Aftonbladet – 4 april 1866, sida 2

STOCEEOLM der 4 April. l: Det så kallade dcharge-betänkandet, eller, såsom det officielt heter, konstitutionsutskottets memorial angående verkställd ! granskning af statsråds-protokollen, har il! dag förevarit till behandling hos ständerna, ! och hardetsamma, enär någon anmärkning ! eller något ansvarsyrkande icke at utskottet ! framställts, blifvit af alla fyra stånden lagdt: till handlingarne i vanlig ordning. Detta re: sultat har dock vunnits först efter föregående debatter, hvilka isynnerhet på riddarhuset och i bondeståndet varit både långvariga och lifvade. På riddarhuset delade sig debatten i två olika strömningar, som i allmänhet fortgingo vid sidan af hvarandra och sammanträffade blott i en enda fras, hos en enda talare. Frih. A. C. Raab bragte å bane svenska kabinettets ställning till den dansk-tyska fejden och uppkallade genom framställda interpellationer såväl ordföranden i konstitutionsutskottet grefve Mörner, som grefve Henning Hamilton och utrikes statsministern, hvilka alla tre dock icke annorlunda inläto sig i ämnet, än att de hvar för sig angåfvo anledningen hvarföre de, hvar och en från sin ståndpunkt, fanno sig icke kunna inlåta sig på dess afhandlande. Nå gon debatt i sak uppstod först då i sista stunden hr Dalman, med samma käckhet och samma ytlighet, som städse karskteriserat hans uppträdande i hithörande frågor, fann för godt att utbreda sig öfver ämnet oeh att tillvita frih. Raab, att han icke kände förhållandena och icke läst dithörande offentliggjorda handlingar. Då frih. Raab med anledning häraf hänvisade hr Dalman till det skriftliga anförande han afgifvit och hvilket hr Dalman, ?som kommit upp mot middagen för att hugga ivädret, icke hade hört, så nödgades hr Dalman visserligen medgifva, att så vore förhållandet, men detta hindrade honom ej att förklara sig med största lätthet skola vederlägga allt hv:d friherre Raab anfört. I flera under ståndets cch åhörarnes högljudda munterhet utbytta repliker, beskyllde de håda motståndarne hvarandra att ingenting begripa af saken, förmenande hr Dalman — alltjemt utan att veta hvad motståndaren sagt —, att frih. Raab väl möjligen hade läst hendlingarre; men icke förstått dem, under det åter friherre Ragb, påtagligen kommände sanningen närmare, karakteriserade hr Dalmans ställning till frågan sålunda, att han trodde sig förstå hevne och hvad med henne stod i samband, utan att behöfva göra sig besvär att läsa. För öfrigt hade. frih. Raab fullt fog för sitt yttrande att grefve Manderström borde med anledning af hr Dalmans understöd tillämpa den kända satsen: ?Gud bevara oss för våra vänner?; ty hr Dalman lät oförbehållsamt -undfalla gig det för utrikes statsministern och för vår regerings politik i denna fråga föga smickrande medgifvandet, att man tillförene visat benägenhet att ingå på Eiderpolitike., ?men då var faran så aflägsen?. Frih. Raab fann dessa ord föga egnade att uttalas på ett riddarhus och af en riddersman. Den andra debatten, som fortgick fristående från den ofvannämnda, framkallades genom ett af frih. Klinekowström öppnadt protektionistiskt anlopp mot systemet?, hvars hufvudsynder naturligtvis voro instruktionen för! tullkomitn, franska traktatens afsiutande och den uttalade åsigten om regeringens rätt att nedsätta tullar. De under traktatsdebatterna i oändlighet upprepade argumenterna framdrogos nu ånyo, lika obesväradt som om ej ett ord blifvit yttradt till deras vederläggning. Det enkla och kraftiga genmäle, med hvilket justitie-statsministern nu tillbakavisade dem, skall troligen icke heller förhindra deras återupprepande än en gång, -dåtulltaxan snart nog förekommer till behandling. Det förspordes hos en och annan talare en viss benägenhet att påyrka det i oppositionens tanka alltför lenhändta betänkandets läggande till handlinoarne Smed ogillandet; men man antydde derjemte någon kännedom om; att landtmarskalken icke skulle göra proposition på ett sådant yrkande, hvarföre man nöjde sig med att nedlägga sina personliga protester, framförallt mot: det förmenta ingreppet i beskattningsrätten genom tullsatsers nedsättning. Frih. Schulzenheim, som har sin lats bakom frih. Klinckowström, och deröre vid något tillfälle betecknade dennel såsom sin SöfverrotmästareX, följde honom också i dag ganska riktigt på hans tiraljering mot. systemet, mot hvilket han fann sig böra aflossa sina pilar, vore det än stort och mäktigt som Goliath. Den goda äåfsigten att blifva denne Goliaths banel: saknades påtagligen icke, men man kunde l dock knappast förspörja någon sädan effekt af friherrens pilar, som af destenar, hvilka hans berömde namne slungade mot gamla testamentets jätte. I de tre andra stånden förspordes äfven klagan deröfver, att konstitutionsutskottet icke funnit sig kunna instämma i anmärksingarne rörande tullkomitn, traktaten och det linierade papperet. I-presteståndet var denna klagan temligen allmän, i borgareståndet fördes den hufvudsakligen endast af hr Sääf. I bondeståndet åter, der eamma åsigt hade talrika anhängare, ville man derför lägga -betänkandet till handlingarne med ogillande — ett yrkande, som vidhölls äfven sedan talmannen förklarat sig anse en sådan proposition, såsom varande grundlagsvidrig, icke kunna framställas. Ständet mäste slutligen skilja mellan talmannen och dem, som yrkade den nämnda . propositionens fram: ställande. Härvid segrade talmannens åsigt med 47 röster mot .37,. och blef alltså be-! rt ir RA Leg