Aftonbladet – 26 mars 1866, sida 3

onbefalles eller försökes till samhällsställningens förbättring och tydliga vinst, eller de första vilkoren till bjelp ur näringslöshesen och eländet här och der. Och äfven våra hushållningssällskaper sjelfva, som dock äro ilendsorterna stiftade just till menige mans nytta och förkofran, äro somligstäds i denna dag till namn och verksamhet för den stora mängden lika obekanta som — porslinstornet i Nanking! — ett tänkeoch handlingssätt, som förlamar folkandan, hämmar styrelsens framfärd, verkar allmän otrefnad och stiltje samt outsägligen förhindrar en rask och lycklig samfundsutveckling; allt detta, emedan folket i vårt land icke nöjaktigt känner — folk och land! Deremot har det dock ofta visat sig, att vårt folk, när det blifvit handledt af upplyste, förståndige och sansgode folkvänrer och förmän, som ej . varit rädda för att med beskedlighet och förtroende nalkas vår allmoge, mäktat fatta och ahtaga flera nya och ypperliga samfundsförbättringar. Men för öfrigt är det då riksstyrelsen sjelf, kronans embetsmän och de så kallade herrarne, hvilka, oaktadt mängdens okunnighet och motstånd, lyckats tillskynda landet de flerfaldiga förmåner och stora semhällsförbättringar, som under de sednare åren kommit land och folk tillgodo. Derföre, lika säkert som det alltid är styrelsens, de offentliga föreningarnes och hvarje medborgares skyldighet att göra allt hvad möjligt är till fosterlandets gagn och heder, så är det ock allas deras skyldighet att underrätta hela den stora allmänheten om hvad man sålunda bjuder till och ätgjort samt att af alla krafter och snart ordna och befordra en allmännare, djupare och nyttig sedligt medborgerlig folkuppfostran, detta allt just i vår tid, som vwisserligen icke är alltför upplyst, men då ordet är blifvet en af verldens välgörande stormakter; och dettå så mycket mer då, så söm ytterligare bevis på den ringa hågen för nyttig läsning och dess spridning bland oss, endast må påminnas om den tröghet, med hvilken flera hushållningssällskapernas skrifter samt främst det förträfffiga verket ?Läsning för Folket? blifvit mottaget, fast det ännu fortsättes genom några högt cktade mäns fosterländeka, men lönlösa möda: cch är det ej sorgligt, att den sistnämnda så ypperliga folkskriiften — som ensam är en ganska god boksamling och som redan för längesedan är at konung och ständer för intet och såsom en början till vidare inköp lemnad till rikets alla folkskolor — i hela vårt land blott har knappt 800 prenumerabter, då Norge med ungefär 1s af vår folkmängd, för en dylik skrift: ?Folkevännen? har nära 5000 prenumeranter! Nog finns Läsning för Folkev? nu öfverallt; men på rätt många ställen är den än i dag icke satt i menige mans hand. Men, som sagdt, till och med landskapets karta (t. ex. den stora Hermelinska) fattas ju ännu på folkskolans vägg i hela stifi; och man har ej brytt sig om att meddela menighetens barn våra fäders gamla ekrift, de sexton runorna, hvilket kan ske på några timmar; och söckenboksamlingar saknas ännu alldeles eller brukas ofta alltför lamt på ganska många orter. — Men just för all denna tröghet och brist måste menige man nu ryckas ur detta tillstånd af liknöjdhet, rihga deltagande och njugghet för vinnande af upplysning och samhällsförbättring samt nödvändigt dragas fram till ljuset, hvilket af redlige medborgare, som känna och älska folket, ej blott måste tändas, utån ock bäras fram till alla dem, som ännu sitta i skymningen. Visserligen häfva för fölkupplysningen redan länge verkat, mer och, mindre omedelbart, både kyrkan och riksstyrelsens offentliga bildningsanstalter hvar på sitt sätt, i sednare tider några landets goda tidningar, hushållsskrifter och en och annen värderik folkskrift samt ändtligen i våra dagar folkskölans växande kraft; men för hela mängden af den lägre fattiga befolkningen har det hittills blott genomde så kt rta underrättelserna bakefter almanachorna, och således blott för en enda gång och en enda sak på hela året, varit möjligt att kunna meddela den stora allmänheten en upplysnin eller kunskap, som då verkligen kommit alla hushåll till del! Och om — vi säga om — man nu verkligen hade att delgitva våra arbetande bröder en tanke, ett råd, en upplysning eller ett förslag, som ej blott vore välvilligt, utan verkligen och bestämdt folkräddande, så finns det för det närvarande intet medel, sätt eller möjlighet stt kunna bibringa alla af de lägre folkstånden en sådan tanke eller kunskap. : Ty bur många af dem få någonsin se en lättfatt. lig och nyttig skrift, ?Läsning för Folket? eller en tidning, ond eller god? Och så återstår då blott almanachons magra underrättelser för hela vår stora fattiga befolkning! Men, oaktadt alla af folket tillkämpade eller ändtligen vunna rättigheter och ocktadt allt prat om jemplighet i våra degar, är det ännu så ytterst få som af ren kärlek och utan biafsigter gifvit sig 1ål att umgås med menige man, aildeles -så , som en menniska med en annen menniska och jemnlike, och som eåledes kunna inse hans verkliga behof och erfara hans känslor, eller som rätt kunna älska och värdera våra fattiga bröder. — Dock, nu och i vår tid, då väldet Gudskelof i vårt land blott är ett dystert fornminne och så mycken makt redan är kommen till folket, är det väl nu klokast att ställa menigheterna under vettetz välde, med friheten gifva dem upplysning, eller med ett ord, göra folket. till folk: Detuta tillkommer folkets utmärkta själsanlag och medfödda adel, detta fordrar det allmänna rättsbegreppet som vårt folk ärft från hedenhös, billighetskänslan hos oss alla, den kristliga kärleken samt ändtligen den medborgerliga rätten och en välbetönkt försigtighet. Derföre, då alla folkstånd hafva frihetens heliga arf, nu omsider stigit fram till allt större rätt och redan med växande makt ega sjelfstyrelse, är det väl derföre bäst att nu villigt, snart och i rikt mått meddela dem välsignelsernä af en allmännare och sannare sam hällsupp