Aftonbladet – 28 mars 1866, sida 2

eri intet ?löst pladder?, utan en ganska varsam verklighet. Men det finnas de, om ej kunna skilja mellan sådana saker. Olyckan är att vi ännu lefva i traditioerna från de förgångna tider, då konupgen ar i första rummet anförare för krigsmaken till lands och vatten. Under det dem yare kulturen lagt samhällenas framåtskrilande och tyngdpunkten af deras inflytande ti de fredliga yrkenas förkofran, så idenifierar sig det europeiska kungadömet ännu med krigaryrket. Men när folken förlorat hågen att föra krig och lefva på dess byten, och när de äro fast beslutne att värna sin egen sjelfständighet, men icke angripa någon annans, då har det särskilda krigaryrket upphört. Detta är för hvar och en; som fattar den menskliga kulturens gång, ;gens oafvisliga nödvändighet, man må nu finna den god eller ond. Vill kungadömet betrygga sin tillvaro, så måste det göra sig förtroget med detta sakförhållande och göra sig till en spets för alla ett lands bildningssträfvanden. Visar det sig vara med dem enligt, få är det icke bildningen som under. Samma känsla, som drifver en nation att värna sitt yttre oberoende, drifver densamma att äfven värna sin inre sjelfständighet. : Det tillhör statsmannen att söka förstå in tid, för att leda alla dess bästa och ädlaste tendenser till ett godt mål. Den som det icke gör, utan vill, i likhet med den romerska curian eller den preugsiske konumen af Guds nåde?, ställa en gammal försliten auktoritet mot en ny tids uppfattning af samhället och dess ändamål, den kan lyckas göra sig till martyr, men för en förlorad sak. Vi hoppas i det längsta att Sverges konung, som icke tynges af en hop falska traditioner, utan sjelf leder sin makts och sin ställnings ursprung från en folkviljans seger öfver samma traditioner, skall i tidirse och behjerta dessa omständigheter samt skilja ckenet från verkligheten. Föredrager hen det förra, så kan han i bästa fall få rida i spetsen för några väl öfvade bataljoner, hvilka dock sakna den nödiga reserven; föredrager han, såsom vi hoppas, verkligheten, så skola Europas folk blicka upp till honom såsom den mäktigaste monark i verlden, emedan han grundar sin makt på vördnaden och kärleken af en liten, men ädel och fri nation, som söker sina segrar icke på slagtfältet, men i kampen för sin odling, det är till sedlig och intellektuel bildniog samt sitt derpå grundade välstånd.? sanerIAERTEEOROENEEOS EE