Aftonbladet – 23 mars 1866, sida 2

MUSIE. Den förträfflige violinisten hr Isidor Lotto, som, icke förut hos oss känd eller ens omalad, nyligen öfverraskade vår musikalicka lmänket med ein öfverlägsna talang, har nu ytterligare två gånger låtit den njuta deraf. fredags, då han spelade en af honom sjelf somponerad konsert — ett, alt döma efter örsta åhörandet, ganska förtjenstfullt aroete — tycktes oss artisten icke fullt så väl lisponerad som vid sitt första uppträdande, varför ett och annat i det nummer, som ;rsatte Paganinis berömda Hexdans, icke så ulländadt framkom som eljest utan tvifvel olifvit händelsen; ty att detta härledde sig olott ur tillfälliga hindrande omständigheter, let bevisades nogsamt genom det lysande sätt, hvarpå vid tisdegens representation hela hans mångsidiga förmåga oemotståndligt trädde fram i dagen. Af Vieuxtemps vackra salongspjes, förut hos oss väl känd och yp-. perligt utförd af fru Wilhelmina Norman, skördade hr Lotto icke förihy den största heder; men tycktes oss likväl i återgifvanlet af den store Beethovens 83 egendomligt mästerliga konsert ännu lyckligare. Detta arbete, som af violinen fordrar så mycket som nästan tyckes främmande för dess karakter, hade den utmärkte konstoären liksom iniörlifvat med sitt präktiga instrument, och vi ha aldrig funnit det framgå så från första till sista noten fulländadt, karakteristiskt och helgjutet, ecm genom hans mäktiga och solida föredrog: I sina kompositioner har hr Lotto uppenbarat dels melodisk uppfinning, dels en djerfbet, som icke leker med de teknitka svårigheterna, men på ett lugnt och öfverlägset sält besegrar dem; dels — i den vackra konserten — en god stil i det hela och en ovanlig förmåga att till hufvudinstrumentets gagn !ramkommendera 0orkesterns hjelptrupper; hvaremot eit visst jagande efter originella vändningar i arbetets harmoniska utrustning icke alltid tyckles oss ha vunnit sitt mål. För virtuosen hysa vi emellertid en :n mera oblandad beundran, och anse hr Lotto, så i ton som färdighet och uppfattoing, såsom en betydande konstnär och en högst intressant bekantskap, för hvilken allmänheten stennar i största förbindelse. För den musik, hvarmed hr A. Södernian prydt hr Josephsons skådespel Marsk Stigs Döttrar, har en ärad insändare nyligen redogjort, lemnande oss, som isynnerhet instämma i den slutönskan han uttryckt, tillsvidare åtminstone intet att tillägga.