Aftonbladet – 10 april 1866, sida 5

far sjelf. Osborne är också djupt olycklig och det har blifvit något så främmande mellan dem båda. Detta allt skulle min mor inom kort ställt till rätta och ni kunde kanske också hjelpa derpå, omedvetet, menar jag — ty roten till allt det onda ligger deri att Osborne är så hemlighetsfull och ej vill upplysa vår fer det ringaste om huru hans affärer stå. Men det är ej värdt att tala derom; jag vet ej ens hvarför jag upptog detta ämne.? Med en viss ansträngning, liksom för att rycka sig ur sin tankegång, fortfor han: ?Jag kan ej beskriftva huru mycket jag tycker om miss Kirkpatrick, Mohy! Det må ste vara ett stort nöje för er, att ha ett så godt sällskap som hennes.? ?Ja, sade Molly småleende, jag håller mycket af henne och jag tror att jag tycker om henne mer och mer, ef er som jag lär känna henne bättre. Men så hastigt ni gissat till hennes dygder?? Jag sade icke dygder, gjorde jag det?? sade han och rodnade litet, men frågan gjordes dock på fullt allvar. ?Jag tror dock ej att man kunde blifva bedr-gen på detta ansigte. Och mrs Gibson ser också ut att vara mycket vänlig och hygglig — hon har bedt både Osborne och mig till middag om fredag.? ?Gammalt öl, tänkte Molly; men hon sade: ?Kommer ni? ?Ja, det gör jag visst, om icke mir far önskar att jag skall bli hemma hos honom, och jag bar på Osbornes vägnar gifvit samma vilkorliga löfte. Jag hoppas således att snart få äterse er. Men nu måste jag gå. Jag skulle egentligen inom en half timma vara på ett ställe, sju mil härifrån, Far. väl, Molly! Lycka till med den nya blomsterträdgården!?