Aftonbladet – 27 mars 1866, sida 2

SLOCKHOLM dea 27 Mars Förslaget till ny riddarhusordning, med anledning af adelns genom representationsreformen förändrade ställning, föreligger nu till afgörande på riddarhuset. Enligt detta förslag skulle ridderskapet och adeln sammanträda hvart tredje år för behandling af adelns gemensamma angelägenheter; vid behof skulle äfven deremellan urtima sammanträde kunna ega rum. Bland de ifrågasatta förändringarne i nu gällande riksdagsordning anmärka vi följande: I 1 skulle tillläggas en bestämmelse om hvad med Sverges ridderskap och adel bör förstås (?de grefliga, friherrliga och adliga ätter, som på riddarhuset äro introducerade; dock hvad angår de efter den 6 Juni 1809 tillkomne ätter, med den inskränkning 37 R. F. bestämmer?.) — Introduktionsafgifterna skulle förhöjas, så att de från 525 rdr uppginge till 1008 rdr (deraf 500 till riddarhuska-san, 250 till adeliga kadettskolefonden och 250 till jungfru-stiftskassan.) Det nu gällande representationssättet skulle bibehållas, dock skulle såsom vilkor för representationsrättens utöfning stadgas, att hafva för de tre näst före sammankomsten förflutna är, för hvilka uppbörden i riket afslutad är, erlagt den eller de afgifter, som för riddarhusets underhåll och dermed sammanhängande ändamål äro eller framdeles kunna varda af adeln beslutade och af K. M:t till efterrättelse kungjorda. — Förhandlingarne vid sammankomsterna skulle ledas af en ordförande, utsedd genom val. Ordföranden skulle ega rätt att i öfverläggningarne och besluten deltaga. Slutligen har utskottet i 26 föreslagit den bestämmelse, att i frågor, som angå adelns privilegier och andra förmåner, eller förslag till ändring i riddarhusordningen, eller ock afse afhändande eller användande af ridderskapet och adelns gemensamma fasta egendom, erfordras två tredjedelar af .de afgifna rösterna. Denna sista bestämmelse är, såsom man torde finna, den enda i den föreslagna riddarhusordningen, som är af intresse för någon annan än adelns egna medlemmar. Den innefattar ett försök att genom stadgandet af en qvalificerad majoritet för beslut rörande adelns privilegier och förmå ner omgärda de återstående bland dessa med ännu fastare förskansningar än hittills. Då likväl bland dessa privilegier ännu finnas sådana, som störande inverka på den allmänna samhällsorganisationen — såsom exempelvis den nyligen behandlade frågan om adelns särskilda forum —, så förmoda vi, att K. M:t, som eger att här bevaka nationens intressen gent emot den privilegierade klassen, icke skall gifva sin sanktion åt en sådan bestämmelse, äfven om den skulle af adeln beslutas, hvilket vi dock hoppas icke må ske. Det till stöd för bestämmelsen åberopade förhållandet, att på kyrkomöte fordras två tredjedels majoritet för beslut som företrädesvis angå presteståndet och dess embetsverksamhet, är här alldeles icke tillämpligt, ty vid kyrkomötena utgöres halfva antalet af de beslutande af lekmän, medan det alldeles icke blifvit ifrågasatt att på riddarhuset några ofrälse skulle få tillträde för att deltaga i besluten om adelns angelägenheter.