Aftonbladet – 10 april 1866, sida 3

TN AD rvOM NV SS rn 0 Joch dennes f. d. bokhållare Nils Nilsson fortsattes i dag ransakning å rådhusrättens sjette afdelning. Mot Öberg förekommer, att han före branden fällt yttranden, som antyda att han hyst I någon slags förmodan, att det ifrågavarande hur I set skulle komma att brinna, hvilket, liksom åtskilliga andra omständigheter, gör honom misstänkt för att om branden ha egt vetskap. NåI gon bevisning, att han sjelf anlagt elden, har ej TI blifvit förebragt. Öberg begärde att få vistas på I fri fot, hvilket af rätten för närvarande afslogs. — Mordet i Björnlunda. Då andre stadsläkaren, doktor Blachet, i dag besigtigade den häktade mördaren, förre banvaktaren Carl Magnus Ericsson, förklarade hr doktorn att brottslingen, I hvilken, som bekant är, sjelf vid mordtillfället skar sig mycket illa, för att derigenom äfven I förkorta sitt lif, icke kan vårdas uti häktets sjukrum, utan borde å serafimerlasarettet ånyo intagas. 1 anledning häraf förordnades att Ericsson skulle till lasarettet återföras samt, efter det han blifvit riktigt läkt, inställas hos öfverståthållareJembetet för polisärender, för att sedan öfversändas till landshöfdingeembetet i Nyköpings län, från hvilket skrifvelse derom ingått. — Operahuset. Från poliskommissarien i trakten inkom i dag rapport derom att från en skorsten å nämnda hus röken vid vissa vindar icke kan, i anseende dertill att skorstenen dels är ovanligt låg, dels har sin plats emellan tvenne vindskupor, stiga i höjden, utan i stället följer taket utefter, att det ser ut som om eldsfara vore å färde; samt att, i anledning häraf, en mängd folk ofta stannar på torget och gatorna omkring teatern, i tro att eld utbrutit. -Kommissarien hemställer att vederbörande myndigheter måtte anmodas det skorstenen med det snaraste blir ändrad, till häfvande af den hos allmänheten rådande oro. — Holmbergska klocktjufven. Då målet med denne, hvilken, såsom i går nämndes, förliden höstas varit i lära hos hr Holmberg, och heter Eric Nilsson Tengblom samt är född i Resele 1843, i dag handlades i poliskammaren, förekom ingenting annat än uppläsandet af den utförliga rapporten om saken, deraf, förutom hvad vi i går anförde, inhemtades att de stulna uren voro fjorton stycken, nemligen åtta af guld och sex af silfver, värda tillsammans med några urnycklar och andra småsaker dem tjufven också til Naade sig, 1057 rdr. Målet remitterades derefter till rädhusrätten och Tengblom återfördes i häktet. — Ransakning om ett begånget mord. På aftonen den 6 sistlidne December blef en torpare vid namn Fernström från Brogård i Bro socken på hemresa från Stockholm mördad i närheten af Spånga kyrka, och har angående denna sorgliga tilldragelse ransakning hållits vid Sollentuna härads tingsrätt, som sammanträder vid Barkaby gästgifvargård. Angående Fernström har blifvit upplyst, att han var en fyrtio års man, fridsam och arbet6 December på morgonen hade han afrest till staden, för att afyttra ett svinkreatur. På Hötorget, dit han begaf sig, för att sälja sin vara, hade en hustru vid namn Sofia Carlsson skapa under nästan hela förmiddagen med en yngre person, som enligt hvad hon kunnat erinra sig varit klädd i en rock af gråaktigt, ljust ragvarit mycket nötta och slitna. Karlen hade för öfrigt haft lasaktig hy och ljust skägg samt sett ruskig ut. Såvidt hustru Carlsson förstått, hade han samtalat med Fernström om att köpa hans till stånd. På hvad sätt Fernström för öfrigt tillbragte tiden i staden eller med hvilka personer han derstädes sällskapade känner man icke; men omkring kl. 6 på aftonen hade kronolänsman Daun, hvilken är länsman i det distrikt, inom hvilket mordet blifvit begånget, och som uppträdt såsom allmän åxzlagare under ransakningen, träffat Fernström, då stadd på väg från staden till hemmet, vid Ursviks grindstuga, ungefär treqvarts fjerdingsväg från det ställe, der Fernströms lik sedan anträffades. Fernström hade då hatt i sitt sällskap ett par för kronolänsman Daun okända manspersoner. Angående mordgerningen har blifvit upplyst, att en mjölnardräng vid namn Petter Pettersson från Stensqvarn tidigt på morgonen den 7 Dec. kommit hem till länsman Daun samt anmält att han påträffat Fernströms lik, liggande i en grusgrop på sidan om vägen, ett stycke från Spånga kyrka. Härom har Pettersson, både vid den pyeliminära undersökningen, som genast af hr aun hölls angående mordet, och sedermera inför rätten meddelat följande: Efter att ha uppehållit sig. på eftermiddagen den 6 Dec. vid Barkarby gästgifvargård, hade Pettersson begifvit sig derifrån för att gå hem. Det var sent på natten omkring kl. 12—1. Anländ i närheten af Spånga kyrka, hade han der mött ett åkdon och en häst utan körsven. Han hade tagit fast på hästen och satt sig upp i åkdonet samt vändt och kört tillbaka, för att få reda på egaren till hästen. Sedan han på detta sätt åkt ett stycke, hade hästen skyggat till, och då Pettersson dervid såg sig omkring, hade han i det starka månljuset sett en menniskokropp ligga i ett dike på sidan af vägen. Han hade enast stigit ur, för att bispringa den i diket eller grusgropen liggande personen, som då befanns död, och kunde Pettersson af den likstelhet, som redan inträdt, sluta att Fernström dött för flera timmar sedan. Blod, som ymnigt runnit ur båda öronen, hade i snön bildat hålor, och på ett längre stycke af vägen syntes blodspår samt märken liksom af en menniskokropp, som blifvit släpad. Döden hade synbarligen följt af slag med något hvasskantigt tillhygge, hvarmed mördaren slagit Fernström i hufvudet. Efter denna upptäckt hade Pettersson genast begifvit sig till länsman Daun och inrapporterat saken. I fråga om tiden, då mordet föröfvades, har länsman Daun antagit, det detta egt rum kort efter det han sett Fernström i sällskap med de två förutnämnda personerna vid Ursviks grindstuga, eller mellan kl. 6—7 på aftonen. Hr Daun har styrkts i denna förmodan deraf, att den skjutsgosse, som på aftonen den 6 Dec. åtföljde den omkring kl. 7 från Barkarby till Stockholm afgångna postdiligensen, uppgifvit, att han på vägen mellan Barkarby och Ursvik icke sett några vägfarande; men då gossen på återväg hemåt från Stockholm kommit ridande vid Hagalund, hade han der mött en tom vagn och en häst utan körsven, då hästen sjelfmant vändt om samt åtföljt den ridande skjutsgossen. tills denne i närheten af det ställe, der mordgerningen var begången, åter förlorat hästen ursigte. Omkring denna plats synes hästen af någon slags instinkt sedan hafva uppehållit sig, tills han p. träffades, såsom förut nämndt är, af mjölnardrängen Pettersson. Om skjutsgossens utsago (gossen har ännu ej blifvit hörd inför rätta) är sann, så gör denna omständighet troligt, att mordet blifvit begånget kl. 6—7 e. m.; att mördaren, skrämd på flykten af den annalkande postdiligensen, tagit Fernströms häst och åkdon samt begifvit sig undan åt staden, hvarefter han, sedan diligensen passerat, vändt om hästen i närheten af Hagalund samt låtit denna gå hemåt igen. Att mördaren blifvit skrämd i sitt grymma förehafvande kan slutas deraf, att han ej fick tid att plundra den döde, som befanns hafva omkring 15 rdr på sig, då liket anträffades och visiterades af länsman Daun. Deremot befanns Fernströms matskrin uppbrutet. Dessa äro de hufvudsakliga omstänA;oheter gom hittills blifvit upplysta angående sam samt redbar och hederlig i sin vandel. Den från Jordbro i Järfälla socken sett honom säll-. gigt tyg med fina hår, men hans kläder hade vara, men affären dem emellan hade ej kommit l.