Aftonbladet – 6 april 1866, sida 2

got dylikt, tog en stol och satte sig bredvid Molly. Det var så roligt att få återse er; det tyckes mig som om det vore så lång tid förfluten sedan — jul, sade han sakta och utan att närmare antyda den dag hon lemnade Hamley. Ja, det är också en lång tid, sade hon; det är nära påsk nu. Jag har så mycket längtat efter att få säga er huru glad jag är öfver er framgång vid Cambridge. Jag ämnade en gång sända en helsning genom er broder, men sedan tänkte jag att det ej var värdt, eftersom jag ej har någon reda på matematik och sådant der, och eftersom ni visst skulle få många lyckönskningar af dem som bättre förstodo värdet af er utmärkelse. CJag saknade ändå edra, Molly, sade han vänligt. Men jag var viss på ett ni gladde er på mina vägnar.4 Ja, jag var både glad och stolt öfver er4, svarade hon. Jag skulle så gerna vilja höra något mera derom. Jag hörde att ni berättade Cyntia — 4Ja. Så intagande hon är! Jag antager att ni är lyckligare i era nya förhållanden, än vi hoppades.4 Men vill ni icke förklara för mig hvad det egentligen är att vara senior optimus? Åh, gör det4, bad Molly. tDet är en lång historia, och nu borde jag egentligen hjelpa mamsellerna Browning att bjuda omkring smörgåsar — dessutom jorde ej denna sak intressera er; deri föresommer en sådan mängd tekniska uttryck. Cyntia såg mycket road ut4, invände Molly. tJaså! Då hänvisar jag er till henne, ty wu måste jag verkligen erbjuda miss Browning min hjelp; jäg kan omöjligt sitta här