Till Redaktionen af Aftonbladet. Vi förnimma genom tidningarne den glädjande nyhet, att professor Ribbirgs och hr Liljenstolpes motioner om en förändring i 28 regeringsformen, hvarigenom kristna dissidenter och mosaiska trosbekännare skulle få tillträde till vissa embeten och tjenster, af konstitutionsutskottet med 3 rösters öfvervigt blifvit tillstyrkt. Föga torde dock de herrar medlemmar af konstitutionsutskottet, som, vare sig för eller mot, röstat i denna fråga, kunna föreställa sig de upprörda, af hopp och farhågor blandade känslor hvarmed åtminstone en del af de tillbakasatta medborgare, som frågan gäller — de mosaiska trosbekännarne — motse det slutliga ödet af det lagförslag, som nu segrande utgått ur utskottets omröstning. Tacksamma för hvad som erbjudits, vilja vi ej yttra ett ord om de skrankor, som de välvillige motionärerna ansett rådligt uppställa för att skydda kyrkan för heterodoxt intrång på teologogiens, filosofiens, häfdaforskningens och juridikens område. Måtte blott något göras, och det snart, Här finnes ett öfvervägande antal judar, som i alla afseenden äro svenskar. De äro det, deras fäder voro det, och först dessas fäder voro främlingar. De äro nu den tredje generationen, svensk, fullkomligt svensk i allt, utom i rättigheter. Man kan förneka dem denna deras svenskhet, lika väl som man kan förneka och har förnekat dem dess: rättigheter; men säkert är: de känna g dock eom svenskar; de äro födda i detta land, älska det och skola, vill Gud, om så erfordras, ock veta dö för det, ty det är deras fäödernesland; men det är i. detta fädernesland,: som man hittills e!ltid tillbakavisat den bön de höjt om likställighet med öfriga medborgare, med. den påföljd, att för hvar gång någon af dem, ofta nog med stora uppoftringar, qvalificerat sig för inträde i någon af statens tjenster, har alltid en jernhård-lag funnits till hands för att stöta bonom tillbaka, och mången