Aftonbladet – 22 mars 1866, sida 2

HUSTRUR OCH DÖTTRAR ELLER MOLLY GIBSON. ) Roman af mrs GASKELL. Pappa, det är det värsta afallt. Jag kan ej uthärda det. Jag vill ej tro det. Hon kanske ej mera frågar efter mig, och glömmer mig kanske alldeles; men jag är viss på att om hon blott vaknar ur sin dvala, så skall hennes bliek ända till sista minuten söka squiren och hennes söner. Och stackars Osborne framför allt, emedan han är bedröfvad. Mr Gibson skakade på hufvudet, men svarade ej. Efter en liten stund upptog han ämnet åter: Jag vill ej taga dig härifrån, så länge du tror att du kan vara till tröst eller hjelp för den som varit så god emot dig. Men om hou ej innan fredagen frågar efter dig eller önskar se dig, är du då öfvertygad? Vill du då följa med mig hem?4 Men äfven om hon ej frågar efter mig, så får jag väl se henne irnan jog far härifrån2 Ja, naturligtvis. Du får ej göra minsta buller, icke tala vid henne, blott se henne. Men jag är alldeles viss på att hon ej begär att få se dig. Men det kunde ju hända pappa. Ieannat foll kommer jag hem om fredag. Molly stannade således qvar och försökte på allt sött bidraga till att uppmuntra och trösta squiren och Roger, som nu nästan beständigt vistades i sjukrummet, när hon I Se Aj Byar 14—21, 24—27, 29—33. 35—38, 43, 16, 48, 50, 52, 56, 58, 60—63 och 66.