Aftonbladet – 29 mars 1866, sida 3

Grefve Liljenerantz föreslog, att riddarhusut skottetes utlåtande rörande riddarhusordninger skulle sättas främst på föredragningslistan til plenum lördagen den 7 April, hvilket bifölls. Ståndet åtskildes kl. 34 5. Beväringsfrågan. Lill Redaktionen af Aftonbladet! En hvar med känsla för sanning och rätt visa samt med insigt af militäriska begrepp måste beklaga den vilseledande tydning, som först en författare i Aftonbladet n:r 18 och 19; gaf åt orden konskription och beväring. definierande dem säsom två skilda saker, af hvilka det förra, konskription, skulle betyda att till öfning uttaga en viss del af det genom allmän beväring tjenstpligtiga manskapet, och beväring betyda allas öfning. Aldrig har veterligen någon militärförfattare gjort en sådan tydning af orJen. Jag har i en artikel i Aftonbladet n:r 46, såsom jag tror bevisande ådagalagt, att då-fransmännen under revolutionskriget införde en allmän beväringsförfattning, d. v. s. ålade alla att under vissa år vara skyldiga till krigstjenst, kallade de detta konskription, som kan öfversättas med utskrifning, och hafva i al.a tider användt detta namn för denna sak, utan afseende på om mänga eller få under fredstid öfvades, emedan alla voro pligtige till krigstjenst, fastän de endast efter tehof uttogos. Under fälttåget 1813, då, efter 1812 års stora nederlag i Ryssland och Spanien, ett så utomordentligt stort antal manskap behöfdes, uttogos icke blott alla i den tjenstpligtiga konskriptionseller beväöringsåldern, utan äfven årsklasser af ynglingar, som icke ännu hunnit beväringsåldern, hvilket missbruk ej kunde annat än samla missnöje öfver hela ivrättningen. Under fredstid deremot är det i Frankrike, likeom i alla folkrika land, onödigt uttaga mera än en viss del beväringsskyldige inom årsklassen, hvilken del man gifver då den långvariga och fullständiga öfning en stående armå behöfver, men uten att derföre de öfriga äro frikallade, utan tvärtom krigstjenstskyldige så snart de behöfvas. Beväring och konskription, båda betydande allas krigspligt under vissa år, är således alldeles samma sak. Om i Sverge alla af de krigspligtige under fredstid öfvas, men detta i Frankrike ej behöfves, så är mellan dessa båda förhållanden ingen annan skilnad än att alla eller en del öfvas; det ena kan vara bättre än det andra, men hufvudsaken eller allas krigspligt är enahanda; sjelfva den stora politiska och militäriska inrättningen är alldeles densamma. Men emellertid har nyssnämnde förf. i Aftonbladet, genom att: fullkomligen orikigt, gifva benämningen konskription åt en viss del af beväringens öfning; genom sina påståenden: att det kungliga beväringsförslaget vill afskaffa beväringsinrättningen och i dess ställe sätta konskription, vill införa en konskriptionsarmå bredvid den stående — föranedt flera af landets tidningar, att, följande ans oriktiga definitioner, sätta regeringens örslag i samband med utländska staters srigssystem, der endast bevärings-(konskripions-Jarmåer finnas och der en del af beväingen har en lång tids soldatbildning, för tt kunna utgöra sjelfva den stående armen. Beväringspligten, allas krigspligt, är hos es och i andra land alldeles enahanda; har å varit och skulle så förblifvå, om det xungliga förslaget antages. Men sättet hvarpå eväringen begagnas, är hos oss alldeles olika ned andra lands; har alltid aå varit och kulle — detta är att märka — genom det uvgliga förslagets antagande icke undergå ågon väsendtlig förändring. y det samband man vill söka mellan det ungliga förslaget och andra lands sätt att egagna sin beväring finnes icke. Det måtte rara en himmelsvid skilnad emellan attunler åratal, i Preussen 3, i Frankrike 7, )sterrike 8 år, och i tyska småstaterna alIrig mindre än 6 månader, hafva en delaf j;eväringen eammandragen i garnison ochi aserner samt att deraf bilda sjelfva stående rmen — och regeringens förslag: att en del f beväringen skulle samlas till två månaers öfning, första året, och en half månad nder tre följande, för att kunna såsom nåorlunda öfvad beväring insättas i den stående rmen, 80.0 icke utgöres of beväring, utan af rivilligt uppsatta (indelte och värfvade) truper. Den som icke förstår denna tydliga kilnad, vill icke förstå den. Och ganska lla och klandervärdt är, att den som verklien förstår skilnaden sammanställer de olika akerna, drager den förhatlighet man lycats gifva ät den ena saken öfver på den ndra, för att dermed -:nedgöra densamma, sådant är partimannens kända skrifknep, men om icke borde af någon vältänkande besagnas, då han söker upplysa sina landsnän. Frukterna, om beräxnade vet jag icke, isa sig nu i en mängd tidnivgsartiklar, hvilka ortfara i den syftningen att gifva en förhatig färg åt regeringens beväringsförslag, son äges utlotta vissa och befria alla andra från rigspligt. . Jag har äfven i min förra artikel (n:r 46) cke uppträdt till försvar för detta förslag sin helhet. Jag beklagar äfven nu, att reingen afvikit från landtförsvarskomitåns förlag, öfvar endast en fjerdedel af bevärinen och lemnar de trenne öfriga fjerdedearne utan all öfning, samt derigenom rubar en af svenska beväringsinrättningens rundvalar: allas öfning. Detta misstag är A mycket större, som det skulle upphäfva n allmän medborgerlig pligt, som under 50 r med all belåtenhet blifvit buren, och vilken pligt representationen helt nyligen i ördubbladt mått ätagit sig, genom ökning i eväringens öfning från 15 till 30 dagar. len. detta fel, som är förslagets svaga punkt, et förbiser man ofia — likväl icke den ämnde författaren i Aftonbladet, som häruti änker lika med mig — och riktar de orättisaste beskyllningar mot förslagets hufvudKr RR D--SET NE