Aftonbladet – 11 april 1866, sida 3

samhällslära, . Nu är det visserligen go och väl och i all måtto önskvärdt alt blifvande lärarinna får en god religiös grun men vi betvifla att denna vinnes genom 8 hafva reda på numret af hvarje kapite hvarje vers i Bibeln och det icke allena uti Nya testamentet, utan äfven parallelspr. ken uti det gamla 2 Vi betvifla att denr vinnes genom kyrkohistoriskt pedanteri, dri vet till en sådan höjd, alt för att göra e tillfredsställande uppsats i detta ämne el verna uti ?seminariet för bildandet af lär rinnor? vid hemarbetet behöfva till sin hjel Kurtz kyrkohistoria, ett vidlyftigt veter skapligt verk, hvilket eljest begagnas vi prestexamina, förutom 2 eller 3 andra mir dre verk; vi betvifla att denna vinnes ge nom en till det yttersta drifven bokstafslär dom, hvars förvärfvende kostar elevern minst 15 till 16 timmars ökadt arbete veckan, Om eleverna för att erhålla bety från seminarium måste genomgå denna vid lyftiga teologiska kurs, hvarföre icke hells de 3 seminarieåren bifoga ett half år, d religion ensamt, ostörd och obemängd af d verldsliga kuaskapernas i alla fall störand inverkan, kunde studeras och i grunden lä ras och kännas? Vi hafva ur våra skolo fördrifvit katekesen eller åtminstone in skränkt läsandet äf densamma, emedan de; i flera fall och kanske med skäl befunnit olämplig, men i seminariet tvekar man ick utt på det mest torra och retigionsvidriga sät tröska kännedomen om Gud och Kristus e!everna. Huru mycket deraf som inträn ger uti hjertet, tillåta vi oss ej alt bestäm ma, men vi ana, alt det ej är mycket. El ler finnes för religionen något mera skadligt än blott bokstafstro? Huru enkla och kortfattade voro ej Kvisti läror! och har Mästaren, fordrade väl han, år af bokliga studier för att lära sig att tro? En kort bön åtföljd af en liten belraktelse morgon och afton samt en eiler två bibelförklaringar j veckan, afbandlande, icke versernas ord. ningsföljd, utan deras gudomliga mening, kunde säledes vara nogt Vända vi oss derefter till språkstudierna finna vi till svenska epråket anslaget 2 timmar, d. v. 8 en timme för grammatik, en för litteraturhistoria; till svensk, norsk och dansk talöfning 1 timme — till 3 utländska språk 5 timmar. Om nu 3 timmar i veckan äro nog för svenska språket, så är deremot endast 5 timmar för att lära sig 3 utländska språk fullkomligt otillräckligt, ja nästan en löjlighet. Endera förutsätta dessa 5 timmar, att eleverna vid inträdet i seminariet skola kunna dessa språk och de 5 timmarne således endast vara en repetitionskurs på det eleverna ej skola glömma bort hvad de en gäng lärt, eller också förutsätta de ett mer än rimligt hemarbete; ty hver och en, som något studerat språk, vet väl att man genom 1!2 timmes lektion i veckan ej ens till hälften lär sig ett språk. Dec kan således icke vara meningen, att någon i seminariet skall lära utländska språk. Nu kan visserligen invändas att till dessa 5 timmar komma i 2:dra afdelningen 6, och i 3:dje afdelningen 8 valfria språktimmar, men de ämnen som då skola uppoffras äro sådana som äro fullt ut lika vigtiga som språk, nemligen botanik, geometri, fysiologi, eamt något kemi och fysik. Naturvetenskapernas vigt och nödvändighet inses mer och mer för hvarje dag, och af en lärarinna, utgången från ett statens seminarium, således ett slags högskola, fordrar man väl att hon uti dessa vigtiga grenar af menskligt vetande ej skall vara helt och hållet okunnig. Det kunde t. ex. anBars hända, att hon en vacker dag, såsom en stor naturhistorisk sanning, förtäljde sina elever sagan om de fyra elementerna?, och detta kan numera vara onödigt. Det faller ingen in att kalla en konsonant för vokal och lika begreppsvidrigt är det att tala om luft och vatten som elementer. Vid 8 till 9 ärs ålder börja barn att läsa utländska språk och hålla på dermed till 16—17 år, d. v. s. 8 til I år. Man tycker verkligen, att de under en så lång tid rymd borde hafva lärt sig så mycket, att de derefter kunde börja med något annat. Beräknar man att de derunder haft omkring 210 språktimmar om året, ger detta oss en liten nätt summa af omkring 2000 språktimmar, under hvilka de borde, om man tog sig före att läsa språk med barn på ett praktiskt sätt, hvilket man nu icke gör, (i seminariet brukas t. ex ännu, för att lära sig tyska, att öfversätta frän tyska till svenska) utom grammatiken kunna lära sig minst 10,000 ord, hvilket på hvart och ett af de tre språken, franska, tyska och engelska, skulle belöpa sig till omkring 3333 ord. Fem ord om dagen som hemläxa kan ett barn godt lära sig, och ständiga repetitioner i skolan skulle tvinga det att bibebålla detta ordförråd. När då flickan vid 18 till 19 år, kanske äfven äldre, inträdde i ett seminarium, skulle hon ej behöfva der envända sin knappa tid till ytterligare språkstudier, utan skulle med undantag af mo-: deremålets ständiga sekrifning och öfning, l kunna lägga sig på mera intressanta ämnen. Denna lilla digression endast för att! visa att studium af utländska språk i ett seminarium är lika olämpligt, som det borde vara öfverflödigt. Ingen kan säga att spräkstudium bildar(?), deremot finnes intet näst religionen, som så mycket vidgar menviskans blick och förädlar hennes sione, som naturvetenskaperna, allmän och kultur-historia, geografi samt litteraturhistoria. Dessa ämnen tillika med pedagogik, äfven ivnefattande proflektioner, metodik, svenska språket, geometri och algebra, bokföring, skönskrifning, teckning och sång, samt bibelförklaringar, vore detsom inom seminariet vore önskvärdt och som föröfrigt, utan att för derfva eleverna, vore möjligt att medhinna, En reformation ivom Stockholms seminarium för lärarinnor är således nödvändig, . och detta såväl i afseende på läroämnenas i mängd, som på de metoder hvilka användas, och då seminariet redan, bufvudsakligen efter samma plan, fortgått i flera år, kan det vara på tiden att med detsamma vidtaga några genomgripande förbättringar. Atl seminariet ej är ämnadt att vara en vanlig skola, bevisa för öfrigt bäst de genska höga kunskapsmått, som fordras för inträde deri. Franska, tyska och engelska språken kan man ju Jära sig i hvilken skola