Aftonbladet – 29 mars 1866, sida 3

a EE USE UMIVVFU TER, UCI UTE TJ IUTURIUVIEinrymmandet af ens hälften) af de nu befintli , samlingarne.: En någorlunda rymlig och särdeles ljus pelarsal samt dertill några smårum — hvaraf ett Pär af de sednare deremot med alldeles otillräcklig dager (ty omvexlande öfvermått af bländande dager samt af dunkelskymning ut-Igör nemligen karakteristiken på detta museums . inre) är det hvad som medgifvits, motsvarande , I ungefär tredjedelen af det utrymme, som de förra . lokalerna -medgåfvo. Den i allmänhet väl ordnade uppställningen inom de sednare, tyckes bort gifva vid handen vilkoren för och fordringarne i thy afseende äfven för den, som nu upplåtits. Men häraf skönjes intet spår. Hvarken erfarenheten eller ett sundare omdöme synes fått far sig gällande; utan det ser nästan ut, som Hrågavarande samlingar skulle vara att betrakta som mindre väl sedda gäster, dem man logerar så obeqvämt som möjligt, för att så mycket sna: )rate blifva af med dem, och som de der, hvilka -j man i annat fall fruktar att alltjemt få behålla, till: men för behofvet af framtida utrymme för de samlingar, hvilka ej ;kunna ifrågakomma att derifrån bortflyttas. Ön så är, är det en ren I fördel för saken, hvartill. man vidare skall bjuda I skäl i det följande. Intet passånde rum finnes för placeringen af häststatyerna; inga väggar, utmed hvilka klädskåpen kunna uppställas, hvarken till det befintliga och erforderliga antaletf-eller så att behörig dager faller på de deri inrymda effekterna, såvida nödigt utrymme för den beskådande allmänIheten anses böra förefinnas. Då uti Brunkebergs hotell. alltid tre sidor af de stora salarne oro fönsterfria, medgifvandeickedestomindre från fjerde ;sidan tillgång till nödig dager, så har ders emot det -egentligen enda rummet: af: den nur varande lokalen, som ens förtjenar att nämnas, pomligen Pelarsalen, fönster på båda långsidorna, borttage: mer utrymme än de medgifva. (Också TIhar-museet redan måst anlita sin supplementars kredit, i det man nödgats öfverlemna ettseller par låga, högt upp under vindstaket-belägna ME fen: (hvartil leder en 18-å 20 fots lång och lika många tums bred gång) till inrymmandet af allt det myckna, för hvilket ej plats finnes i den ordinarie lokalen.) Och dock påstås det att intendenten för lifrustkammaren har officielt bref få rättigheten tillsen helt-annan lokal, hvilken lärer besitta de för ändamålet nödiga egenskaTperna i ojemförligt högre grad-än den ifrågavarande. en nämnda lokal lärer, enligt sednare beslut (såvidt sphinxens porer medgifvit en Tutdunstning af de rådande mysterierna) vara afsedd för inrymmandet af de gipsafgjutningar, om hvars inköp för statens räkning under: loppet af sommaren, tidningarne haft ett och annat att omförmäla. Härom är visserligen ingenting att säga annat än allt godt ; ty hela detta. dyrbara dockskåp synes företrädesvis vara egnadt.och af-. sedt för inrymmandet af alster af dylik natur, i det de ståtliga gemaken förträffligt passa för de glada olympiska rästerna, för muserna och gracerna. För solguden finnes tillräckligt med dager, under det nymfer och:-oreader utan möda finna skugga och en vällustig halfdager. . äfven de gamla Walhalls gudar tror man der komma att finna sig hemmastadde, behörigen häfdande, som modern konstgenre, sitt anseende bland sina klassiska kolleger, blott de ej komma i alltför nära kollision med dem. Enahanda fördelar hvad penselns alster beträffar, torde lokalen äfven hafva att erbjuda. Således allt godt och väl hvad.skön konst beträffar. Men huru 2:dra och 3:dje .Gustafs trasiga och blodiga skjortor, 12:te Carls; grofva ridstöflor och enkla fältdrägt, dessa, ms . andra, lika anspråkslösa som i historiskt hänseende värderika effektet (hvaraf endast den ena af nämnda stöflor förde på verldsmarknaden stå, al pariimed alla Europas kröningsmantlar, trots deras ofta aktningsvärda kapitalvärde); huru harneskoch kyllerklädde riddare och soldater, gamla rostiga armbörst och muskedundrar, urblekta och söndriga trofer (vi vilja ej nämna en mängd andra föremål af en särdeles simpel ;och vulgär natur), m.m.; huru effekter af i allmänhet--dylik beskaffenhet skola taga sig ut bland marmorkolönher och under med rikt förgyllda listverk orneråde tvaklivalf, torde deremot vara någönting helt skiljaktigt, samt ett ämne att närmare begrunda för hrr ordonnatörer såsom organer och målsmän för den officiella: smaken och arrahgementsförmågan, innan man mera definitivt bestämmer Hg Nämnda heterogena förhållanden, nemligen Tokaltens arkitektoniska. utstyrsel, med särskildt fästadt afseende på de föremål man nu ämnar derstädes uppställa, utgör anled. ningen till den, andra anmärkningen, hvilken innebär ett tvifvel om lokalens lämplighet, eller rättare sagdt; en öfvertygelseom dess Fallkomliga. dlämplighet. Pelarsalen t..ex., till sin bredd fullt tillräcklig, är derdmot till sin längd hälften mindre än den borde vara; : betraktad som det endä rummet, hvari kan ifrågakomma att uppställa häststatyerna, hvaraf vi ega.8 å 10 att uppvisäj Förett dylikt ändamål äro. längre -gallefier, ej salår, de mest passande lokalerna; ty man lacerar ej ett fåtal af 8 å10 andra på en dubbel file Antalet är ett af de minsta som medgifver beräknad effekt och behörig öfversigt på en enkel sådan. Skulle man icke desto mindre på grund af en eller annan oegentlighet nödgas begagna en dubbel file, så synas filerna ej böra ställas så nära hvarandra, att de, som ett helt, komma att utgöra rummets midtelparti, utan utmed långsidorna af lokalen, så att ett mera öppet mellanrum dem emellan kommer att lemna en fri öfversigt öfver det hela, i månhvaraf effekten ovilkorligen måste höjas. Men i så fall får natur. ligtvis ett mädtelparti af kolonner ej heller finnas; ty effekten blir då icke desto mindre störd; Således har man i dubbelt hänseende fjor sig saker till en oegentlighet: den, att till häststatyernås uppställande upplåta ett rum med midtelparti af kolonner, samt dertill att mellan dessa kolonner placera nämnda statyer i stället för utmed långväggarne ). Hvad som gör ett dylikt arrangement ännu mera stötande just inom ifrågavarande lokal, är det; att hufvudingången till ddensamma ej befinner sig symetriskt midtframför nämnda pelargång, utan på sidan om densamma (enahanda märkliga och stötande förhållande förefinnes i våningen på andra sidan af vestibulen, äfvensom i de båda tafvelgallerierna i 2:dra våningen); så att då man från vestibulen inträder i salen. har man på sidan, till höger om sig, den dubbla kolonnaden som uppbär takhvalfven, mellan hvars kolonner man, enligt ofvan, placerat bäststatyerna. Hvad som således först möter ögat är en massa föremål som skymma hvarandra, och det enda som befinner sig i förgrunden är 4 hästlängder, med tillhörande appear dix af tagelsvansar (ej en gång uttryckta i hela tal, utan fragmentariskt i bråkdelar ända till 0); det öfriga tillhör bakgrundeny tilldess man hunnit midt framför pelargången, hvarifrån man, sedan behörig dels vändning:åt venster blifvit gjord, ändtligen blir i tillfälle att få skåda våra ryttare en face, der de synas sitta i allsköns grannsämja och konversera med hvarandre på särdelea nära håll, i stället för att värdigt och på behövigt afstånd presentera sig för den beskådande allmänheten. I det föregående har blifvit framkastadt ett tvifvel om, huruvida föremål af ifrågavarande natur förmå taga sig utså som vederbör, inom lokaler af en mera framstående arkitektonisk prydlighet. Särskildt kan detta tvifvelsmål anses uttaladt med afseende på ifrågavarande rikt ornerade pelarsal, gent emot den stötande :smaklöshet som, mer än hvad tillåtligt borde få vara, vidlåder (så i plastiskt som tekniskt hänseende), utstyrseln af föremål af t. ex. så framstående natur och så iögonfallande, som hästen i en gruppering den der afser att åskådliggöra en beriden riddares follständiga RP Man jemföre. för att hålla sig till det plastiska, hästen till Carl XIV Johans staty equestre, med dessa former af genombeskedliga gamla Vagnshästar, som gifvits ). Tillg; teckningar öfver det stora gallesa