Aftonbladet – 17 mars 1866, sida 2

sen, och sällskapet för fornminnens bevarande fortsätter sin tidskrift ?Norske Fornlevninger?, hvarjemte det utgifver teckninoar af bygnadsverk från medeltiden o. s. v. Ur öfversigten af Norges tidskrifslitteratur må framhållas, att ?Norske Universitetsog Skoleannaler? anmäla svensk litteratur, och att ?Militairt Tidskrift? trädt i förbindelse med de svenska och danska krigsvetenskapliga tidskrifterna. Bland öfriga här anmälda skrifter böra vi nämna ?En Bog? af bergmästaren Meydell — innehållande ett rätt märkvärdigt popularfilosofiskt försök; Norges Mynter i Miudelalderen?, ett praktverk, till hvars utgifvande staten bestått 4000 rdr röt, de af H. Munk påbörjade och af M. Birkeland fortsatta ?Storthingselterretninger 1814—18217, deri Eidsvolds-storthingets beskrifning redan är afslutad och framställningen af första lagtima storthinget för närvarande pågår, i detta verk framställes hvarje ärendes gång från början till slut i ett sammanhang, och äro såsom källor begagnade, utom storthingens Forhandlinger, äfven enskilda anteckningar, tidningsunderrättelser m. m., hvarför noggrannt redogöres; ?Den norske Zulumissions-Historie? är skildrad af presten H. E. Sommerfeld; af Norske Fjeldmelodier? ha ej mindre än tre samlingar utkommit. I en öfversigt af politiska ströskrifter rörande skandinaviska frågan meddelas den underrättelsen, att öfverrättsassessor Bachke och riksarkivarien Birkeland äro författare till ?Scandinavismen, de nordiske Rigers Vern i Nutid och Fremtid? samt ?Scandinavismen fra norsk Synpunct?. J. Mankell: Kan den skandinaviska halfön erhålla någon tillökning i försvarskraft genom en anslutning till Danmark? (Stockholm, Alb. Bonnier, 1866.) Utan någon den litterära kritikens åtgärd har ofvanstående skrift af vår celebre militärförfattare, hr J. Mankell, redan spridts vida omkring och rönt den efterfrågan, att en ny, betydlig upplaga lärer vara af nöden. Vi skulle också ej aktat behöfligt att för detta arbete påkalla en uppmärksamhet, som författarnamnet ensamt varit nog att tillvinna detsamma, om ej just i detta ögonblick afgörandet af en fråga stode för dörren, i afseende på hvilken hr Mankells i denna skrift nedlagda undersökningar ega sin stora betydelse — frågan om förändrad organisation af vårt landtförsvar. Författaren har intagit en rent milivärisk ståndpunkt och afskiljer från den skandinaviska frågan hela dess politiska sida. Det är, såsom han sjelf ock bekänner, ej känslopolitikens utan blott den egna nyttans kraf han uti sin undersökning haft i sigte, och från denna utgångspunkt framgår han med kall och luga beräkning, noggrannt vägande för och emot, ostörd af alla illusioner och — kunde man tycka — likgiltig för hvad resultatet må blifva, endast det hvilar på och med bindande konseqvens framgår ur säkra fakta och konstaterade förutsättningar. Och hvilket blifver så detta resultat, hur lyder svaret på den fråga, som utgör bokens titel? Författaren sammanfattar de slutsatser, hvartill hans undersökning ledt honom sålunda: Att en anslutning till Danmark i den närmaste framtiden, d. v. s. så länge den tyska och särskildt den preussiska marinen ej erhållit en obestridlig öfvervigt fver den skandinaviska, för händelse af ett krig med Tyskland ensamt skulle göra sistnämnde makt alldeles oskadlig för Sverge och Norge; att Sverge och Norge för händelse af ett krig med Ryssland ensamt genom anslutningen skulle erhålla en betydlig krattillökning; samt att Sverge och Norge i händelse af ett krig med både Tyskland och Ryssland genom föreningen åtminstone ej skulle försvagas, utan att Danmark då skulle kunna åstadkomma en ganska nyttig splittring af Tysklands stridskrafter; eller med få ord att Sverge och Norge i de flesta fall erhålla en verklig krafttillökning genom anslutning till Danmark samt i allravärsta fall åtminstone ej försvagas.? Hufvuddragen af hr Mankells framställning äro återgifsa för danske och norske läsare uti ett häfte af ?Blade til Menigmand fra danske Skandinaver4 och i Illustreret Nyhedsblad.