Aftonbladet – 4 april 1866, sida 2

Jag förstår det icke alls?, sade hon. I mina unga dagar gingo sådana små flickor hvart man var så god och bjöd dem, utan hela denna komedi att uppträda i sina grannaste kläder på någon offentlig bal. Jag vet nog att adelsherrskaperna förde sina döttrar till York, eller Matlock, eller Bath, för att låta dem se litet af den fina verlden, när de växte upp, och de allra förnämsta foro till London och läto presentera siva fröknar tör drottning Charlotte, och de fingo kanske vara med på en kunglig bal. Men vi småfolk. i:-Hollingford, vi ha ju -kännt hvart barn ibland oss från dess födelse, nästan; och jag har sett mången liten flicka på tolf eller fjorton år sitta vid spelbordet, ganska stilla och anständigt och veta hvad hon borde göra, såväl som något fullvuxet fruntimmer. Man talade ej då om att föra ut? några flickor, som icke voro af adiig börd.? Efter påsk skola Molly och jag veta huru vi skola uppföra oss i sällskap, men icke förut?, sade Cyntia, mycket bly samt. Du är alltid så full af infall och upptåg, min lilla vän?, sade miss Browning, och jag vill icke ansvara för dig; du låter ibland munterheten springa bort med dig. Men jag är viss på att Molly är en riktig liten lady, som hon alltid har varit från det hon låg i vaggan.? Mrs Gibson var genast färdig att uppträda till sin dotters försvar, eller rättare mot det beröm Molly erhöll. s Jag tror ej ni skulle ansett Molly för en riktig lady, om ni sett henne häromdagen, miss Browning, der jag såg henne, uppe i ett körsbärsträd, minst sex fot från marken, det försäkrar jag er.? Oh! Men det var iote snällt, Molly?, sade miss Browning och skakade på hufvudet.