Aftonbladet – 3 april 1866, sida 3

IVAN UDUDN LE DIE 2IEv SAVA SP BS svar. Att Sachsen och hr v. Beust unde sådana förhållanden ådragit sig hrBismarck: synnerliga vrede är lätt förklarligt, och de är derföre ganska sannolikt att Sachsen, hände se af krig mellan stormakterna, skulle bli första offret derför. Rörande krigsrustningarne heter det, at tredje preussiska armekårens generalkom mando anbefallt uppköp af hästar för artil leriet och trainen. — I Böhmen och Mäh ren skall för ögonblicket vara samlad er österrikisk truppstyrka, bestående af 54 ba. taljoner infanteri jemte motsvarande artiller och kavalleri. Från Oderberg telegraferas att 6 vagnar, lastade med krut, passerat Oswiec-Zim på väg till Krakau, och från Ungern väntas större truppafdelningar. Det säges också att Preussen låtit det omnämnda cirkuläret åtföljas af en slags ?ordre de bataille?. De preussiska rustningarne försiggå med stor hemlighet och försigtighet och man vet öfverhufvud mycket litet derom. Blott i enskilda korrespondenser berättas ett och annat af hvad som föregår i Preussen. Sålunda heter det i ett bref från Berlin, att staden är uppfylld af krigiska företeelser. Stora massor afinfanteri och kanoner spärra ofta gatorna halfva timmar igenom. De flesta reservtrupper äro inkallade, anlända dagligen med -bantåg, förses med uniform, exerceras från morgon till afton. Schlesiska jernbanstationen är förvandlad till ett läger. Hvarje dag medför bantåget regementen från östra Preussen, hvilka passera revy för konungen eller kronprinsen och derpå afgå till Preussen. Junkrarne smickra sig föröfrigt med hoppet att genom ett plötsligt framryckande kunna taga Wien, och låta österrikiska bankens källarhvalf betala krigskostnaderna. Indp. belge vet berätta, att konungen af Preussen i sednaste ministerråd samtyckt till militära åtgärder, hvilka, ehuru blott förberedande, dock göra kriget oundvikligt. Det egentliga utbrottet skulle ske i Holstein, der meddelegarerätten blifvit kränkt till skada för Preussen. Samma blad bekräftar ocxså att hr v. Beust väntades till Wien, och säger att man der hade starka förkänningar af att kriget stod för dörren. ITALIEN. Markis Torrearsa har afsagt sig denhonom erbjudna prefektposten i Neapel. Diskussionen rörande giltigheten af Mazzinis val såsom representant för Messina fördes med mycken takt och grannlagenhet. Mazzinis vänner försvarade honom på ett manligt och lysande sätt, men det var svårt, om icke omöjligt för kammaren att erkänna valet af en person som var dömd till döden. De oberoende, modererade tidningarne hoppas att valmännen i Messina skola uppfatta sin pligt och icke tredskas; men på samma gäng antyda de att tiden nu är mogen för verkliggörandet af denna amnesti, som Ricasoli ministeren lofvade och att, då Mazzini önskar att få dö i sittfädernesland, regeringen måtte glömma mannens fel och endast tänka på fosterlandsvännens innersta tanke och syfte. NORD-AMERIKA. Ett litet antal af republikanska kongressmedlemmar har, under ledning af redaktören för Newyorkstidningen Times, med lif och själ omfattat presidentens politik och ställt en petition till honom, att han måtte afskeda de partiet synnerligt misshagliga ministrarne för krigsoch inrikesärendena, Stanton och Harlen, hvilka sälla sig till de radikala repuvlikanerna. En korrespondent från Newyork till Köln. heit. berättar att kongressens femtonmannakomit nu offentliggjort några resultater af sin undersökning rörande tillståndet i södern. Hufvudpunkterna i denna berättelse äro un;efär följande: Södern var, sedan Lee och Johnston nedlagt vapen, beredd att foga sig allt. Konfiskation, förlust af alla politiska ättigheter, ja till och med landsförvisning syntes de besegrade blifva den naturliga öljden af det misslyckade upproret. Men ned presidentens politik inträdde ögonblickigen en förändrad stämning; med hvarje dag plefvo sydländningarne allt mera anspråksulla; nu betrakta de sitt uteslutande ur kongressen såsom en tyrannisk handling; de vilja tillbaka till unionen, icke derför att de ipphört att hysa secessionistiska känslor, tan emedan de vilja blifva mäktigare, för utt lägga alla möjliga hinder i vägen för egeringen. Deras hopp är att unionen nåtte bli invecklad i ett utländskt krig, vilket tillfälle de skulle begagna till ett ytt försök att slita sig lösa från unionen. Nästan hela södern är, efter hvad general Thomas påstår, öfverens i detta afseende. Ge1eralen vill att endast de deputerade från östra Pennessee skola få tillträde till kongressen ich det hufvudsakligen för att gifva unionen kad kraft och utöfva ett helsosamt inflytande vå södern. Men äfven i sådant fall borde truperna icke dragas tillbaka, emedan endast nilitärmakten kan betrygga massans underlånighet och unionsmännens och emancipaionens lugn och trygghet. Om den sistlämnde yttra sig de kommitterade med störta loford. Några af dem vilja att de färsade, såsom unionen obetingadt tillgifna nedborgare, böra få rösträtt, så framt man erkligen önskar behålla södern qvar i unioen och motarbeta de illoyala hvitas planer. Komiten torde snart komma att aflemna in berättelse rörande de sydstater, som ännu f densamma icke blifvit nämnda, så att; atioren måtte bli upplyst om det verkga tillståndet, som presidenten sökt att ölja. Det är först efter senatens tredje eslut i frågan som han beqvämat sig att reddela den sin korrespondens med de af onom utnämnda guvernörernpa. Framstälindet af söderns tillstånd kommer att ut-! fva ett större inflytande på andan hos nordtaternas befolkning, än alla debatter öfver mendementer och lagar. Flera demonstraoner till förmån för kongressens pluralitet a också på sednaste tiden egt rum. Leislaturen i Wisconsin har uttalat sig mot ohnsons politik, likaså unionskonventet i ennsylvanien. Det beröm, som tilldelas( rant, såsom den ständigt trogne unionss eneralen, utgör på samma gång ett höov-.