Aftonbladet – 27 mars 1866, sida 3

r , Realisterna läsa dessutom naturhistoria oci -I fysik samt öfva sig i frihandsteckning. -) Sådan är ordningen i denna skola, son ; lännu är för ung för att hafva kunnat lemn: ; några resultater; dock ha härifrån någre V ynglingar afgått till krigsskolan, hvilka , Jexamina utföllo mycket tillfredsställande , oaktadt några af dem förut utan framgång I besökt ett par andra skolor. Men att her -I Quams skola ingifver de bästa förhoppnin gar, framgår af den oerhörda tillökning a Jelever som denna skola erhållit. Förste Järet var lärjungarnes antal obetydligt — : Jalla fall visst icke öfverstigande hundrade — 4 år sednare uppgick det till nära 400. De I gifves, som man ser, icke så få familjefäder. som dela den åsigten att latinstudiet icke bör begynna förrän vid något mognare ål der än fordom ansågs nödvändigt. Liksom latinets, skulle äfven de nordiska språkens egentliga studium begynna först efter att lärjungen genomgått de åtta förberedande klasserna i skolan. Denna anordning försvarar hr Quam på följande sätt: ?Mot latin och grekiska å den ena linien uppträda å den andra fornnordiska språket, naturhistoria, fysik, teckning och de betydligt större anspråken på kunskapsmåttets förökane i matematik, lefvande främmande språk och modersmålets litteratur, verslära och retorik. Som bildande medel i skolan och som bjelpmedel till forsatt studium och i praktiska riktningar, skola de sistnämnda studierna blifva af största betydelse, genom det innerliga tillegnande som således kommer dem till del, i motsats till det åsidosättande de lidit bredvid latinet och grekiskan. Och för att tala om den omfångsrika undervisningen i modersmålet — huru skall icke ynglingens blick skärpas, hans synkrets vidgas, hans skönhetssinne väckas, växa och utvecklas, hans föreställningar klarna, hans själ träda ut ur sin linda, sjelf arbetande och skapande, kallad till lif af all den storhet, skönhet och tankerikedom, som träder honom till möte vid studiet af vår egen och våra närbeslägtade litteraturers mästerverk, då de bjudas honom sedan han förvärfvat den formella utveckling och uppnått den mogenhet, att han kan emottaga medvetna intryck! Studiet af fornnordiska språket och litteraturen, liksom ef vår forntid i allmänhet, har af norska folket, med storthinget i spetsen, blifvit fordradt såsom undervisningsämne i landets skolor; det har också sin naturliga plats i alla skolor, som hafva ett högre mål än den lägre folkskolan. Hos oss?, säger en ansedd vetenskapsman, ?kan Fotbindelsen med Oldtidens kultur ikke blot overlades enkeltes tilfeeldige Kuriositet, men er et almindeligt Samfunds-anliggende. Det er veegsentligt for vore Tiders Dannelse att söge og finde sin Begrundning i et foregaaende Kulturstandpunkt. Der gives således ikke heller noget grundigt, i humanistisk Retning tilfredstillende Studium af nyere Sprog eller Litteraturer, det veere Modersmålets eller fremmede BSprogs, uden at det kan gaa tilbage til de gamle Kilder.? Studiet af fornnordiskan har, utom spräkstudiets allmänna värde som utvecklingsmedel och såsom beredande tillgång till denna litteraturs skatter, tillika den största betydelse såsom stöd, vägledning och förtydligande vid studiet af vårt vacklande modersmåls språkliga och litterära område, hvarjemte det är oumbärligt för historien, såvid denna skall kunna sammanknyta det afslitna bandet mellan vår forntid och nutid. Den första yttringen af det i våra dagar åter uppvaknande grekiska folklifvet var, att det gamla grekiska språket blef uppaget som det förnämsta läroämnet i skolorna. Skulle vi stå tillbaka för nutiders greker? (Forts. följer.;