Aftonbladet – 3 april 1866, sida 2

var en god följd af hans misslyckade exa men. Om han ej heller nu besvärade si med att rätt uppskatta andra personer oc deras talanger, så voro dock ej hans ytt randen så rikligt beströdda med den kriti ska pepparn som förr. Han var nu i stäl let ofta tankspridd, och nästan icke så an genäm som förut, tyckte mrs Gibson, ehur bon ej sade det. Han såg ej heller riktig frisk ut, men Molly trodde att detta här ledde sig af den verkliga nedstämdhet, son hon ibland såg sticka fram under han glada, lätta samtalston. Stundom häntydd an också på fordna, lyckliga dagar, elle på den tid då ?mamma lerde?, när han talad med Molly, och då sjönk hans stämma oc ett moln höljde hans panna. Han talad sällan om sin far, och då han gjorde det tyckte sig Molly i hans sätt kunna läsa nå got af det plågsamma tvång, hon förut set errska mellan far och son. Nästan all hvad hon visste om familjen Hamleys hus liga förhållanden hade Molly hört af sir aflidna väninna, och då hon var osäker om huru mycket hennes far kände deraf, ville hon ej fråga honom alltför mycket — har var också ej den man som tillät att mar frågade honom om hans patienters huslige angelägenheter. Ibland undrade hon om hon ej drömt att hon i biblioteket på Ham. ley Hall tillbragte den halftimma, hvarunder hon lärde känna en sak, så ytterst vigtig för Osborne och som dock ej tycktes hafva verkat någon egentlig förändring hvarken i hans lefnadssätt eller vanor. Hvarken Roger eller Osborne hade under den dag hon sedan qvarstannade på Hamley låtit undfalla sig den ringaste hintydning få hvad som blifvit ragdt om giftermålet. et var verkligen alldeles som en dröm, Emellertid hade Molly visst funnit det myc