Aftonbladet – 10 april 1866, sida 5

TICGOANDRA KAPITLET. Den ganile squirens sorger. Det stod fullt så illa till på Hamley Hall, som Roger sagt och kanske värre än han ens kunde velat säga. Stilla och tålmodig, som mrs Hamley alltid förefallit, var det dock hon som styrde hel: huset, så länge hon lefde. Alla befallmingar till 1jenstfolket, ända till de minsta småsaker, utgingo från hennes förmak, från den soffa der hon. hvilade. . Hennes söner visste alltid hvar de skulle finna henne och på samma gång finna kärlek och deltagande. Hennes make, som ofta var orolig eller harmsen öfver många småsaker, kom alltid till henne för att blifva Ingnad och vid godt lynee. Han visste väl att hon egde detta goda inflytande öfver honom, och han fick alltid -frid i sitt sinne i hennes närvaro, liksom ett barn alltid finner sig väl hos den som är både bestämd och mild. Men hörnstenen i familjetemplet var nu borta och byggnadsmaterialet höll icke längre tillsammans. Det är alltid bedröfligt när sorgen öfver de döda yckes angripa de efterlefvandes karaktersstyrka. Men detta kan vara blott tillfälligt eller ytligt; de omdömen som yttras öfver: det sätt, hvarpå man bär förlusten af sina käraste slägtingar och vänner, synas oftast atfalla härdare och wrättvisare än menskliga omdömen i allmänhet. Här skulle t. ex. hvarje ytlig betraktare mena att squiren efter sin hustrus död blifvit mera nyckfull och fordrande, mera häft-g och befallande. Men denna olycka hade träffat honom just på en tid, då många saker stötte tillsammans för att plåga och djupt såra honom; och nu fanns icke mera kon, till hvilken han brukade gå med sitt sargade hjerta för att få en läkande balsam i hennes milda ord,