Aftonbladet – 17 mars 1866, sida 2

— Elände och menniskokärlek. Wenersborgs tidning innehöll häromdagen en bjertgripande beskrifning öfver det armod, som rådde i en af en fattig arbetarefamilj bebodd koja i Dalbobergen, der till råga på olyckan familjefadren låg sjuk. Nöden och eländet var så stort, att man, för att kunna på något sätt skydda sig mot den stränga vintern, t. o. m. brutit upp golfvet och eldat med de halfmurkna brädflisor man sålunda erhållit. Red. af nämnde tidning bifogade jemte beskrifningen en inbjudan till allmänheten, att räcka en hjelpsam hand åt de lidande medmenniskorpa. På en dag, sistl. lördag, insamlades i Wenersborg öfver 105 rdr, utom en mängd lifsmedel och klädesplagg. Tidn. berättar härom vidare: Dessa öfver all förväntan rika bidrag, influtna till största delen på en enda dag, äro ett nytt bevis på den välgörenhet, som råder inom vår stad. Flera i ganska små omständigheter stadda arbetare och nattväktare samt enkor och tjensteflickor hafva skyndat att gifva de nödlidande sin skärf. Nöden klappar således aldrig förgäfves på menniskokärlekens dörr, dä behofvet är verkligt såsom här. Redaktionens utskickade infunno sig redan på lördagen med en fora af gifmildhetens gåfvor — matvaror, klädespersedlar och ved — hos de nödlidande, hvilka efter ovädersdagarne den 27 Febr.—2 Mars och tillsvidare vistas i ett torpställe bredvid den numera öfvergifna koja, som de förut bebodde., Men icke allenast dessa gåfvor, utan äfven på enskild hand öfvad välgörenhet ha uppsökt det fattiga tjället i bergen för att utdela gåfvor och så skyndsamt som möjligt bispringa våra fattiga vänner. Så utsändes straxt på lördagsmorgonen mat till bergsboerna, och samma dag utgingo flera slädar medförande rika gåfvor till de hjelpbehöfvande. Man lät icke atskräcka sig af den nästan lifsfarliga vägen till dessa vildmarker, och tillochmed eleganta damer syntes der trotsa de alnsdjupa snödrifvorna under sin menniskovänliga vandring på de obanade vägarne bland bergen, för att uppnå de olyckliga med sina välvilliga bidrag. Omkring 20 å 25 persorer hafva sålunda gående arbetat sig fram till den usla, öfvergifna kojan och dess numera icke öfvergifna förra invånare, hvilka der, under vinterns hårda dagar, frusit och hungrat.? —— LL