Aftonbladet – 31 mars 1866, sida 3

Article Image
WVecko-krönika. Innehåll: Fastlagsglädjen. — Mörka partier i den ljusa målningen. — En olyckshändelse i halkan. — Trottoirsandningsällskap. — Jackson Haines och gubben Gauthier. — Införseltollar på lifsförnödenheter. — Hvarföre vi se oss inskränkta till begagnandet af öfverflödsartiklar. — En recension, som så gerna kunde varit oskrifven. — En kopp t6. — En oslipad diamant. — Det har man för sina synder. — Dansöserna hos Berns. — Ett teatersällskap af tolf och fjortonåriga awatörer. I Stockholm har aldrig hafi en så glad faIsta som den nu afslutade. Middagar, su påer, slädpartier och baler ha oupphörligen aflöst hvarandra. Hofvet har dansat, the lfashion bar dansat, militärsällskapet har dansat, artisterna ha dansat, skarpskyttarne ha dansat, typograferna ha dansat, hela lverlden har dansat! Och mellan danserna har man causerat politik på excellensen Manderströms mottagningar och ätit påbredda smörgåsar på hr Daschkows. För öfrigt har säsongen äfven haft sina stilla fröjder att bjuda på, till omvexling med de bullersamma. Medan Goneril och Regan häromdagen voro ute och åkte skickade Cordelia sin gamla trotjenarinna med ett par riksdaler till en af kojorna på Ladugärdslandet, der efter dagbladsannonsens uppgift stor nöd skulle råda, Nu väntar ni er en rolig historia om en tiggare som vid den främmandes inträde får brådtom att sticka en stekt gås under bordet, der den uppvädras af den besökandes hund, hvilken sålunda gör sig ett godt mål på tiggarens bekostnad; men nej — det förhöll sig verkligen så som anno sen sade. Vid ingången till den fattiga bostaden möttes den utskickade af en liten likkista som bars ut derifrån; då hon inträdde fann hon för sig en af dessa genretaflor, som locka en tår ur ögat på den sköna betrakterskan då de framställa sig på duken vid någon målnings-exposition; det var en man, utmärglad efter en långvarig sjukdom, som satt och stirrade dystert framför sig; på golfvet lekte ett treårigt barn med en gammal tunvutapp; i sängen låg den sjuka modren, och framför henne stod med hufvudet lutadt öfver modrens knä en femårig gosse, som snyftande klagade öfver att Gud hade tagit bort hans bror; jag tycker?, sade, han, att Gud har så många förut, att han kunde låtit mig behålla honom att leka med?... Som sagdt, detta var en sådan tafla som väcker betrsktarens rörelse på expositionen, men hvars lefvande tillvaro i sitt närmaste grannskap våra eleganta slädfarande väl icke ana då de muntert kuska förbi de arma kåkar som stå uppradade vid deras väg, mörka NGA af det ljusa vin: terlandskapet, på hvilket de emellertid genom kontrasten onekligen göra sin ganska goda effekt. ; Medan Musikaliska akademien sjungit ihop en minnesvård åt Du Puy har Randels enka ådragit sig en deltagande uppmärksamhet genom det olycksfall kon för några dagar sedan gjorde och hvarvid hon fick sin högra arm krossad, så att man befarar att den för framtiden blir obrusbar. Denna arm var det enda stödet för åtskilliga oförsörjda barn, behöfva vi väl säga mer? Det som eljest minst väcker vårt medlidande är en broders eller systers fall i halkan, der icke, fåsom vid nyes nämnda tillfälle, en krossad arm eller ett afbrutet ben gör omständigheterna ömmande. Således skola butikegarr,e vid våra större gator ännu få många spegelglasfönster utslagna afi halkan snafvande trottoirgängare, innan de komma till insigt af fördelen af att sanda gatornas gångbanor (trottoirer), då kostnaden för råämnet, fanden, utgör en ren obetydlighet i jemförelse med priset på den för ädlade varan spegelglaset. I Norrköpings Tidningar föreslår en insändare bildancet af ett trottoirsandningssällskap, och i hvilket stadens polisbetjenter icke allenast skulle erhålla fritt tillträde, utan intagas såsom hedersledamöter; ett dylikt sällskap skulle utan tv fvel äfven här i hufvudstaden ha en framtid för sig, då hr Jackson Haines väl ännu räknar på åtskilliga vinterdagar för utförande af sina märkvärdiga skridskolöpningskonster, till hvilka vi icke sett någonting liknande sedan den dag då gubben Gauthier uppträdde för sitt förvånade publikum klädd i skridskor — på lina. Jag nämnde råämnen och förädlade varor. Detta leder mina reflexioner på bevillnipgsutskottets i dessa dagar afgifna förslag till tulltaxebestämmelser, enligt hvilket ioförseltullen å sill skulle bibehållas, men kamfer deremot göras fri; för fläsk ekulle betalas 2 riksdaler i tull, för kött, alla slag, 1 rår, ost 3 rdr, smör 3 rdr, ister 2 rdr, pr ceniner spanmål, omalen, hvete 15 öre kul: bikfoten, råg 10 öre kubikfoten; malen, mjöl, hvete80 öre pr centner, råg50 öre Pr ctr, gryn alla slag 50 öre, pr ctr, bönor, irädgärds-, 50 öre pr ctr, d:ö åker-, ika med spanmål, omalen, andra slag; humle 5 rdr pr ctr; lin, ohäckladt, 1 rdr pr ctr, häckladt 2 rdr, o. 8. v. Klaga sedan öfver att folket köper utländska öfverflödsartiklar, som kosta en bagatell, när man till den grad fördyrar de första nödvändighetsvarorna för de arma menniskorna, att de rent af skola nödgas afsäga sig bruket deraf! Jag läste höromdsgen en teaterrecension, hvars författare, sedan ban efter bästa förmåga sablat ned pjesen, som var i fråga, slöt med den förklaringen, att stycket visserligen äfven hade sina lörtjenster, men att recensenten icke ansett sig behöfva särskildt framhålla dessa då hen icke skrifvit

31 mars 1866, sida 3

Thumbnail