Aftonbladet – 31 mars 1866, sida 2

valurnan, förkastar de enda medel, hvarigenom denna börda kunde bli lättad. Om han hade sökt att med sig förena Frankrikes mest framstående mäsr, om han hade sökt att grunda sin regering på det moraliska och intellektuella stödet af det rikt begålvade folk han styr, skulle den regeringsbörda, som uu trycker honom, blifvit betydligt lättad. De, som föredraga att bli tjenade af xerktyg och hofmän framför att rådas af sjelfständiga ministrar, böra icke beklaga sig öfver detta sjelfåtagna arbete. Detta är just den svaga punkten hos hvarje oinskränkt makt, vare sig civil eller militärisk, att den lastar alltför mycket på sig sjelf och hindrar utvecklingen af de dygder, som kunde ha varit dess styrka. Det tyckes som om kejsaren reden insäge denna sanning och till sin smärta upptäckt, att en varaktig byggnad endast kan uppföras på en fast grundval... Napoleonismen, pur el simple, har det olyckliga felet, att den är oförenlig med ett verkligt politiskt lif. Detta är en brist som icke kan annat än göra sig ajilt mera märkbar allt efter som åren försvaga regentens personliga energi, och en brist, hvilken kejsaren, ifall han bibehåller sin mannaålders skarpsinne, nog torde söka att bota, innan det blir för sent. RR