Aftonbladet – 21 mars 1866, sida 3

(FOrtS. IOlJer.; Omvalen af stadsfullmäktige. De hittills förrättade omvalen af stads fullmäktige ha lemnat ett för mången ovän. tadt, men visserligen äfven af andra på räknadt resultat. Under det att en och an: nan antagit att det onekligen ganska all männa missnöje, som hrr stadsfullmäktiges behandling af åtskilliga stadens vigtigare angelägenheter framkallat, skulle vid de nu pågående omvalen gifva sig tillkänna genom en afgjord obenägenhet att återinsätta dem, som på ett så föga tillfredsställande sätt motsvarat det dem lemnade förtroendet, förmenade deremot andra, att någon ändring i den gamla besättningen ej stod att åstadkomma, förrän den röstskala blifvit ändrad, som ensam möjliggjort denna personals utväljande. Denna sednare förmodan tyckes äfven vinna full bekräftelse. I alla de kretsar, som hittills förrättat sina val, hafva vid pass fyra femtedelar af de afgående blifvit omvalde; och likasom genom en tyst öfverenskommelse bland några ledande, hafva i hvarje krets endast 2? nya ledamöter blifvit invalda. Det står dock fast att, under de nuvarande stadsfullmäktiges förvaltnivg, flera de vigtigaste angelägenheter blifvit behandlade på ett sätt, att rättmätiga bekymmer deröfver uppstått inom allmänheten. Vi vilja, blott exempelvis, påminna om några. I stället för att anlägga en strandgata vid Nybrohamnen har man beslutit helt och hållet igenfylla denna stora, djupa och nödvändiga hamn, af hvilken behofvet nu ånyo måst visa sig temligen påtagligt för våra myndigheter, då de nödgas besluta undanflyttning af fionskutorna vid Blasieholmen och icke veta hvar de i sommar skola förlägga dem, om ej till Nybrohamnen. Vore nu denna redan, enligt stadsfullmäktiges lan, fylld, så skulle hela Norrmalms vedhandel ha, tillika med Ladugårdslandets, blifvit sammanträngd inom den tränga Ladugårdslandsviken och hela norra förstadens stora befolkning ha nödgats begifva sig ut till gardeskagernerna eller Djurgården för hvarje uppköp af en myckenhet födoämnen och andra nödvändighets-varor: Denna vidunderliga fyllningshistoria är en skandal för alla våra landsmän, som från orterna hitkomma; och den kommer att hos de utländningar, som isommar nödas bevittna den svenska vandalismen att ylla en 70 fot djup hamn, framkalla en ytterlig häpnad att en sådan bötise kan af Sverges hufvudstad begås. Föga bättre än stadsfullmäktiges förfarande i afseende på Nybroviken är deras slappa beteende i afseende på expositionen och expositionsbyggnaden. Det bör nemligen icke förbises, att ehuru andra vederbörande gjort allt hvad de förmått att bortfuska denna angelägenhet, som aldrig -bort betraktas såsom sto: kholmsk, utan i sjelfva verket är en nati malangelägenhet, skulle detta aldrig hafva eå väl lyckats, som nu blifvit händelsen, om icke stadsfullmäktige genom sin slöa handfallenhet dertill bid.agit. Dethar nemligen 3:ne gånger stått i dessa fullmäktiges makt att förhindra de oförnuftiga beslut, som nu blifvit i verket satta; men de hafva hvarje gång försummat sin pligt. Det första tillfälle, då deras yttrande var af afgörande betydelse, var då fråga förekom, huruvida expositions-byggnaden: borde vara egnad för en permanent eller tillfällig exposition. Det var endast en utställning af förra slaget, som var i verkligheten behöflig, och svårigheten, ja omöjligheten att annorlunda än genom en tillfällig exposition erhålla nödig byggnad för den permanenta, var hela upphofvet till planen för den förra. Naturligtvis låg det då ihufvudstadens ögonskenliga intresse att icke försumma det icke lätt återkommande tillfälle att sålunda, med tillhjelp af staten och det starka tilloppet af resande, erhålla just en lokal, som man behöfde och icke annorlunda kunde åstadkomma; och man hade derigenom äfven vunnit en så länge saknad rymlig lokal för offentliga tillställningar; men — stadsfullmäktige tyckte allt detta var likgiltigt, de sofvo, som vanligt, de oskylk diges sömn; och beslöto att byggnaden skulle blifva en tillfällig tröbyggnad, och att den skulle förläggas på den del af Carl XII:s torg, som icke medgaf hvarken dess bibehållande eller dess utvidgning — annorlunda än genom en hufvudgatas öfverbyggande. Det andra och tredje tillfället, då fullmäktige i denna fråga åsidosatte stadens intresse och anseende, var, då de genom sin undfallenhet eller tystnad, ehuru tillfrågade, förorsakade att Arsenalsgatan blef öfverbyggd, i stället för att expositionspalatset, som då ännu, enligt skicklige ingeniörers intyg, kunde utan synnerlig svårighet förflyttas till den plats, der densamma från början bort vara förlagd. Då denna vederstyvgglighet icke nu kan hjelpas, talar