Aftonbladet – 6 april 1866, sida 3

Ilingar, på grund af hvilka talaren nödgats bild: TIsitt omdöme. Talaren såge ingenting hellre är latt svenska kabinettets förhållande kunde på et I tillfredsställande sätt förklaras, och ville han, : lafvaktan på de upplysningar som kunde lemnas. för närvarande icke framställa något yrkande om J återremiss. Grefve C. G. D. Mörner. Konstitutionsut skottets ordförande yttrade, att utskottet ej eger rättighet att framlägga sådana redogörelser som de af frih. Raab begärda, lika litet som grund: lagen berättigar till utfärdandet af en mer eller mindre motiverad orlofsedel för statsrådets ledamöter. Af 29 R. O. inhemtas, att utskottet blott har rättighet att infordra protokollerna rörande allmänt kända händelser; dessa protokoller hade utskottet också bekommit med åtföljande uppmaning att rörande dessa dokumenter iakttaga all möjlig grannlagenhet. Utskottet har undvikit att redogöra för innehållet af dessa pro: tokoller och vid granskningen hade utskottet ej heller funnit någon anledning till anmärkning mot statsrådets ledamöter. Motiverna till ett sådant beslut kunde hos utskottets ledamöter vara olika, men i resultatet hade alla varit ense. Hvad sjelfva dansk-tyska tvistefrågan angick, så ansåg tal. den tidpunkt, på hvilken denna fråga var den brännande, ha varit af ganska svår beskaffenhet, och det vore således ej nu mera värdt att röra vid den, utan man borde säga som Eneas då han ombads att berätta om sina utståndna vedermödor: Infandum, Regina, jubes renovare dolorem ! Ingen talare hade nu begärt ordet och landtmarskalken hemställde derföre om diskussionen ansågs slutad, då, i detsamma klubban höll på att falla, ordet begärdes af Frih. Klinckowström. Vid förra riksdagen hade konstitutionsutskottet lemnat en teckning af regeringssystemet. Skulle en sådan teckning nu uppdragas torde den ej komma att vara utan sin stora betydelse. Flera vigtiga frågor skulle dervid kommit att beröras. Man skulle dervid kommit att tala om ombildningen af representationen, detta det svenska folkets gamla representativa system, som burit Sverges öde på sina axlar och med folkets fulla förtroende burit det och som så mycket bidragit till befordrandet af landets -välstånd — dessa blifvit bortsopade och de skola ersättas genom personer, som man alldeles icke känner. Denna teckning skulle äfven omfattat Sverges Jätte Ppolitik, af hvilken Sverges ära beror. Vårt lilla folk har sett hur det gjort uppoffringar och häfdens blad har fört kännedomen om dess bragder till verldens yttersta hörn. Men hur har väl denna ära häfdats i hvad angår denna dansktyska strid, i hvilken man kallt åsåg hur vår lemlästade broder vred sig i plågor? Kanske finner man svaret derpå i 1:sta Mose-bok, der det heter: Skall jag taga vara på min broder? — Teckningen skulle också berört vår finansiella ställning, berört denne man, som i främsta rummet varit den, hvilken framkallat denna vilda dans kring guldkaltven, denne man som snart skall hålla endast vissnade blomsterkransar i sina darrande händer. — Man skulle vidare rört vid det oordnade försvarsverket, som man nu söker upphjelpa genom införandet af en blodslottning; vid sjöförsvaret, som saknar materiel att skydda våra kuster, och dessa bilder skulle haft sin djupa betydelse — det skulle med ett ord blifvit en tafla med få ljuspunkter men med många breda skuggor, och dessa skuggor skola antaga en allt mörkare ton. — Tal. ansåg, att det i eu konstitutionelt land är en omätlig fördel för en regering att ega tillgång till denna sanningens röst, som då och då låter förnimma sig genom representationen. — I fråga om utskottets betänkande ansåg tal. att utskottet ej rätt begagnat sin dyrbara pligt, ty den 106:te R. F. säger, att konstitutionsutskottet är anklagare, ej domare eller advokat, någon privat åsigt får utskottet ej ha, utan det skall enligt de infordrade statsrådsprotokollerna väcka anklagelse, och af 107:de S ses tydligen att ständerna äro de som hos konungen skola göra anmälan derom, att de vilja hafva den eller den rådgifvaren aflägsnad från sitt embete. De anmärkningar som framställts af Björkman om nedsättning i tullafgifterna och befrielse från tull vid införsel af åtskilliga artiklar, af frih. Hermelin om höjandet af tullen å linieradt papper, beröra frågor af ingripande vigt, ty det är här fråga om regeringen verkligen eger rätt att nedsätta tullen på andra varor än på spanmål och den icke mindre vigtiga om 1egeringen skall opåtaldt, och tvärt emot grundlagens oförtydbara ord, få höja tullafgifter. Talaren fann det likaledes vara en försummelse, att utskottet ej haft något att anmärka med afseende derå, att tullkomiten erhållit en instruktion, rakt stridande mot ständernas begäran, hvilken ej kunde betraktas blott såsom ett önskningsmål, då saken blifvit af bevillningsutskottet behandlad, ansåg äfven att regeringen borde ha väntat på ständernas bifall innan hon tagit sig för att tillämpa franska traktaten. Regeringen har rätt att sluta traktater, detta hade af ingen blifvit ifrågasatt, men man borde hågkomma, att traktaterna ej få strida mot grundlagens eller rikets ständers uttalade bestämmelser. Tal. hade jort sig besvär med att gå igenom Författningsamlingen och att genomläsa förut afslutna traktater och han hade af dessa funnit rikets ständers rätt för nära trädd blott i en enda, i 5 af fördraget med Sardinien af 1852, just en föregån are till franska traktaten, men fördraget med Sardinien gäller ej längre, ett nytt fördrag med Italien har trädt i dess ställe. Tal. ville ej formulera något yrkande med afseende på det beslut, hvartill utskottet kommit, det skulle sannolikt ej leda till någon åtgärd, han skulle önskat att ridderskapet och adeln med ogillande lagt utskottets memorial till handlingarna, men han inskränkte sig till att nedlägga sin reservation mot det sätt, hvarpå utskottet uppfyllt sitt åliggande. Grefve H. Hamilton. Den talare, som yttrat sig först i detta plenum, hade vändt sig till tal. med anhållan om närmare upplysningar rörande dansk-tyska frågan, men då tal; hade haft förtroendet att vara K. M:ts minister vid danska hofvet pålade honom denna egenskap såsom en helig pligt, att ej yppa något, som borde hemligt hållas; och om den enskilde kunde känna sig tveksam om hvad som dit vore att hänföra, funne han en ledning uti hvad h. exc. utrikesministern ansett böra och kunna komma till allmänhetens kännedom. Något annat kunde frih. Raab icke vänta att genom tal. få erfara. Hr Lagerhjelm gendref frih. Klinckowströms uppfattning af betydelsen af 106 och 107 8 R. F. Konstitutionsutskottet hade, italarens tanke, ej kunnat göra någon anmälan, då det ej funnit någon giltig anledning till anmärkning och vid genomläsander af 4 om höjandet och sänkanet af tullafgifterna kan man ej finna att någon grundlagsöfverträdelse egt rum. Justitiestatsministern frih. De Geer förklarade, att han varit tveksam om han skulle uppträda eller icke. Ridderskapet och adeln kunde möjligen tycka, att statsrådets ledamöter borde vara nöjda med att utskottet frikännt dem, man kun-. de betrakta hans uppträdande såsom ett envist rätthafveri; men då reservanterna hade funnit understöd inom ståndet ville tal. yttra några ord med anledning af de aflåtna reservationerna, helst dessa höllo sig till sak och vore affattade med en moderation, som förtjenade allt erkännande. — Hvad beträffade den för tullkomiten utfärdade instruktionen, ville tal. fästa uppmärksamheten derpå, att densamma så mycket mindre kunde innefatta något ingrepp i ständernas beskattningsrätt, som frågan ju endast var om förslag, som skulle för en kommande riksdag framläggas, och den ena riksdagen ju icke eger att ingripa i en kommande riksdags rätt i bevillningsfrågor. Tal. var villig medgifva, att formen för denna instruktion kunnat vara lyckligare vald, men han bestred på det bestämdaste, att den innefattade rnåsan missaktning mot ständerna Allra minot lasser hafva med ens