Statsrådet friherre Gripenstedts andra tal angående franska handelstraktaten den 9 Februari. (Forts. fr. gårdagsbl.) Bland de frågor, som den värde friherren framkastat, förekom äfven den, huruvida det skulle vara tillåtet för regeringen att också höja tullar, eftersom detta skett för apper med tryckta linier. Jag torde väl icke behöfva yttra min mening i en sak som är alldeles klar, då grundlagen uttryckligen säger att K. M:t (med ett undantag) icke eger att förhöja tullafgiften; men angående det mycket omtalta papperet med tryckta linier, anhåller jag att få lemna några upplysningar, hvilka, enligt hvad jag hoppas, skola visa att någon tullförhöjning för detta slags papper alldeles icke åsyftats, utan att endast ett fel blifvit rättadt, som förekom i den gamla tulltaxan. Såsom ett förtydligande i fråga om förtullningen af det omförmälda papperet, hade vederbörande embetsverk vid sistlidne riksdag föreslagit, att en anvisning i detta hänseende skulle införas i tulltaxan, men genom något misstag, som ej upptäcktes utan bibehölls, fick denna anvisning följande lydelse: papper med tryckta linier tullbehandlas såsom tryckpapper?; då det emellertid, i stället för ?tryckpapper? bort heta tryckt papper. Att detta var meningen är icke allenast klart genom motiverna till framstållniogen, utan älven alldeles uppenbart till följd af sakens egen beskaffenhet; ty ingen rimlig eller förnuftig anledning kunde väl finnas, att papper — hvilket nödvändigt måste vara skrifpapper för att kunna begagnas till sitt ändamål, såsom formulärer eller dylikt — blott derföre att linier blifvit påtryckta, och således ett nytt arbete, som måste öka dess värde, tillkommit, skulle nedflyttas till en lägre tullklass än sjelfva skrifpapperet, eller till likhet med tryckpapper, utan åsyftades tvärtom att den sälunda förädlade varan skulle uppflyttas och behandlas lika med tryckt papper. Då nu, i sammanhang med deo franska traktaten, en ny, enklare och, såsom jag tror, utan gensägel:e, bättre rubricering antogs för artikeln papper, och fråga uppstod hvart dett papper med tryckta linier skule hänför.s, har jag för min del icke ett ögonblick tvekat att biträda komiterades i detta hänseende afgifna förslag, hvarigenom den i förra taxan genom misstag inkomna oegentligheten blifvit rättad, och detta så mycket hellre, som denna förändring saknar all praktisk betydelse för rörelsen, då, såvidt jag vet, icke ett enda ark dylikt papper från utlandet inkommit. Men att denna, så att säga, endast formella rättelse skulle betraktas såsom ett grundlagsbrott, det kunde jag verkligen icke 1ö.eställa mig; och bäst synes mig i alla händelser vara, att friherre Klinckowström, lika som förut en annan värd ledawot af detta stånd, skickar sitt linierade papper i en rulle till konstitutionsutskottet, för att se, om detta utskott delar hans åsigtsttgrundlagen derigenom blifvit kro sad i spiliror. rih. Klinckowström har vidare hemställt med hvad rätt regeringen, till vinnande af franska traktaten, användt medel, som annars skulle hafva ingått till riksgäldskontoret, och han har sagt att hvarje åtgärd, hvarigenom staters inkomster förminskedes, vore olag ig. Första följden af en sådan grundlagstolkning skulle vara den, att K. M:t derigenom förhindrades att utöfva den dyrbaraste af sina rättigheter, nemligen att gifva nåd, der ömmande omständigheter kräfva en mildring i lagens bokstaf. Ty om konungen sålunda i nådeväg efterskänkte böter, hvilket ganska ofta händer, så är ju detta också en eftergift af statsmedel, hvilka eljest, i form af öfverskott, slutligen skulle hafva stannat i huset der borta på Riddarholmen. Den samme värde telaren har inledt sitt första anförande med en poetisk betraktelse, hurusom personerna endast väga fjäderlätt i händelsernas vågskål; ty, säger han, äfven då Sverges störste konun; föll på Lätzens blodbesköljda valplats och, omhvärfd af fiender, blott ett barn satt på tronen, har likväl det svenska statsskeppet segrande genomgått stormen. Detta är utan tvifvel ganska sannt och äfven vackert sagdt, ehuru det onekligen varit ännu vackrare om den