjar iman genom skyddstullar om ej företrädesvis den olaga trafikens. På det att man må kunna göra sig en föreställning om hvilket omfång handelsgemenskapen med Finland under i öfrigt föga gynnsamma förhållanden utgjort meddela vi följande: Värdet af expoct till och import från Finland: 1860 1,846,000 rdr. 1861 3,652,000 1862 2,771,000 1863 2,587.000 1864 2,580,000 Denna varuomsättning har visat sig under de sednare åren i nedgående. Anledningarpe dertill hafva hufvudsakligen varit tvenne; den första de förförliga missväxter som arabbat norra Finland och förlamat ry mheten till någon del jemväl i det 3; den andra de rådande myntförhålena. Vi hoppas att en mild försyn skall sfma Finland från så hårda pröfningar som idtomfattande missväxter; vi veta, att en rättvis regering har tillåtit ordnandet af de finska myntförhållandena numera oberoende af de ryska, hvilket vigtiga steg i så hög grad fördelaktigt inverkar på handelsförhållandena emellan Sverge och Finland att det ej borde förbises af våra lagstiftare. Det är just det ryska pappersmyntets under sednare åren timade försämring som föranledt finnarne sett afyttra sina varor i S:t Peteravurg der de erbåäiiiv en bög nuyminel bewalning i dåligt pappersmynt. Men detta pappersmynt var genom leg tillförsäkradt en tvångskurts i Finland och kunde derföre användas der att betala skulder och verkställa andra liqvider. Finnarnes verkliga fördel manade dem då att gå till Ryssland såsom den bästa marknad för deras produkter. Men au kom vid 1865 års slut den storartade finska myntreformen, hvilken skänkte Finland ett fast mynt, med uteslutande af all skyldighet att i liqvid emottaga ryskt eller apnat pappersmynt. Denna reform trädde i verket förliden Mars månad och just nu stå finnarne vid skiljovägen, just nu skall en ny bana beträdas, en vigtig förändring vidtagas. Deras egen fördel manar dem, att undvika en marknad, der de endast få betalning i ett pappersmynt som är underkastadt agio eller värdeförsämring hvilken ej kan på förhand beräknas men ofta uppgått till mer än tjugo procent. De vända derföre åvyo sina blickar på ?det gamla landet som har en fast myntjot, grunden för allt på sund beräkning hvilande varuutbyte. De löpa ej den risken ait, sedan de erhållit liqvid, banksedlarne skola i förbällande till siltvermyntet försämras i värde under det de ligga i säljarens ficka. Lättade kommunikationer och inneboende benägenhet, allt manar dem att återknyta och utvidga de gamla förbindelseraa, men — i denna vigiga tidpunkt, som kunde och borde blifva en vändpunkt i den finska handeln, uppträda våra protektionister och öfvertala jordbrukaren, att han behöfver skydd för sin näring och derföre skall Finland ånyo afvisas. I ewt ögonblick då svenska jordbrukets alster betalas väl och då exporten af goda födoämnen är i tilltagande, fordrar protektionisten att lefnadskostnaderna skola ytterligare fördyras. Är detta kärlek till arbetsklassen, som drabbas hårdast af förändringen, eller är det blott för att få en anledning uti de höga priserna begära vid en kommande riksdag en förhöjning af skyddstullarne? Det är afgjordt att statskassan ej ) Med 1844 års utgång upphörde traktaten och inträdde den allmänna taxan. Följden blef, såsom bekant, den oförsyntaste smuggling af smör m. m. öfver Haparanda. Detta framkallade påbudet om produktionsbevis för smör, som hittördes från Haparanda. Falska produktbevis kommo i svang och ransakning angående dessa bevis anbefalldes. Ur sjelfva tingshuset blefvo under ransakningen produktionsbevisen genom inbrottsstöld räddade från vidare undersökning. Saken väckte allmän