Aftonbladet – 10 april 1866, sida 3

nat håll. Den omständighet, på grund hvaraf misstanke fallit på honom, är följande: Samma person, mjölnardrängen Pettersson, hvilken först anmälde händelsen för länsman Daun, har berättat, att då han, på hemväg från Daun den 7 på morgonen passerade Akalla by, hade han på landsvägen träffat en åkande karl och en qvinna från Bro socken, med hvilka han kommit i samspråk om det pyss förut begångna mordet. Under detta samtal hade en ung mansperson, hvilken Pettersson ej kände, blifvit synlig vid en tätt intill vägen varande gärdesgård. De åkande hade ropat honom vid namn, men i stället för att bry sig derom, hade ifrågavarande erson med hastiga steg begifvit sig inåt skogen. å Petterssons fråga hvilken karlen var hade de åkande, som kände honom och voro ifrån samma trakt, uppgifvit att karlen hette Groth och vore inspektorsson ifrån Bro socken. Sedan de åkande aflägsnat sig, och Pettersson åter blifvit ensam, hade den förenämnde karlen kommit ner ur skogen på landsvägen oeh der gått vägen framåt. Pettersson hade då samtalat med honom och frågat hvad han gjorde der i trakten, hvartill Groth genmält, att han varit med ett bref till gästgifvaren i Barkarby, att han åkt dit ut från Stockholm med ett par Westmanlandsbönder m. m. Pettersson hade härpå genmält, att gästgifvaren för tillfället befunne sig i Spånga, och att Groth der kunde träffa honom, då de passerade der förbi. Denna underrättelse hade gjort Groth skygg och tvekande, hvilket väckt Petterssons misstanke mot honom. Komna till Spånga klockargård, hade Pettersson gått in dit, för att efterhöra om gästgifvaren på Barkarby var derinne samt underrätta honom, att en främmande person ville tala vid honom; men dervid hade Groth tagit till flykten samt skyndsamt begifvit sig åt staden till. örd öfver denna omständighet, har Groth ej kunnat förneka, att han den 7 få morgonen passerat landsvägen framåt från Akalla till staden och sammanträffat med Pettersson. Att han oriktigt uppgifvit för denne, att han varit till Barkarby med bref till gästgifvaren, och att han åkt dit ut med Westmanlandsbönder o. s. v., förklarade han komma sig deraf, att Pettersson förefallit honom allt för närgången med sina frågor, hvarföre Groth ej ansett sig skyldig sanningsenligt besvara dem eller göra Pettersson klok på hvem han var eller hvarifrån han kom. För öfrigt har Groth med trenne personers utsago styrkt, att han den 6 December på aftonen i skymningen, således kort förrän mordet begicks, uppehöll sig inom Bro socken, på 2!( mils afstånd från mordstället. Han hade i nämnde socken varit inne hos en skräddare, till hvilken han förut lemnat en rock, som han den 6:te på aftonen hämtat. Huru mycket klockan då var, kunde skräddaren och hans hustru ej uppgifva, men det hade varit mörkt, så att ljus måst tändas, för att Groth skulle se att liqvidera sin skuld för rocken. På återväg derifrån till staden hade Groth på morgonen sammanträffat med Pettersson i trakten af Spånga. Denna omstänlighet synes hittills vara bevisande för Groths oskuld, hvartill komma flera andra förhållanden, tjenande att fritaga honom från den misstanka, hvartill hans visade underliga beteende vid sammanträffandet med Pettersson å landsvägen förvit anledning. Till nästa ransakning äro en mängd personer inkallade, då möjligen någon närmare utredning torde vinnas i denna mörka sak.