Aftonbladet – 3 april 1866, sida 2

bornes sätt att vara och öfver de vanor hans ord förrådde att han tillegnat sig. Han talade ständigt om tillfälliga resor, utan att säga hvar han varit. Men detta passade, efter Mollys åsigter, föga för en gift man, som väl borde hafva ett hushåll och tjenare och betala hyror och skatter och bo hos sin hustru och icke föra ett sådant kringirrande lif. Hvem hans hemlighetsfalla bustru kunde vara, betydde nu föga mot Mollys förundran öfver hvar hon uppehöll sig. Osborne nämnde både London, Cambridge, Dover och till och med Frankrike när han talade om dessa sina resor, hvilkas mål så sorgfälligt doldes. Det tycktes vara helt och hållet händelsevis han råkade omtala några af de ställen han under sina utflykter besökt. Han syntes ej ens sjelf märka att han sålunda förrådde sig; ibland sade han till exempel: Ah! det var samma dag som jag for öfver från Calais. Det var verkligen en svår storm! I stället för två timmar behöfre vi nära fem för öfverfarten.? Eller ock hette det: ?Jag träffade lord Hollingford i Dover för några dagar sedan, och han sade ete. ?Kölden i dag är ingenting mot hvad den var i London i torsdags — termometern står så lågt som 15 grader.? Kanske dessa uttryck under semtalets gång ej bemärktes af någon annan än Molly, hvars deltagande och nyfikenhet alltid vände sig omkring den hemlighet hon råkat blifva i besittning af, ehuru hon alltid förebrådde sig att ej kunna draga sina tankar ifrån hvad hon visste skulle döljas för alla. Det var således tydligt att Osborne ej var mycket lycklig i hemmet. Han hade bortlagt den lätta anstrysning af cynism, som vidlådde bonom då han ansågs skola göra underverk vid akademien, och detta