Aftonbladet – 12 april 1866, sida 3

dess öfningar och målskjutniogar samt en stor fältmanöfver under konungens ledning, hvaruti de ock slutligen fingo deltaga, då i i en söder om staden anställd skenstrid kod. nung Oscar I, omgifven af sina två äldsta 18 I söner och sin stora stab (i hvilken då funPelnos ett par af kejsar Napoleons adjutanter) Ni sina sista helsodagar satt 13 timmar till I häst och sjelf anförde hela krigsstyrkan, som var omkring 8000 man. Men vår beväring och dess officerare stodo sig ganska bra Junder begge dagarhes fältrörelser, och manskapet visade sig raska, särdeles begripliga, gladlynta och uthålliga; och man beundrade till och med de alldeles oin:lridua små gotlandshästarnes användbarhet, öronen, men dock ej krånglade allt för mycket vid artilleriet, då dess smällar då8 I nade lika så fort som götarnes kanoner. NlOch det väckte mycken förvåning hos det !-I främmande befälet då de sågo huru de unge gutarne, efter allt spring och äflande i I skogsbackarne hela dagen, dock på qvällen tli tältluckorna, lika muntra och oförtröttade, 2löfvade sina kära ansträngande folklekar. — -lÖOch slutligen blef Gotlands beväring då elstorligen uppmuntrad och lifvad genom gåfTr van af tre bataljonsfanor, dem konung Os, r car bland ett ofantligt tillopp af menniskor från hela landet och i det skönaste väder sjelf lemnadevåra gutar med egen hand och Ikonungsliga ord, som gingo till allas hjertan, — då ock gutarne under vapen lifligt Isvuro sina nya fanor —, och om hvilken minInesvärda tilldragelse ?Oscars-stenen? på ladugårdsfältet vid Wisby talar för framtidei. ; Slutligen vardt den unge Gillis Bildt Gotlands landshöfding och militär-befälhafvare. Utom det att han, på en för ön beklagligttill Gotlands fromma, såsom att han skaffade telegrafförbindelse med fasta landet, stadgade det så vigtiga egoskiftet, medverI kade kraftigt till filialbankens upprättande; Er; förr I Pe I fattade Gotlands hela ställning och framtid samt oändliga vigt för fäderneslandet, så befordrade han beväringens sek på många I sätt och cenom officerekårens förökande med Jen tredjedel, — då ock en fjerde bataljon I tillkom — fast han derjemte ej förmådde efter Isin önskan öka underbefälets löner. Ty det har städse varit och är ännu alltjemt beväringens största svaghet, ait man just i briet häraf ej kan qvarhålla det fritt afgående underbefälet. Och under Gotlands närvarande höfding, H. Gyllenram, hafva vi också all anledning att hoppas en lycklig utveckling för Gotland samt en fullkomlig stadga för dess beväring. Så är det, efter hvad vi nu minnas, men hvartill mycket kunde läggas, med nationelbeväringen på Gotlaod, hvilken först uppkom efter den ömkliga händelsen 1808, då ett af Sverges för vår politiska ställning och hela Nordens trygghet allravigtigaste landskaper höll på att. a en fiendtlig ströftrupp i en handvändnivg ryckas bort från fäderneslandet, emedan man ej vardat sig om att blott sätta gevär i band på menige man; och den har sedermera och plitjemt hvilka väl klippte litet förvånade med, vis alltför kort tid, uträttade flera storzaker Im. m., samt i allmänhet med klar blick blifvit vidare utvecklad för sitt stora ändamål både genom den fosterländska anda och ovanliga fallenhet för vapenfärd som finns bland gutarne samt genom skickliga höf. dingars lyckliga bemödanden intill. denna dag. — Denna folkbevärings svaghet ligger visserligen först i öns daning, som vid allg stränder erbjuder ett lätt tillträde för fienden samt i det flacka landets brist på försvarspunkter, vidare i dess underbetäls ombytlighet samt uti den vådliga belägenheten af dess krutförråd (som nu ej heller är bevakadt af en post), hufvudsakligen på ett ställe och det så nära vid kusten, att det är ganska lätt åtkomligt förfiendens eld. Allt derföre, och om man ej der kan upprätta en stamtrupp af ett guta-regemente, indelt och med jordtorp, kan Gotland i krigstid omöjligen undvara stödet af hjelp och försvar från moderlandet. Men dess ofantliga styrka ligger uti dess folkliga allmännelighet, eller att hvarenda man är vapenvan, kan sköta geväret, hänga i hop i marsch, ladda och skjuta; ty alla, gubbarne, ja åttiäringen på knä vid vindsgluggen, kunna Gotland, att hvar enda gosse, så a.t säga buren och född i harnesk, straxt i modersfamnen lärer att ej frukta faran, emedan hans späda arm ju redan är vigd till fosterlandets försvar; att alla, också landets embetsmän, den nuvarande kronofogden, teologie doktorn, professorn, justitierådet, alla i ungdomen burit och handterat kronans vapen, ja att således landet med hela bredden och tryggheten af ett helt folks eldade bröst kan försvara hus och hem! Men, så lärorik Gotlands nationalbeväring, som väl ock ivgifvit grunjitanken till våra dagars skarpskytteväsende, än är för den framtida utvecklingen af fäderneslandets hela krigsväsende, så låten, I fosterlandsvänner, som viljen Sverge väl! aldrig er öfverlalas, att, för dessa folkliga och allmänneliga försvarsanstalter, tillåta någon minsta inskränkning af vår förträffliga stamtrupp eller den indelta hären. Ty det är allenast denna folkländska, klokt grundade, väl hållna och fosterländ:kt, lifvade krigstrupp, som, med många, många tusen beväringsynglingar och skarpskyttar bakom sig, kan, när det gäller fäderneslandets försvar, . träda i spetsen, då utan darrning också bjuda spetsen och med Guds makt från träldomens nesa rädda folk och land. Men vänten aldrig detta ensamt af beväringens ynglingar och skarpskyttarne; fastän dessa kunna uträtta mycket, då de, med stamtruppernas dånande artillerianspann i 18ten, med vårt prisade stadiga fotfolk i midten och käcka ryttare på flyglarne, på stridsfältet utgöra basen för den säkert frambrytande härmassan. Det folk, som knogar på medlen till sitt försvar, glömmer både heder och förnuft, 4v Aat lamnar cim handlat I oväfrarnana våld sända en hämnande kula i. en hatad fiende. 7, Och är det ej en glädje och en stolthet för ; Fa FA MM MIA Ko a rron ÖA ct et MA UN Lt kem Ar or mv AL LL eh si j l s ar