Aftonbladet – 12 april 1866, sida 2

punktlighet derefter behöfde förorsaka för argelse. 4Ni framställer er önskan så temligen lik med en annan sons begäran hos sin far Gif mig den arfvedel, som mig tillkommer Men jag tycker just icke att: det sätt hvarpå han använde sina penninger, är sär deles uppmuntrande för mig att... Tanken på huru föga han var i stånd at ifva sin son hans arfvedel? eller ens er el deraf, hindrade squirenatt afsluta me ningen. Osborne fortfor : tJag är redo att när som helst begynne förvärfva mitt uppehälle, men förberedel serna till och inträdet i hvarje yrke kostt penningar, och penningar har jag icke.4 Ej heller jag4, sade squireu tort. 4Hvad är då att göra?s utbrast Osborne som blott till hälften trodde på fadrens ord. Ja, ni får stanna hemma och icke göre kostsamma resor och inskränka edra skräd: darrökningar. Jag begär icke att ni skal hjelpa mig att sköta landtbruket, ni är er alltför fin herre dertill; men om ni ej kar förtjena penningar, kan ni åtminstone låte bli att förslösa dem.s Jag har ju sagtatt jag är villig ait för tjena mitt bröd, utbrast Osborne, slutligen uppbragt. Men huru skall jag göra dett Ni är verkligen bra obillig en ot mig, sir. Är jag det?4 sade squiren, lugnare i sätt, ehuru ej i sinne, då han såg att Osborne förifrade sig. Men jag bar aldrig påstått att jag var motsatsen; af män, hvilka måste betala penningar, som de icke ega, för att betäcka sina slösaktiga söners skulder, kan man ej gerna vänta billighet och rättvisa. Det är två saker, som bringa mig atom mig när jag tänker derpå: det ena ir att pi vid akademien visat er vara, om