Aftonbladet – 20 mars 1866, sida 2

ter Osborne, hvar han var, om man skrifvit till honom, om han skulle komma snart? I sitt försvagade tillstånd tycktes hennes själ blott bibe-ålla tvenne starka intryck — af det deltagande hvarmed Molly mottagit hennes förtroende om Osborne, och af den vrede hans far hyste mot honom. Hon talade aldrig med squiren om Osborne ej beller nämnde hon ofta hans namn till Roger, då hon deremot nästan icke talade med Molly om någonting annat. Hon tycktes hafva en obestämd föreställning om att Roger tadlade sin bror, under det hon ihågkom Mollys ifriga försvar af hans då hopplösa sak. Emellertid hade Molly hela hennes förtroende i allt hvad som rörde den förstfödde sonen. Hon bad den unga flickan fråga Roger huru snart Osborne skulle komma, ty nu syntes hon vara alldeles viss på att han skulle få återvända till hemmet. Berätta mig allt hvad Roger säger. Han skall ingenting dölja för dig.? Men det dröjde Hera dagar innan Molly blef i tillfälle att obemärkt ställa några frågor till Roger, och under tiden förvärrades mrs Hamleys tillstånd Peder Slutligen träffade Molly honom i biblioteket, der han satt med ansigtet doldt i händerna och så fördjupad i tankar att han ej hörde hennes steg förrän hon stod alldeles bredvid honom. Då han såg upp, syntes spår af tårar hans ögon och hans hår var i oordning. Jag har länge önskat att få träffa er enam?, sade Moliy, ty er mor längtar så mycet efter underrättelser från er bror. on vad mig redan i förra veckan fråga er efter onom, men jag ville ej tala derom så att r far hörde det. ; Mamma nämner knappt hans namn, då ! won talar vid mig.? ?Ja, jag kan ej förstå hvarföre, ty med