Aftonbladet – 27 mars 1866, sida 3

förekommer ä sista sidan, under rubrik Stor l egendom för 10 rär, en annons, undertecknad 2 af F. Tornrhjelm, vice häradshöfding, Tjungby r I och Berghem i Juni 1865, om bortspelande, . danska statslotteriet af frälseegendomen Sanna Ji Westernorrlands län; hvarjemte derefter finnes infördt följande tillkännagifvande: ?Dragning den 15 April, Lottsedlar till denna stora och förmånliga egendom kunna erhållas, om 10 rår svenskt rmt insändas till hr G. Bagge, Laholm Brostorp före den 5 April.? I anledning häraf och då fast egendoms bortlottande inom eller utom riket är förbjudet i kongl. förordningen den 21 Mars 1844, får jag härigenom uppdraga åt tit., att, i händelse laga bevisning kan åvägabringas derom, att G. Bagge utbjudit eller afyttrat lott till bemälda fasta egendoms bortlottande, åtal emot Bagge jemte egaren till egeridomen vid vederbörlig domstol i laga ordning ofördröjligen anställa och utföra. Särskildt vill jag härmed hafva förständigat Ttit., att om bevisningen finnes tillräcklig för ofI vannämnda personers fällande till ansvar, med afseende å tilltagets beskaffenhet, den stora lockelse som framhålles för köpare af lotter, utan Jjatt ens den vinnande torde hafva ringaste säkerhet att erhålla sådana handlingar att laga fång derigenom erhålles å egendomen eter att den finnes gravationmsfri, mot hvardera af nämnda .I personer yrka högsta bötesansvar 500 rdr bko, leller 750 rdr rmt. Stockholm den 23 Mars 1866. ) — De nyligen timade eldsfarorna uti fotograIfen Törnblads atelier i huset n:r 3 vid MalmI skilnadsgatan och i dr Sandahls medico-pneu matiska inrättning i huset n:r 19 vid Fredsgatan voro i dag föremål för polisundersökningar. Angående förstnämnda brand bestred hr Törnblad bestämdt att elden, såsom det hittills antagits, kommit ifrån den till atelierlägenheten hörande kamin, emedan i densamma icke eldats sedan middagen förut och då blott några få stickor, hvarjemte å kaminen och dess rör ej finnes någon bristfällighet ; utan trodde han att en icke riktigt släckt tändsticka blifvit af någon person, hvilken på aftonen varit uppe på besök å ateliern, kastad bakom en vid samma vägg stående chiffonier, deremellan och Väggen åtskilliga gamla tidningar voro instoppade. Hr Törnblad upplyste dessutom att det 1 huset fins en annan nyckel, som går till dörrlåset till hans atelier, än den han sjelf innehar, för hvilken orsaks skul! han ville att de personer skulle höras, som ha samma nyckel om hand, men, oaktadt de redan på qvällen känt röklukt, icke ens gjort sig underrättade om det var någon fara å färde eller ej. Målet blef derföre till annan dag uppskjutet. Hr Törnblad, som icke har sin lösegendom brandförsäkrad, fick en del af densamma förstörd. Rörande eldsfaran hos dr Sandahl antogs det att orsaken till densamma varit, att det på aftonen ej blifvit ordentligt släckt under ångpannan, hvilket göromål ålegat eldaren att verkställa och maskinisten att efterse att sådant riktigt skett. Detta mål fick bero på vidare anmälan. — Prestbetyg. Vi ha förut omnämnt ett vid krigsrätt anpängiggjordt mål mellan fanjunkaren vid Andra lifgardet Löwenberg samt åtskilliga af hans kamrater vid samma regemente. Med anledning af hvad mot Löwenberg i detta mål förekommit rörande ett oriktigt prestbetyg, på grund af hvilket han skulle fått anställning vid Andra lifgardet, hade målet i denna del blifvit remitteradt till öfverståthållareembetet, som i sin ordning öfverlemnat saken.till rådhusrätten. Då målet derstädes i dag påropades, inställde sig fanjunkaren Löwenberg, och meddelade rätten efter ett kort förhör med honom det utslag, att ifrågavarande mål, rörande det omnämnda prestbeviset, på grund af bestämmelserna i nya strafflagen ej kunde till pröfning upptagas, alldenstund mer än 5 år förflutit sedan Löwenberg af ifrågavarande prestbetyg sig begagnat. Löwensberg trodde sig kunna styrka, att den oriktighet, som i prestbetyget möjligen förefunnes, ej berott på hans åtgöranden, samt äskade för sådant ändamål uppskof med målet, hvilket unän förhandenvarande förhållanden ej kunde be viljas. — Gatu-uppträdet den 16:de dennes. Sksom vi förut nämnt voro, förutom stensättaren August Jacobsson, äfven stadsbudet Hjalmar Ekenberg, spegelmakeriarbetaren Oscar Fries och artilleristen Carl Peter Olsson inblandade i detta mål, Af dessa blef Ekenberg i går dömd att böta 25 rdr samt Fries och Olsson i dag likaledes pliktfällda, den förre till 60 rdr och den sednare till icke mindre än 200 rdr, emedan han, då Fries af polisbetjeningen skulle föras till vaktkontoret med våld sökte taga denne fri, — Tvisten om nitroglycerinpatentet. Parterna detta, förut flera gånger i denna tidning refererade, mål voro i dag kallade till inställelse hos rådhusrättens fjerde afdelning, för att erhålla del af ett utaf professor Ullgren vid teknologiska institutet afgifvet utlåtande, rörande en ay tillhörande målet, som blifvit remitterad till teknologiska institutet. Utslag i målet kommer att afkunnas den 19 April, kl. 12 f. m. — Våld. Vid rådhusrättens tredje afdelning fortsattes förliden gårdag ransakningen med tunbind argesällen A. Nilsson, tilltalad att onppsåtligt varit vållande till bleckslagargesällen Molens död, derigenom att han knuffat till Molån, så att denne fallit och skadat sig. Två läkarbetyg, afgifna af dr Nensn och andre stadsläkaren Blachet, lemna emellertid nu utom allt tvifvel, att döden härrört af blodslag och ej af yttre våld. Utslag kommer att afkunnas nästinstundande 7 April. . — Mordbrand. A samma afdelning fortsattes i går ransakningen med hustru Schtitze, dervid tterligare i målet hördes åtskilliga personer, land andra den tilltalades egen dotter, utan att någon närmare bevisning om Schiitzes brottslihet vanns. Nålet uppsköts till den 3 April och Schttze återfördes i häkte. — Långvarig session. Å nämnda tredje afdelning, hvarest rådman Öhnell är ordförande, började handläggningen af målen klockan 10 Db m. och fortgick oafbrutet ända till klockan e. m. — Mordet vid Södertelje. Härom har från stadsfiskalen i nämnde stad i dag u telegraf insått de underrättelser att den mördade var hutrun till kusken hos baron Rudbeck på Marieerg i Grödinge, samt att mördaren är: hennes gen man. Denne, som uppgifvit sig ha vid tillället blifvit illa slagen, men på hvilken icke kunlat upptäckas det ringaste spår efter våld, har lerför sjelf misstänkts att vara banemannen, och ördenskull häktats. Han har sedermera också vekant sitt brott. Historien om de båda kararne, som skulle föröfvat gerningen, var såledeg blott af honom uppdiktad för att afleda misstancarne från honom sjelf. Tejegrafunderrättelsör. ar i