Aftonbladet – 11 april 1866, sida 3

ade as geometri, algebra och fysiolo; om Pläres deremot ej i vanliga skolor, och til det höra väl äfven egentligen den högre bil ch ningen och den mera utvecklade fattning: gåfvan. Men som det är en känd sak ?a jet) den, som har många jern i elden, allti ebränner något?, och det dessutom är al idj Celes omöjligt att på en gång läsa alla möj ett liga ämnen, torde det vara skäl att, till sto re I fördel för elevernas både kropp och själ de bland seminarii läroämnen försöka göra e di utgallring. ;r;) fn annan följd af detta äflande, att lär åallt möjligt, är ock att inom seminariet tv: st, olika, iom skolverlden mycket omtvistade s, Systemer måste jemnlöpa. Vi mena der et! obligatoriska och den fria undervisningen nI Och som vanligt, ?då ett rike söndrar sig et)isom sig sjelft?, blir följden bristande styrkt vil och grundlighet. mj Man kan icke tänka sig något absurdare s. jän att på en gång och fullkomligt jemn. rlöpande begagna både det obligatoriska ock a det fria systemet. Vore ettdera hufvudsak, ligen öfvervägande, vore det genast bättre. hSom det nu är, blir det i längden ohällIt bart. Bind på en menniska högra handen n och venstra foten, och det skulle vara inI, tressant att se hvad stort eller godt den tt) menniskan skulle uträtta. Den enda fördelen är för läroverket sjelft, hvilket derist genom får ett kryphål aw dölja sig i; ty .-då det anklagas för att öfveranstränga sina elever, kan det genast säga: Ingalunda, ty vi tvinga ej vära elever att läsa så mydåket. Vilja eleverna ej läsa de valiria ämnena, så behöfva de det ej. Hvad hafven I då för rätt att klaga, då så många ämnen, enligt vårt schema, äro fria? Nåväl, tagom då bort dessa s. k. valfria ämnen och låtom oss sedan se hvad som återstår af det utmärkta seminariet: Tre timmar i veckan för svenska språket, fem timmar för tre utländska språk, tre å fyra timmar för religion, sex timmar för proflektioner, två tinmar för allmän och kulturhistoria, en timma för pedagogik, en timma för metodik, två timmar för sång och två timmar för Iteckaing; detta är bra obetydligt, då uti I våra vanliga barnskolor mindre kurser i I botarik och zoologi samt nägot geometri I dock läses, och dessutom mycket mera tid är anslagen till de utländska språken. Att på en gång vinna allt är icke möjligt, och derlöre hemställa vi, om det ej vore bättre att med högst iå undantag, såsom för svenska språket, pedagogik med I proflektioner — eburu äfven dessa uppställde efter andra grunder, — semt närvaro vid bönetunderna och bibelförklaringarne ); allt det öfriga kunde likasom vid universiteten lemnas åt elevernas fria val. Vid den ålder man inträder i seminariet är man icke längre barn och vet naturligtvis hvad man åstundar lära, hvilka kunskaper som felas, hvilka man behöfver förstärka. Det kan ju bända att en lärarinna kan språk, men deremöt ej geometri, algebra och naturvetenskaper. Nåväl för att få lära sig dessa, mäste hon äfven läsa alla de obligatoriska ämnena, hvilket naturligtvis onödigt upptager hennes tid och krafter och dessutom förslappar hennes emottaglighet för verklig kunskap i de ämnen hon egentligen studerar. Möjligheten att erhålla goda fack-lärarinnor är äfven härigenom tillintetgjord, och hvad som framförallt går förloradt är den anda af frimodighet, af sjelfkänsla, af verklig och sann humanistisk ! bild: ing, som eljest skuile kunna besjäla hela undervisningen uti seminaiiet, derinom bibringas eleverna och från dessa utgå i samhället. : Under seminarii första år var förhållandet sådant; och flere af hufvudstadens förnämsta vetensk: psmän intresserade sig äfven för detsamma och ledde t. o. m. der undervisningen; men snart råkade det uti händer. som totalt förstörde detsamma, för hvilka den fria utvecklingen var en styggelse och sträng tukt och ordning, inskränkta vyer och bokstafstro deremot hufvudsaken uti uppfostran. Fäåfängt arbetades deremot;!h den ledunde viljan inom seminariet besitter en ovanlig energi, och har den en gån föresatt sig något, drifves det oemotståndligt igenom. Inga råd höras, inga vinkar förstås; dit dea sjelf vill går den ?precis som käringen mot strömmen?, och tack vare densamma har seminarii ändamål blifvit S! fullkomligt förfeladt, undervisvingen på samma gång minutiös och efterläten, för vidt utsträckt och för trångt begränsad, elever p nas kroppsoch själskrafter brutna, och rikets ständers penningar ändamålslöst och onyttigt borikastade. mensklighetens namn, ty uti det stora1 kollektivet mensklighet är ju hvarje individ en integrerande del, som mer eller mindre inverkar på det hela, uppmana vi derför alla dem som för mensklighetens blom-l!p ma och förhoppning, ungdomen, hafva på-!pn got intresse, att allvarligt undersöka förbållandena vid Stockholms seminarium för bildandet af lärarionor?, och om de derpå tv hafva något inflytande, snart använda det för att inom detta intelligensens tukthus söka pi ;stadkomma någon mildring. Det är kana ske redan väl sent. PI OS å ) Elev, som i seminariet skall gifva proflektion, i j har, innan densamma gitves åt normalskolans 1 klasser, 2:ne inöfningar? med sina egna kamrater in samma klassi seminariet, som