Aftonbladet – 29 mars 1866, sida 2

mm — EE visst hört? — gjorde icke den lycka vid universitetet, som föräldrarne hoppats, men det betydde ju egentligen ingenting, ty han behöfver icke arbeta för sitt bröd. Jag an ser det för en ganska dåraktig äregirighet att låta en ung man studera, som ej behöf. ver det för sin utkomst. Ja, i alla händelser bör squiren vara nöjd nu. Jag läste i morse i Times listan på dem som denna gång tagit examen vid Cambridge. Heter icke den andre sonen Roger? Jo sade Molly och steg upp för att närma sig de andra båda. Han är senior optimus, det är alltsammanst, sade mr Preston, liksom harmsen öfver att nödgas säga något som kunde göra Molly ett nöje, Den sednare svarade icke och återtog sin plats hos Cyatia. Stackars mrs Hamley4, sade hon myc: ket sakta som för sig sjelf. OCyntia tog hennes hand mer af deltagande för Mollys sorgsna utseende, än derföre att hon förstod orsaken dertill, Molly sjelf visste knappt hvarför hon kände sig så sorgsen. Hon tänke på det nyss timade dödsfallet, undrade om de aflidnas andar äro alldeles främmande för hvad som sker på jorden — den rikt begåfvade Osbornes olycka, Rogers framgång, det förgängliga i allt jordiskt — alla dessa tankar blandade sig i hennes själ, utan att hon kunde reda dem. Men inom några minuter var hon åter sig lik, ty hon hörde mr Preston om Hamleys säga alla de obehagliga saker han kunde finna på, och yttrade med en ton af falskt deltagande: Den stackars gamle squiren — icke den klokaste landtbrukare — bar förfärligt misshushållat med godsets tillgångar. Oc Osborne Hamley är en alldeles för fin herre