Aftonbladet – 23 mars 1866, sida 2

STOCKYOLA 182 23 Mars, Bland de frågor, som föreligga till behandling vid riksdagen, är det en, som i närvarande stund fyller hela landet med oro, emedan den är fattlig för alla och på det allranärmaste berörer några af de jemlikhetsprinciper, som i vårt land fått verklig häfd för sig och icke tåla rubbning, samt hvarje mans, äfven den allratorftigastes och ringastes dyrbaraste rätt och intressen. Det är frågan om afskaffandet i vårt land af den allmänna värnepligten och införande af en militärförpligtelse, grundad på lottning. Skulle man af den jemförelsevis ringa nppmärksamhet, som allmänheten hittills synes ha egnat åt denna sak, vilja draga den slutsatsen, att man på en lugn liknöjdhet från folkets sida skulle kunna bygga några förhoppningar att i en tvär vändning och helt oförhappandes lyckas genomdrifva denna reform (i fall man så skall kalla det som syftar baklänges i stället för framåt), så har man utan tvifvel mycket missräknat sig. Det finnes nemligen flere ganska naturliga orsaker till den skenbara likgiltigheten. Först och främst har man i det längsta allsicke trott, att det kunnat vara regeringens verkliga afsigt att vid denna riksdag göra något allvarligt försök att genomdrifva denna sak. Man hoppades i det längsta, att både regeringen och rikestånden efter representationsreformens antågande skulle till fullo inse det konstitutionelt olämpliga deri, att en representat.on, som utdömt sig sjelf, företoge till afgörande annat än det för statsmaskinens gång oundgängligt nödvändiga ; allraminst kunde man tänka, att alldeles nya vigtiga och genomgripande priveipfrågor nu skulle företagas till afgö rande. I denna förutsättning har man emellertid bedragit sig. Höga vederbörande ha drifvit på derna och åtskilliga andra dylika frågor med en ifver, som synts innebära ett tyst antagande att det möjligen skulle kunna lyckas att hos denna representation för de gjorda förslagen vinna ett bifall, som deremot icke vore att påräkna hos den församling, som enligt regeringens och ständernas samfälda mening mera sannt och verkligt kommer att representera det svenska forket och uttrycka dess tänkesätt. Vidare har man öfverallt i landet föreställt eig, att regeringens ifrågavarande förslag hade snart sagdt inga utsigter för sig vid riksdagen. Det framkallade derför också den största öfverraskning, när man erfor, att sammansatta lagoch ekonomiutskottets majoritet gått in på antagandet af lottningssystemet. Man hade naturligtvis väntat, att åtroinstone utskottets medlemmar från de båda folkvalda stånden skulle samdrägtigt förkasta denna princip. Förväningen upp: hör dock, när man vet, huru tillsättningen af vissa urskott vanvårdas, i hvilka dock ofta frågor af den ellrastörsta vigt kunna förekomma till behandling. Man behöfver blott erinra sig namnen på medlemmarne från borgareståndet f nyssnämnda sammansatta utskott, för att deraf finna, att sakens utgång i utskottet icke iden aflägnaste mån utgör något vittnesbörd om stämningen inom de folkvalda stånden. Dessa ledamöter voro vemligen: rådman Henschen frän Upsala, landssekreteraren Bolinder från Mariestad, landskamreraren Siljeström från Kalmar och borgmästaren Waldenström från OCarlstad. Oaktadt utgången inom utskottet sålunda föga betyder. tro vi sock att det är af vigt att pressen tillropar folket ett gif akt i och för denna sak. Ty det har visat sig, att bearbetningarne och påtryckningarne äro mycket starka: den mycket grannlaga och