Aftonbladet – 23 mars 1866, sida 2

pande betydelse i nationelt, statsekonomiskt och politiskt hänseende, att folkets valda representanter åt en dylik militärisk opinion skulle kunna tillägga en afgörande betylelse. Männen af facket, ehuru naturligtvis mest kompetenta att utlåta sig i afseende på detaljerna inom detta fack, ha dock en viss fördom för sitt stånd, en naturlig förkärlek för sitt yrke, som alltför ofta gör det omöjligt för dem att se den stående hären och allt hvad dermed sammanhänger I dess rätta ljus och i dess rätta förhållande både till fäderneslandets försvar och ännu mera till hela folklifvet, till den borgerliga verksamheten och det allmänna bästa. Ännu mera sällsynt torde det vara, att de kunna bedöma eller lägga sig vinn om att utreda de militära institutionernas förhållande specielt till folkfriheten. Det är synbarligt, att närmaste anledningen till det k. förslagets uppkomst och den grund, hvarpå man stödt förhoppningarne att kunna genomdrifva detsamma, är den stämning hos nationen, som på ett så märkligt sätt uppenbarat sig genom den storartade frivilliga skarpskytterörelsen. Man har hoppats att under inflytande af denna tillfälligtvis uppblossande krigiska anda kunna genomdrifva projekter, som eljest icke skulle ha de ringaste utsigter för sig. Men detta k. förslag går i en riktning, hvilken är alldeles motsatt den, som uttalar sig i nationens varma intresse för den frivilliga folkbeväpningen. Den hufvudsakliga bety delsen af frivilliga skarpskytterörelsen ligger deri, alt densamma utgör ett storartadt ; handling framträdande folkvotum för en lag ligen ordnad allmän folkbeväpning. Denna rörelse syftar till ingenting mer eller mindre än ett fullständigt ordnande af nationalförsvaret på de grunder, som äro de enda, efter hvilka en liten, men tapper och af terrängförhållandena gynnad nation, kan till fullo lita på sig sjelf i fråga om försvar mot öfvermäktiga grannar; den syftar alls icke till några demonstrativa anordningar på papperet, utan till en verklig och fast organisation, efter föredöme — uti tillämpliga delar — af förhållandena uti Schweiz och på Gotland; en sådan organisation, der hvarje vapenför man har goda vapen och tillika besitter skicklighet att bruka dem ensam och i militäriskt samband med andra, der hvar och en, som hörer till landets stridbara befolkning, har sin gifna, bestämda plats uti folkhären, så att han, genast som larmtrumman går, kan utan tidsspillan, och utan hvarje tecken till oreda intaga sitt rätta ställe. En sådan organisation går ut på att åstadkomma någonting helt och fullständigt, att förvandla alla nationens vaperföra män till verkliga krigare — uti försvarskrig; att låta den nödiga militäriska utvecklingen ingå i den allmänna uppfostran och att genom lämpliga anordningar framkalla och inöfva det för en så väldig styrka nödiga antalet befäl, utan att staten derigenom behöfver öfvermåttan betungas och utan att de personer, somi för sådant ändamål förskaffa sig ett något större mått af militäriska insigter och krigisk färdighet, derföre behöfva under fredstid vara stängda från andra yrken och sysselsättningar. Finnes nu i det k. förslaget någonting som i ringaste mån tillmötesgår denna tendens hos nationen? Nej, såvidt vi kunna fatta, går den åt ett alldeles motsatt håll och vill faktiskt vända ryggen åt folkbeväpningsidn. Dess endast på papperet existerande s.k. landtstorm kan näppeligen ens betraktas såsom en matt och löjlig parodi på en folkbeväpning; den skulle sakna hvarje skymt af betydelse, så vidt den icke komme att innebära ett förlöjligande af folkbeväpningsidn. Deremot skulle den indirekta fördubblingen af den stående armån blien be: dröflig verklighet. Medelst den förhatliga lottningsmetoden skulle ett antal af de beväringspligtige pressas till knektar, under längre tider kallas bort från hus, hem och sysslor, hvarigenom en stor del af dem skulle förvandlas till proletärer, underkastas ett farligt och demoraliserande kasernlif och med all makt dresseras till soldater — en dressur, som då den allmänna värnepligten de facto vore upphäfd och då hvar och en som på något sätt kunde åvägabringa lösesumman under dylika förhållanden skulle friköpa sig, utan tvifvel skulle bli temligen olidlig för de stackare, som för fattigdoms skull nödgades underkasta sig att inrangeras i en samhällsklass, som i flere f.ll torde komma att bli samhällets olycksbarn. Det kongl. förslagets genomförande skulle, efter vårt sätt att se saken, ha följande resultater: Det skulle föröka den stående armån och för sådant ändamål successivt ådraga nationen stora förökade utgifter, utan att vi derigenom kunde sägas endast tillnärmelsevis ha erhållit ett ordnadt nationalförsvar. Det skulle de facto upphäfva den lagligt ordnade allmänna värnepligt som nu existerar och på samma gång i grund förqvälva den faktiska begynnelse till en allmän folkbeväpning, som finnas uti de frivilliga skarpskytteföreningarne. Det skulle alstra ett ständigt missnöje och en vedervilja tör krigareyrket, hvilken skulle undergrätva och förinta den håg för krigiska öfningar, som nu uppenbarar sig hos nationen. Det skulle skapa en ny klass af proletärer och i väsentlig mån bidraga till ett starkare befolkande af fängelser, korrektionsoch allmänna arbetshus. Vi skola i en följande artikel något närmere utveckla grunderna för vår öfvertyelse i detta fall. Statsutskottet. Beträffande Alnarps landtbruksinstitut har statsutskottet i förgår, vid fortsatt behandling af statsregleringen under B:te hufvudtiteln, hemställt om anvisande, dels af 50,000 rdr för betäckande af den skuld till enskilda, som institutet redan iråkat och under löpande året förutsättes komma att Ådraca siv och dels af det belopp å