Aftonbladet – 17 mars 1866, sida 2

universitetstidskriften årli utgår, en enda artikel lägger beslag på två tredjedelar af utrymmet, så motvägas de i och för sig på sitt sätt berättigade anmärkningarne moten. sådan anordning i ej ringa mån af den betraktelsen, att den för en Bordisk tidskrift särdeles passande afhandling, som i det närmaste upptagit några af de norska häftena, eger ett ganska stort värde och verkligen med skäl kan sägas på samma gång fylla en lucka i litteraturen och afhjelpa en brist i äfven boksynt folks kännedom om en flera sekler lång period i norska folkets historia. Ej statsrättsligt utgörande, men, isynnerhet under tiden från 1536 till 1660 och äfven sedermera, faktiskt i flera hänseenden betraktadt och behandladt som en provins, hade Norge under föreningen med Danmark sin historia gemensam med detta land, hvilket såsom hufvudlandet, såsom regeringens säte, såsom beläget närmare den europeiska utvecklingens centralpunkter 0. . 8. v., företrädesvis vid sig fäste både inoch utländnings uppmärksamhet. Häraf har blifvit en följd, att man ännu alltförmycket — och på ett sätt, som ej är egnadt att ställa i dess rätta ljus och förklara Norges historia under sista halfseklets sjelfständighetsperiod — betraktar de århundraden, hvarunder Norge var med Danmark förenadt, snart sagdt såsom ett tomrum i det förra landets historia. Liksom denna oriktiga uppfattning behöfver justeras, liksom vi, för att förstå 1814 och hvad sedan följt, behöfva framleta de förutsättningar som gömmas inom de föregående århundradenas visserligen lugna och ej mycket bemärkta, men ej heller orörliga och stillastående lif bland Norges fjell och skogar; ej mindre är det nu, sedan rikena skilts åt, ett den historiska rättvisans och det nationella medvetandets kraf, attiden gemensamma dansknorska historien, det gemensamma dansknorska kulturförloppet uppsöka det som utgjorde norska folkets insatser, dess i olika riktningar lemnade bidrag; och åt Danmark — skulle det äfven vid en sådan uppgörelse få dela med sig ej så obetydligt af det som under föreningsperioden bar namn af.danskt — gifver denna undersökning så tillvida full ersättning för de nyss antydda förluster den kan medföra, att den danska statshistorien föreningstidehvarfvet mer och mer frias från de mestadels konstgjorda skuggor af ?Danmarks politiske Forbrydelser mod Norge?, som på sin tid höllo på att grumla minnet af ett i det hela broderligt samlif. Företrädesvis ur dessa tre, här ofvan angifna synpunkter ha vi funnit den belysning af Norges historia under föreningen med Danmark, hvarför vi ha hr Sars att tacka, synnerligen behöflig. Här är ej stället att ingå i någon redogörelse för den lärorika afhandlingens innehåll. Vi hoppas, att den i sin helhet måtte i en särskild upplaga bli tillgänglig och spridd utom universitetstidskriftens ej talrika publik. Lättskrifven på samma gång som grundlig, är den mycket passande till allmän läsning. För öfrigt innehåller häftet akademiska meddelanden och bokanmälningar. De sistnämnda, liksom den del af de förra som flutit ur redaktörens penna, erbjuda ett sällsynt föredöme af sjråklig purism — ej blott i den mening, att en mängd vanliga främmande ord af latinskt eller grekiskt ursprung äro ersatta med norska. (såsom: presteteologiska, juridiska, medicinska fakulteten, 0. 8. v.), utan ock halfnordiska, tyskbildade ord af andra, som bildats af nordiskt språkämne och enligt nordiska språklagarnes anvisning — såsom: maalgranskning (språkforskning), bedringer (förbättringar) o. s. v. genom en samvetsgrann undersökning af skolen, retskolen, legerskolen, i stället för. Den fyndighet, som i flera fall röjer sig häri — utgifvaren skrifver till exempel, att universitetet hos regeringen begärt gjeestelön? (bonorarium) för svenskar och . danskar, som vilja hålla föreläsningar il. , J sg Norge — är lika obestridlig, som det med visshet kan förutses, att nyheterna skola j. väcka motsägelse och förargelse. Af del akademiska underrättelserna inhemta vi, bland annat, att föreläsningar öfver svensk litteratur under sista läsåret höllos af hr C. Bang, att universitetskollegiet uttalat sig för upphäfvande af den enskilda dimissions rätten och af skilnaden mellan professorer och lektorer, samt yrkat Ikke-lutheraperes fritagelse ved studentpröven for troeslaere, dog mod at pröves i den hellige saga og i eett evangelium pas gresk, ett förslag som, till sin förra del utan tvifvel välbetänkt, i anseende till den sednere tager sig något besynnerligt ut; eller med hvad skäl af en mosaisk trosbekännare fordra nya testamentets studium? Såsom nyss anförda citat visar, har utgifvaren i afseende på stora begynnelsebokstäfver 1 namnorden slutit sig till den Rask-Petersenska skolan. Ur meddelelserna från studentersamfundet anteckna vi, att inom detsamma bestå, utom sångiöreningen, tre föreningar: den litterära, den filologiska samt mineraloger nas och realisternas förening; i en lösare förbindelse med samfundet stå den teologi ska föreningen, föreningen för fri undervisning som räknar 120 medlemmar samt dels och mest genom dessa, dels genom penningbidrag bereder undervisning gratis åt omkring 60 personer; och slutligen den akademiska vapenöfningsföreningen, som antages ha lidit något genom den om våren 1864 studenter medgilna rätten att uttj na sin vapenpligt såsom reservofficerare, af hvilken tillåtelse ej få begagnat sig. I utgifvarens anmälan af nyare norsk litteratur går språkrensningen så vidt, att förmodligen många, som ej är dessmera hemmastadd i det nordiska fornmålet, här och der får gissa sig fram till rätta betydelsen. Denna anmälan lemnar, likt flere sina föregångare, ett vackert vittnesbörd om den kraft och ifver, hvarmed nordisk språkoch historieforskning odlas i Norge. Städse flere och flere fornskrifter utkomma i förträffliga upplagor, språkförrådet bearbetas i läseböcker, språkläror och ordböcker (sista häftet af Fritzners ordbok är under pres