Aftonbladet – 22 mars 1866, sida 2

UTRIKES. ENGLAND. För någon tid sedan inlemnade regerinen till underhuset ett nytt edgånosformur för parlamenatsmedlemmarne, hvartill Disraeli föreslog ett amendement, hvilket han dock sedermera förändrade genom ett nytt amendement. Detta sistnämnda var af följande lydelse: Jag svär tro och huldhet åt hennes majestät drottningen (orden hennes arfvingar och efterträdare äro borttagna ur det första); jag lofvar troget upprätthålla, understöda och försvara successionen till tronen, sådan den är stadgad och begränsad g-nom konung Wilhelm III:s akt med titeln: Akt för att ytterligare begränsa kronans privilegier och bättre betrygga undersåternas frioch rättigheter. Jag förklarar högtidligt, att näst Gud är hennes mrjestät konungarikets enda suverän, samt att ingen fur:te, prelat, stat eller utländsk potentat har rättighet att utöfva lagskipning eler makt i någon af detta konungarikes domstolar (i stället för: i någon hennes majestäts domstol), och beskydde mig Gud.? Den 16 dennes var denna bill föremål för en liflig diskussion i uaderhuset. Disraelis örsta amendement antogs af regeringen, likväl med vilkor att ordet ?försvara? skulle utgå, emedan det kunde innebära begreppet försvar vi et armis. Det andra amendementet af torypartiets chef förkastades af underhuset, hvarpi billen, ändrad till den lydelse Disraeli gifvit deråt i sitt första amendement med ringa majoritet anlogs, likväl med uteslutande af ordet försvara?. Ett antal unga män vid Queens University i Irland har inlemnat en petition till lord Russell, i hvilken de begära, attkatoliker oeh protesianter må ställas på fullkomligt jemlik fot vid universitetet. Rörande reformsaken anmärker Indep. belge, att frågan har två sidor, den ena förökandet af valmännens antal genom nedsättning i census, den andra en bättre fördelning af parlamentsplatserna, hvilken nu icke är gjord efter folkmängd, utan grundar sig på rättigheter, som för århundraden sedan tilldelats valkretsarne. 1852 års reform afsåg en förändring i båda dessa afseenden. Nu deremot går, eåsom man vet, regeringens förslag endast ut på att skapa nya valmän, hvaremot frågan om en förändring i valkretsarnes indelning lägges åsido såsom egnad att möta ett alltför stort motstånd, grundadt dels på personliga intressen, dels på farhågorna för en för stor omstöpning i parlamentets sammansättning. Hvad betyder det också i sjelfva verket?, tillägger tidningen, ?att census nedsättes i några stora manufakturmedelpunkter, så länge icke representanternas antal ökas på dessa orter; det värsta, som skulle kunna bli töljden deraf, vore att arbetarne skulle missbruka sin öfvervigt i antal och i stället för att skicka till underhuset radikala utmärktheter sådana som en Bright, en Fawcett, en Hughe, en Stuart Mill låta representera sig af män, utgångna från deras egna led, kanske mindre dugliga, mindre erfarna och mindre fris. Men förhållandet skulle arta sig helt annorlunda, om dessa valkretsars re resentation ställdes i samband med deras betydenhet för landets lif till förlång för en mängd ruttna köpingar, hvilka helt och hållet ligga iaristokratiens händer. Då skulle det radikala partiet vinna betydligt i antal och makt. Dekonservativa frukta också högeligen, alt regeringen, efter alt ha nedsatt census, skall inom någon kort tid taga ihop med grundvalen för deras privilevier.? Det är derföre, anmärker tidningen, som de haft en sammankomst hos lord Salisbury och beslutit bekämpa billen. Detta beslut fattades enhälligt i form af en resolution, som går ut på att förhindra billens andra läsning och att förklara, att ingen bill ä illfredsställande,