Aftonbladet – 22 mars 1866, sida 3

må åligga sågoch mjölqvarnar, hvilka i förening med jordegendom sådan skyldighet utgjort, men blifvit derifrån befriade. Utan diskussion godkändes ekonomiutskottets betänkande n:r 61 —63, afstyrkande motioner om reglering af roteringsbesväret i vissa provinser; om föreskrifter rörande rättighet att erhålla skjuts samt om meddelande af undervisning uti husliga göromål och handaslöjder vid rikets fruntimmersseminarier. Bankoutskottets memorialer n:r 17—19 föredrogos derefter; det förstnämnda rörande afskrifning af åtskilliga diskontlån m. m. godkändes utan diskussion. N:r18, afst. väckta motioner om emottagande och invexling i riksbanken af enskilda bankens sedlar m. m., blef föremål för någon öfverläggning. Hr J. Nordenfalk, som i utskottet reserverat sig, frih. Liljencrantz och hr E. Ribbing kunde icke lemna sitt bifall till utskottets förslag. Den af motionärerna ifrågasatta åtgärden vore af oskyldig natur, kunde ej medföra någon skada för riksbanken, men vore till stor lättnad för personer, som hafva insättningar och liqvider att göra i riksbanken, och hvilka derigenom kunde besparas onödig omgång. Dessa talare yrkade, att i bankoreglementet måtte inflyta följande stadgande: På fullmäktige må ankomma att tillåta mot:agande, vid liqvider och insättningar i rikets ständers ; I banks diskontkontor, af enskilda sedelutgifvande Isvenska bankers sedlar under sådana vilkor, j som fullmäktige kunna för bankens betryggande mot förlust finna nödigt föreskrifva. I Detta bestreds af hvrr Mannerskantz och ÅkerI man, grefvarne Liljenerantz och Mörner, friherI rarne :Stjernstedt, Klinckowström och J. Schwerin, samt hr Wolffelt, hvilka till alla delar gillade utskottets hemställan. Den åtgärd här vore i fråga kunde visserligen icke vara så farlig, I men den innebure ett frångående af en princip, lsom det vore af högsta vigt att upprätthålla, den nemligen, att riksbankens uppgift borde vara att reglera myntvärdet, icke att söka utveckla sig till en stor affärsbank. För öfrigt vore den fördel man ville vinna af ringa betyI denhet och kunde på sin höjd för några få affärsmän bli af värde, men för riksbanken, liksom för de enskilda bankerna sjelfva, skulle fördelen blifva ingen. Vid framställd proposition på bifall till utskottets hemställan, blef denna antagen. — Hvad utskottet i n:r 19 i anledning af riksståndens beslut i fråga om reglering af bankens låneoch kreditivrörelse samt om användandet af upplupen bankovinst tillstyrkt, antogs utan diskussion. agoch ekonomiutskottets betänkande n:r 3, afstyrkande väckt motion om antagande af ny I kyrkolag, godkändes också utan diskussion. Derpå föredrogos ekonomiutskottets memorialer n:ris 64—66 samt samma utskotts betänkanden n:ris 67—71. N:r 64, hvari hemställes, att TIriksstånden, med frånträdande afsina skiljaktiga beslut, måtte förena sig om en skrifvelse till K. M:t angående rättighet för danska och norska läkare, veterinärläkare m. fl. att i Sverge tillgodonjuta i deras resp. länder vunnen kompetens, bestreds af hr af Klint, frih. R. Cederström, hr Dalman, frih. Klinckowström, frih. C. J. O. Ahlströmer samt grefve C. G. D. Mörner. Dessa ansågo, att ståndet borde vidblifva sitt en gång fattade beslut, enligt hvilket ifrågavarande förmån endast skulle tillkomma norrmän. Det vore så mycket mera skäl härtill, som adeln inbjudit presteståndet att förena sig i dess beslut om inbjudning. som sistnämnda stånd äfven antagit. För öfrigt spårades i förslaget skandinaviska symptomer och man: borde ej låta blända sig af det skandinaviska skimmer som hägrade för åtskilligas fantasi. Mot denna uppfattning af frågan protetesterade grefve E. Sparre, frih. Å. C. Raab, frih. Liljenerants, hr Stael von Holstein, hr E. W. Nordenfelt, grefve Björnstjerna, hr Tornerhjelm och hr von Koch, hvilka sökte göra den ås:gt gällande, att denna fråga borde alls icke betraktas såsom i någon mån berörande skandinavismen, utan helt enkelt såsom en klok ekonomisk åtgärd. I afseende på de anmärkningar, som blifvit framställda mot utskottets förslag, ur konstitutionel synpunkt, kunde sistnämnde talare icke gilla desamma. Föröfrigt kunde man ju med trygghet öfverlemna denna fråga till hr grefven och landtmarskalkens afgörande, som säkerligen icke skulle uraktlåta att bevara grundlagens helgd. Vid anställd votering segrade emellertid den meningen, som önskade att ståndet skulle vidblifva sitt förra beslut, med 78 röster mot 18, som voro för bifall till betänkandet. I afseende på n:r 65, som hemställer till riksstånden att 1 fråga om författningssamlingens utdelande till kommunalstyrelserna, hvarom de fattat skiljaktiga beslut, förena sig om utskottets förra förslag, beslöt ståndet äfven att vidblifva sitt en gång fattade beslut. N:r 66, med förslag till voteringsproposition i förstärkt ekonomiutskott i anledning af riksståndens skiljaktiga beslut rörande upphörande af Pacbändepastoraten, blef utan diskussion godkändt. Hvad vidkommer följande betänkande, deri utskottet afstyrkt väckt motion om revision af taxan för trafiken å Trollhätte kanaloch slusslinier, blef detsamma gilladt, på yrkande af frih. C. J. O. Alströmer, hvaremot frih. R. Cederström och grefve E. Sparre yrkade återremiss. Utan diskussion godkändes betänkandenan:ris 68, 70 och 71, afstyrkande motioner om skyldig het att deltaga i byggnaden af hus förs. k. småskolor å landet, om tillåtelse för åboer å hemman, som bergverken fått af kronan skatteköpa, att till sig lösa skatterätten samt om förändring af pastoratens indelning. Likaså bifölls n:r 69, hvari dels tillstyrkes den k. propositionen om förändrad grund för fjerdingsmans aflöning, dels åter afstyrker en motion om ändring i föreskrifterna rörande bestridande af fjerdingsmans befattning inom kapellförsamling. Grefve Liljencrantz anhållan, att hans förslag, det bondeståndst skulle inbjudas att förena sig om adelns beslut rörande nordvestra stambanan, måtte få förfalla, blef beviljad. Frih. Leuhusen och hr Ramsay anmälde, att de ej deltagit i ståndets sistl. lördag fattade beslut rörande guillotinen. Ståndet åtskildes kl. ( 12. Presteståndet. Ekonomiutskottets betänkande n:r 71, afstyrkande prof. Ribbings motion om förändring af pastoratens indelning, föredrogs och godkändes på yrkande af kyrkoh. Ekelund och biskop Beckman, hvilken sednare fann det ganska obehagligt att nödgas motsätta sig en motion, hvars motiver han nödgades gilla, samt yttrade sin tillfredsställelse öfver att se en lekman visa så ee ev er oo Pre rad prestbildning äfvensom för presternas utkomst. Likaså godkändes ståndets enskilda utskotts I pastoralafdelnings afstyrkande utlåtande öfver dr Runstens motion om befrielse från skyldigheten att uppläsa de nya predikotexterna äfven från altaret. Nämnde utlåtande gaf motionären anledning att yttra några ord, hvarunder tal. erinrade att det nya stadgandet långt ifrån att vara nytt, snarare vore föräldradt, och till bevis derför uppställde ett stamträd, som började med 1693 års handbok, och fortsattes baklänges med handboken af 1611, som framlades för Gustaf IH Adolf, vidare Carl den store, romerska kyrkans perikopsystem ända till Hieronymus i 5:te seklet, Justinus Martyr och kejsar Antonius. — Äfven judarnes babyloniska fångenskap omnämndes, utan att ref. bestämdt kan uppgifva huruvida tal. påstod att det bibelläsningsfragI ment, som innefattas i föreskriften om de nya predikotexterna, daterade sig ända ifrån den tilen. Frågan om en separatskrifvelse från pre, steståndet, att åtfölja ständernas beslutna skrifvelse till K. M:t angående pcbendepastoraterna, företogs derefter till behandlin; Yr T.J a Me mycket nit för en god själavård och en förbättt nr rer rr MW NN PR ST a saa Ar