höll vigten af piloch barrträdsplanteringar å flygsandsfälten, samt omnämnde åtskilliga amerikanska och japanska barrträd, som äfven hos oss skulle läwpa sig särdeles väl för dylika lokaler. Hr Boheman anförde, huru genom att belägga flygsandsfälten med tång samt samtidigt beså dem med barrträdsfrön flygsanden lätt skulle kunna bindas, hvarpå såsom exempel anfördes de lyckade åtgärder, som sålunda vidtagits vid Böda å Öland. Sekreteraren fästade uppmärksamheten på en af prof. Nathorst uti Tidskrift för Landthushållning (tredje häftet för förra året) omnämnd rågsort, 8. k. midsommarsråg, som med fördel kau odlas såväl till grönfoder och bete, som till mogen skörd — och detta med framgång, såsom genom exempel antyddes af både äldre och sednare tiders erfarenhet. Denna rögsort vore dock ej någon egen art, utan en verietet af den vaniiga ä åker odlade rågen, men utmärkt för dess stora förmåga att grena ut sig och föröka sig genom sidoskott. Det var samma råg, som af ålder inom landet varit känd under benämningarne tufråg eller rotråg, och af hvilken bästa utsädet kunde erhållas från de trakter, der ännu svedjeland brukas, såsom uti Finland och åtskilliga af landets mellersta och norra delar. — Hr Odelberg, som vitsordade förträffligheten af råg, odlad att till grönfoder skördas tidigt på vårarne, afrådde från bruket af att så etta säde till bete på höstarne, och friherre A. C. Raab varnade för faran af för stark betning al rågen, emedan han funnit detta städse förorsaka en minskning uti följande årets skörd, uti hvilken erfarenhet sekreteraren, som genom sitt föredrag väckt diskussionen härom, äfven instämde, erinrande om att han förut i tryck uttalat samma betänkligheter mot stark och sen betning af höstrågen. RR