Aftonbladet – 20 mars 1866, sida 3

RR SET (Forts.) Svenska slöjdföreningen. I Aftonbladet för sistl. onsdag har en person, som tecknat sig X., uppträdt med ett afstyrkande af frih. K. Bondes motion vid innevarande riksdag om ett anslag af 10.000 rår årligen till Svenska slöjdföreningen. På hvad i denna uppsats förekommer mot undertecknad, som är en bland dem, hvilka anse ett anslag böra åt Slöjdföreningen af statsmedel beviljas, är att i korthet svara, att X. icke mindre än 6 gånger 2 gifvit, att B—n är insändare i Aftonbladet, men då uppsatsen var försedd med signatur behöfdes ingen rubrik insändt och förekommer icke heller, utan är det X. som begagnat denna 6-dubbla osanning, troligen för att misskreditera uppsatsen. Men i stället har han misskrediterat sig sjelf, ty det kan icke vara väl bestäldt med en ?vetenskaplig forskare, som så föga tager reda på det, hvarom han skrifver. Signaturen X. är deremot förut begagnad af så många krypskyttar, att det svårligen kan vara någon heder med att nyttja den, isynnerhet om det sker af fruktan för att namngifva sig, då man uppträder mot namngifna personer för att chi: kanera. Ett annat bevis på sin sanningskärlek och samvfifgrannhet lemnar X. deruti att han, ehuru alldeles förgäfves, vill gifva en anstrykning af löjlighet åt undertecknads korta antydning af det verkliga tillståndet hos Slöjdföreningen, under det han sjelf rosar Teknologiska institutet och dess ressurser och verksamhet. Vi ha, för att ingen bedraga, framställt förhållandena inom Slöjdföreningen, sådana de äro. Det är ett ondt som kan botas, derom voro vi öfvertygade då vi talade derom, och vi skulle i annat fall hvarken uppehällit oss vid Slöjdföreningen eller förordat något Men boten kommer icke förr än läkemedlet blifvit tillämpadt, intresset för Slöjdföreningen kommer icke förr än det blifvit väckt och dertill erfordras medel, en kraftig medverkan af pressen och den allmänna uppmärksamhetens fästande vid saken. Slöjdföreningens verksamhetsområde är för närvarande icke, såsom X. påstår, allt för vidsträckt, men dess program är temligen vidsträckt. Hvem är det nu som uppBatt stommen till detta program efter ett illustert franskt mönster? — Jo en professor vid det af X. så utpuffade Teknologiska institutet. De många utskotten, som gjort sig öfverflödiga genöär att göra ingenting, höra till denna stomme. Slöjdföreningen har sina svagheter, men den har icke uti sin historia någon episod, som kan jemföras med det skänkta engelska patentarivets behandling vid Teknologiska institutet. Det var först sedan genom tidningspressens begagnande föreståndaren blifvit dertill formligen tvingad, som han lät uppacka den i sina lårar en längre tid qvarhållna skatten. Det behöfves sannerligen icke mer än detta talande bevis på Pnitet?. Det skulle för öfrigt vara intressant om X. ville närmare uppgifva, hvilka storverk detta institut utfört och vi tro också att detta kan godt ske utan något braskande. Det är ett faktum att Institutets elevantal är ganska ringa, jemfördt med Slöjdskolans och med den kostnad som Institutet medfört. Detta obetydliga antal ien tid då de tekniska yrkena ha så stor vigt och behöfva så mycket lära af vetenskapernas tillämpning, bevisar åtminstone att Institutet icke förmått för sina arbeten intressera den större industriidkande publiken. Om det hela och isynnerhet om dess ledning äro också tankarne vida mer delade än man kunde döma efter X:s puff. Arligheten hos samme man framstår äfven klart i följande strof ur hans artikel: När inresset så i ena som i andra fallet icke är större för en institution, som ännu har nyhetens behag, och på hvilken staten redan uppoffrat ganska betydliga summor (300,000 rdr för en gång till len nya slöjdskolebyggnaden och 15,000 rdr årigt anslag) så kan man snarare vara bentgen örorda att Slöjdföreningens styrelse bör koncenrera än ytterligare utvidga sin verksamhet.? Det jenar den värde författarens ändamål att, såsom van tvifvelsutan sjelf vet, med orätt sammanlanda Slöjdföreningen och Slöjdskolan och göra lem till ett, ehuru han känner att att Slöjdföreingen blott ännu håller skolan qvar genom dess amn och genom ett litet årsanslag, som den zamle fostraren bättre kunde sjelf behöfva för ina egna utgifter. Men det skall nu heta att le 300,000 rdr tillfallit Dlöjdföreningen, som alrig fått något statsamslag förr än på sista tiden, n mindre summa till föredrags hållande. Detta örsök att draga rikets ständer vid näsan är alltör groft för att kunna lyckas. Under det X. varnar mot anslag till Slöjdföreingen och begärligt utsträcker sina händer efer de äskade medlen för att lemna dem åt Tekologiska institutet, som icke braskar utan arbear i tysthet, slutar han med det uttryckliga förlarandet af sin välvilja för Slöjdföreningen — ågot hvarpå denna lärer sätta ett högt värde. Hvad vi för vår del yttrat om de uppgifter, vilka Svenska slöjdföreningen kunde ha att fylla, tgör icke några utopier såsom X. påstår, och i ha ingenting att deraf återtaga. Det är blott n antydan om de många sätt att handla som n sådan förening eger och erfarenheten från ndra länder der sådana föreningar existerat och erkat bekräftar fullkomligt sakens möjlighet och yttan af denna frivilliga mellankomst till indutriens och slöjdernas underhjelpande. Viha sådes icke gjort några falska förespeglingar ler utfästelser; och om ständerna icke anse de arantier som Slöjdföreningen kunnat genom sin sregående verksamhet åstadkomma fullt nöjakfa kunna de ju antingen sjelfva bestämma ller åt regeringen öfverlemna att bestämma de ilkor för tillgodonjutandet af ett ärsanslag, hvilka nses nödiga. Ban.